flisas

Jag tänker på samtalet jag just lämnat på jobbet - kollegan ska skiljas. En annan vill gå i pension och förklarar bittert hur det är i skolan nuförtiden. En annan har drabbats av sjukdom... Förr skrev jag långa brev - nu blir det korta SMS. En handlelista. Eller en logistisk fråga. Jag tänker på hur det var förr - när jag tolkade den nattsvarta poesin på gymnasiet som en rosenröd kärleksdikt för att förälskelsen bubblade i mig. Eller hur skratten ekade i personalrummet. Hur kollegor gifte sig, fick barn och köpte hus. Är det jag som har förändrats eller är det samhället och livet?
Men så tänker jag att det gråa kan vara bra. Ett kort SMS - en kort kärleksförklaring blandat med vardagsbestyr. En underton av uppmuntran och kärlek - en angelägenhet om att det ska fungera - för alla. Där - mitt i det grå mellan fotbollsträningar, disk, städning, tvätt, innebandyträning, möten och hästar - så finns det ett vi. En enhet. Som vill oss väl. Som lämnar utrymme när det behövs. Som stöttar, drar, lyfter, pushar, puttar - som tror på oss. Oavsett om det är grått. Utan filter.