30/9; lördag
Nu har Linus och jag jobbat på med läxan... matte, so och engelska. Vi tog paus, och försökte igen. Vi har brutit ihop, vi har tagit oss samman, vi har mätt, vi har diskuterat, han har gråtit, Vi har skrattat, vi har känt hopp och frustration, otillräcklighet och övermäktighet. Jag har arbetat lågaffektivt, och inte... Frustration över läxan i sig, över att inte kunna lära ut och över att han inte kan... Vi har ätit godis som belöning - och som tröst. Jag har skrivit sammanfattningar, glosor på paddan och små tips till fröken. Det måste bli en förändring... innan han - eller jag - eller båda knäcks... Jag blir ingen bra mamma. Jag blir ingen bra pedagog. Linus tror att han inte är en bra son. Ingen bra elev. Ingen bra människa? Nä, idag tog inte läxan fram våra bästa jag. Vem vann på det här? Jag? Linus? Skolan? Samhället? Visst kan vi bättre än så här?
