15/3; söndag
Jag kan erkänna att jag är rädd - men inte så mycket för corona - som för människors sätt att uttrycka sanningar. (https://www.su.se/forskning/faktatillit/150-sekunder-om-kunskapsresistens-1.427896#.Xm4GW5MY8Nw.facebook)
Överallt finns det experter, och de som tror sig vara experter och de som låter som experter trots att de verkligen inte är det… Det flödar av tvärsäkerhet i sociala medier och i media. De Vet vad som är bäst - om skolorna bör stängas och gränserna ska stängas, om man ska spela inför tomma läktare, om man ska bunkra, hur det smittar och hur det inte smittar, om det finns tillräckliga resurser, om man bör gå till gymmet eller arbeta hemifrån, om man ska sitta i karantän… De jämför med andra länder. De killgissar. Skjuter från höften. Men låter säkra. Det kan vara farligt. Att vräka ur sig påstådda sanningar som blir sanningar hos någon annan. Det räcker inte att du har googlat för att vara expert - och veta bättre än experterna.
Vi måste tro att de som forskar, de som är läkare, de som fattar beslut tar de klokaste besluten. Såklart måste vi hjälpas åt, försöka följa riktlinjer och därmed minska risker. Vi tvättar händerna (aldrig har jag sett så lång kö till handfaten i matsalen), vi stannar hemma om vi känner oss sjuka, vi köper inte upp pasta- och toalettpapperlagret i affären och vi hjälper varandra.
Jag kan erkänna att jag är rätt - inte så mycket för corona som för det som kommer - det muterade viruset. Vem minns inte hur det var med spanska sjukan? Den första vågen började i mars eller april 1918 och spreds över världen i samma takt som en vanlig
säsongsinfluensa.Influensavågen liknade en vanlig säsongsinfluensa då symptomen var milda, dödligheten låg och de som dog oftast riktigt gamla eller riktigt unga. I augusti kom den våldsamma och förödande andra vågen, vilket är en ovanlig tidpunkt
för en influensaepidemi. Viruset hade nu muterat till en högre grad av dödlighet. Det fick immunsystemet hos de som insjuknade att överreagera, vilket ökade dödligheten ytterligare – patienter drunknade invärtes när kroppens försvar fyllde lungorna
med vätska. De som redan drabbats av den lindrigare versionen var immuna, men andra kunde drabbas desto hårdare. Dödligheten var hög (5–25 gånger högre än normalt) och drabbade i ovanligt hög grad personer i åldersgruppen 20–40 år. Drygt hälften av
dödsfallen inträffade i denna åldersgrupp. Denna andra våg spreds i ovanligt hög hastighet över världen. Kulmen nåddes på de flesta håll i oktober 1918. Pandemin mattades av kring årsskiftet, men tog sedan ny fart i en tredje våg i början av 1919.
Återigen drabbades åldersgruppen 20–40 år mest, även om dödstalen inte kom i närheten av den andra vågens.
Jag kan erkänna att jag är rädd - inte så mycket för corona som av den enorma smittspridningen som en följd av hur vi lever. Tänk om det var ebola som spreds från en miljonstad och inte från Afrika som har få besökare...
Moder jord har fått en liten paus. Och vi har fått rena händer. Kanske lär vi oss något?
I fredags fick vi kärlek, hjälp, mat och present av farmor och farfar. Tack!
Överallt finns det experter, och de som tror sig vara experter och de som låter som experter trots att de verkligen inte är det… Det flödar av tvärsäkerhet i sociala medier och i media. De Vet vad som är bäst - om skolorna bör stängas och gränserna ska stängas, om man ska spela inför tomma läktare, om man ska bunkra, hur det smittar och hur det inte smittar, om det finns tillräckliga resurser, om man bör gå till gymmet eller arbeta hemifrån, om man ska sitta i karantän… De jämför med andra länder. De killgissar. Skjuter från höften. Men låter säkra. Det kan vara farligt. Att vräka ur sig påstådda sanningar som blir sanningar hos någon annan. Det räcker inte att du har googlat för att vara expert - och veta bättre än experterna.
Vi måste tro att de som forskar, de som är läkare, de som fattar beslut tar de klokaste besluten. Såklart måste vi hjälpas åt, försöka följa riktlinjer och därmed minska risker. Vi tvättar händerna (aldrig har jag sett så lång kö till handfaten i matsalen), vi stannar hemma om vi känner oss sjuka, vi köper inte upp pasta- och toalettpapperlagret i affären och vi hjälper varandra.
Jag kan erkänna att jag är rädd - inte så mycket för corona som av den enorma smittspridningen som en följd av hur vi lever. Tänk om det var ebola som spreds från en miljonstad och inte från Afrika som har få besökare...
Moder jord har fått en liten paus. Och vi har fått rena händer. Kanske lär vi oss något?
Kommentarer
Trackback