Jag vill inte tillbaka till tiden då jag inte kunde gå och jobba när ett träningspass hade gått dåligt. Jag var tvungen att stiga upp tidigare dagen efter och träna innan jobbet. Jag vill träna för att jag vill. För att jag mår bra av det. Utan press. För att eliminera stress inte tillföra. Jag vill inte tillbaka till tiden då jag mätte mitt värde i resultat. Ridningen har alltid varit mitt andningshål. Min ventil. Min livlina. Min källa till återhämtning. Det ställe där jag mår som bäst. Jag vill att det förblir det - något annat är inget värt. Jag vill inte analysera varje steg. För mig är resultat viktiga.stundtals för viktiga. Jag har mål med allt jag gör. Och jag ser till att nå mina mål. Jag måste påminna mig om det yttersta målet med ridning - att jag mår bra. Resultat får inte bli så viktiga att jag glömmer bort vad som verkligen är viktigt - och roligt och varför jag gör det och vill det. Jag hoppas att jag lyckas.
Jag lovar att jag inte åker och rider en runda innan jobbet imorgon - även om jag har god lust. Blyte hade svårt att låta bli att bralla idag, och igår... han la kraften uppåt istället för framåt. Tankarna börjar snurra. Har han ont? Får han för mycket kraft? Har han inte ont? Behöver han springa mer? Eller mindre? Håller jag för hårt i honom? Eller för löst? Kan det hjälpa med dressyrpass? Galoppass? Skrittpass? Kan någon annan göra honom bättre?
