19/9; tisdag

Alla elever har rätt att nå målen med sin utbildning. Så står det i Skollagen. Når följaktligen inte varje elev godkända betyg så har skolan misslyckats med sitt uppdrag. Är det så enkelt? Som lärare har jag många gånger känt att det är ett omöjligt uppdrag. En omöjlig ekvation. Som mamma känner jag "självklart ska alla kunna nå målen".
Pedagogiska utredningar - hur lär sig eleven - barnet - bäst? Vad krävs för anpassningar och stöd? Självklart ska alla få stöd, extra anpassningar, skräddarsydda uppgifter... Självklart ska vi bygga upp individer - inte bryta ner dem. Självklart ska alla få anpassade uppgifter som eleven kan lösa och klarar av. Alla elever - alla barn, oavsett funktionsuppsättningar. Man kan alltid göra mer. I slutet av terminen märker vi det vi nog har sett - det är ett glapp mellan förmågan och kraven. Det ställs höga krav på eleverna - barnen - idag. Språkliga och analyserande förmågor. Man ska dra slutsatser och utveckla sina resonemang. Har vi gjort tillräckligt? Har eleven fått visa vad den kan - på det sätt som passar den bäst? Med vilket stöd och med vilka verktyg skulle eleven kunna? Hur ska man göra bedömningen rättvis, likvärdig och efter reglerna? Räknas de kunskaper eleven visar upp trots att eleven får hjälp med sitt skolarbete och anpassade bedömningssituationer? Både i undervisningen och i bedömningssituationerna ska skolan så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser (Skollagen,3kap3§). Undervisningen, och bedömning, kan ju därför inte göras lika... Den kommer alltid att se olika ut beroende på den enskilda elevens behov och förutsättningar.
Skolans rykte står på spel. Elevens framtid. Om eleven inte får betyg - vad händer då? Om eleven får ett betyg på lösa grunder - vad händer då? Om den faktiska förmågan inte svarar upp till betyget. Vad händer med självbilden om man misslyckas - trots att man har försökt? Vad gynnar eleven - barnen mest? Vad gynnar samhället mest?
"Tänk om livet är större än skolan. Tänk om det är så att det finns andra saker som spelar större roll. Kanske att vår glob befolkas av så många hela, inombords starka människor som möjligt? Människor som känner sig själva och kan omsätta sina individuella styrkor i ett givande yrkesliv och en hållbar livssituation? Individer som ser sin egen del i den större bilden och vet att uppskatta olikhet? Trygga, intakta ungdomar som med tillit kliver över tröskeln och ut i det självständiga?!" (Pia Rehn, rådgivare på SPSM https://www.spsm.se/om-oss/spsm-bloggar/2015/later-vi-alla-elever-finnas/)
Ekvationen är inte enkel. Jag vet inte hur man gör. Jag vet inte hur vi lyckas med uppdraget. Men jag vet att vi måste försöka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback