flisas

Det spritter i kroppen. En bubblande känsla i magen. Det skulle kunna vara alla koppar automatkaffe som jag tömt under terminen - en del varma, vilket är lyx , men de flesta är kalla efter att ha stått på skrivbordet i några timmar när "något" dök upp - eller av alla snabba luncher jag slängt i mig i farten. Eller stressen över att hinna med att sammanfatta, städa, flytta och sammanställa. Men det är varken matvanorna eller stressen som orsakar bubblorna. Det är sommarlovsbubblorna. Semestern hägrar. Och sakta raderas tröttheten, stressen ut och mailen. Rebelliskt slänger jag 20 år gammalt material, och åtskilda mail i inkorgen - från föräldrar, skolledningen, om nätverksträffar, utbildningar, APT, EHT, SKA, reklam från läromedelsförfattare och inbjudningar till olika möten. Jag förtränger att det inte finns ett arbetsrum efter sommaren - inte ens ett skrivbord - i det tilltänkta rummet finns inga fönster - och ännu mindre en tanke med den nya indelningen av team. Varken pedagogisk - vi ser inte nyttan för vare sig elever eller lärare. Jag förtränger att rektorerna har lagt fram ett förslag till vikariat näta termin - som skulle kunna få oss att börja gråta - om det inte var så att semestern hägrar. Jag vägrar låta de negativa känslorna ta över. Jag väljer att stoppa huvudet i sanden. Ta på solglasögonen, hälla is i kaffet och njuta av semestern. Det inarbetade lovet - 45 timmars arbetsvecka och inarbetad semester - en evig lycka i denna ljuva sommartid, gå ut, min själ, och gläd dig vid... Just idag känns semestern lång. Det finns saker jag ska och måste göra, det finns saker jag vill och bör göra. Men just idag ska jag känna tidens långsamhet och oändlighet. Jag ska jobba långsamt. Jag ska åtmonstone försöka.