3/3; torsdag
Vardag.
Det går fort nu. Som lärare brukar man säga att man inte hinner något efter påsklovet - då brinner det i knutarna. Det är 4 veckor till påsklovet...
I måndags kväll var vi hos fina Anna som fyllde 10 år - eller 40 år. Född på skottdagen. Vilket härligt initiativ att bjuda in till öppet hus en måndagskväll. Efter sportlovet. Alla behöver mat. Gemenskap. Värme. Kalajs. Även en måndag! Trots att tvätten låg i drivor... Barnen skulle läggas. Och morgondagen kom som ett brev på posten.
I tisdags var det 5årskontroll för lilleman. Jag visst ju att han hade gått ner tre kilo på en månad... Och mycket riktigt pekade kurvan neråt - rättså mycket på vikten. Medan längdkurvan pekar stadigt uppåt i lagom takt... I kombination med att han har ont överallt. Så blir det en omvägning om ett par månader. Och en ny remiss till barn för knölarna... Även denna läkaren talade om misstanke för ehrling danglos syndrom: bindvävsknölar, ledurvrickningar, luxationer. överrörlighet, muskelsvaghet, led- och muskelvärk, överrölighet, svullna leder, ärftlighet...
Igår var det dags för gympaträning i lokala idrottshallen. Det var bara att dra på tightsen och linnet. Trots knäsmärtan. Tröttheten. Den obekväma känslan av att det var länge sedan jag gick på pass... Det var en bra blandning av kondition och styrka - utan en massa svåra kombinationer som slår knut i huvudet på mig och som hindrar mig från att bli trött. Visst hade jag ont i knät. Men känslan av att ändå känna mig hyfsat stark och uthållig är härlig.
Idag är ledig dag. Sigge ska följa med morfar en sväng. Jag ska jobba lite. Städa lite. I lagom takt. Och i eftermiddag är det sjukgymnastbesök för Linus. Innebandy för Klara och Anders i kväll.
Marit Bergman sjunger att hon ibland gråter bara för att tiden går...
"Jag har bott vi en landsväg i hela mitt unga liv
Har sett halva världen rulla fort förbi
I ett flickrum med planscher på Clash och Transvision Vamp
Har jag suttit och väntat och längtat nå'n annan stans
Sara ta mig i handen, du är min bästa vän
Knyt på dina Martens, så drar vi i skymningen
Vi dansar i leran med dimma i ögonen
Vart ska jag ta vägen med all den här kärleken
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Och aldrig nå'nsin ska någonting kännas så starkt igen
Alla stjärnor de föll ner på oss ifrån himmelen
Jag är gladare nu, men jag saknade nya val
Det som sker är så klart där jag står, finns det nå'nting kvar?
Finns det nå'nting kvar?
Tisdag morgon i mars, ser dem frysa vid Fridhemsplan
Vi bor på samma linje, men inte i samma stad
Kanske lekte för hårt. Jag har glömt, kanske svek jag dig?
Var det klart redan då, vem av oss som skulle klara sig?
Ibland gråter jag bara för att tiden går
... och tiden går..."
Det går fort nu. Som lärare brukar man säga att man inte hinner något efter påsklovet - då brinner det i knutarna. Det är 4 veckor till påsklovet...
I måndags kväll var vi hos fina Anna som fyllde 10 år - eller 40 år. Född på skottdagen. Vilket härligt initiativ att bjuda in till öppet hus en måndagskväll. Efter sportlovet. Alla behöver mat. Gemenskap. Värme. Kalajs. Även en måndag! Trots att tvätten låg i drivor... Barnen skulle läggas. Och morgondagen kom som ett brev på posten.
I tisdags var det 5årskontroll för lilleman. Jag visst ju att han hade gått ner tre kilo på en månad... Och mycket riktigt pekade kurvan neråt - rättså mycket på vikten. Medan längdkurvan pekar stadigt uppåt i lagom takt... I kombination med att han har ont överallt. Så blir det en omvägning om ett par månader. Och en ny remiss till barn för knölarna... Även denna läkaren talade om misstanke för ehrling danglos syndrom: bindvävsknölar, ledurvrickningar, luxationer. överrörlighet, muskelsvaghet, led- och muskelvärk, överrölighet, svullna leder, ärftlighet...
Igår var det dags för gympaträning i lokala idrottshallen. Det var bara att dra på tightsen och linnet. Trots knäsmärtan. Tröttheten. Den obekväma känslan av att det var länge sedan jag gick på pass... Det var en bra blandning av kondition och styrka - utan en massa svåra kombinationer som slår knut i huvudet på mig och som hindrar mig från att bli trött. Visst hade jag ont i knät. Men känslan av att ändå känna mig hyfsat stark och uthållig är härlig.
Idag är ledig dag. Sigge ska följa med morfar en sväng. Jag ska jobba lite. Städa lite. I lagom takt. Och i eftermiddag är det sjukgymnastbesök för Linus. Innebandy för Klara och Anders i kväll.
Marit Bergman sjunger att hon ibland gråter bara för att tiden går...
"Jag har bott vi en landsväg i hela mitt unga liv
Har sett halva världen rulla fort förbi
I ett flickrum med planscher på Clash och Transvision Vamp
Har jag suttit och väntat och längtat nå'n annan stans
Sara ta mig i handen, du är min bästa vän
Knyt på dina Martens, så drar vi i skymningen
Vi dansar i leran med dimma i ögonen
Vart ska jag ta vägen med all den här kärleken
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Och aldrig nå'nsin ska någonting kännas så starkt igen
Alla stjärnor de föll ner på oss ifrån himmelen
Jag är gladare nu, men jag saknade nya val
Det som sker är så klart där jag står, finns det nå'nting kvar?
Finns det nå'nting kvar?
Tisdag morgon i mars, ser dem frysa vid Fridhemsplan
Vi bor på samma linje, men inte i samma stad
Kanske lekte för hårt. Jag har glömt, kanske svek jag dig?
Var det klart redan då, vem av oss som skulle klara sig?
Ibland gråter jag bara för att tiden går
... och tiden går..."
Kommentarer
Trackback