Hösttecken

Jag går genom skogen. Myggan följer vaksamt varje steg, men springer, glatt och snabbt, genom skogen. Jag ser trattkantareller - jag sätter mig och plockar några stycken. Tänker på mamma. Tårarna börjar såklart rinna sakta nerför kinderna. Saknaden är stor. Och gör fortfarande ont. Hon skulle varit här. Hon skulle plockat trattkantareller. Hon skulle åkt bort till Monica - och de hade gått ut i skogen. Sedan hade de druckit kaffe och löst korsord.Det skulle inte varit så här... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback