7/3; måndag
Andetagen blir tyngre.
Färre.
De kommer alltmer sällan.
Till slut kommer det sista...
Idag var du inte vaken. Du var ett skal av det du har varit. Den du vill vara.
Färre.
De kommer alltmer sällan.
Till slut kommer det sista...
Idag var du inte vaken. Du var ett skal av det du har varit. Den du vill vara.
Jag höll din hand. Ville inte att du skulle vara rädd. Precis som du har håller min så många gånger - och skyddat mig.
Jag har tänt ljus. Lågan flackar. Den kommer slockna...
Snart kommer du få ro.
Du får somna. Jag viskade det i ditt öra. Du får släppa taget. Du har gjort allt du har kunnat. Du har kämpat så länge. Du har varit så stark.
Men jag kommer att sakna dig. Du kommer att fattas mig. Du har alltid funnits. Och jag vet inte hur jag ska leva utan dig. Men jag kommer att klara mig. Det har du lärt mig...
Snart kommer du få ro.
Du får somna. Jag viskade det i ditt öra. Du får släppa taget. Du har gjort allt du har kunnat. Du har kämpat så länge. Du har varit så stark.
Men jag kommer att sakna dig. Du kommer att fattas mig. Du har alltid funnits. Och jag vet inte hur jag ska leva utan dig. Men jag kommer att klara mig. Det har du lärt mig...
Kommentarer
Trackback