7/5; onsdag
Världen har aldrig varit vackrare - än när mångfaldens färger speglar sig i himlen över min gamla skola på kvällspromenaden.
Växjö har valt att hylla mångfald genom att smycka staden i regnbågsfärger en vecka i maj. Varje år samlas människorna i den lilla staden för parad och folkfest i färgglada färger för att hylla kärleken för alla - men i år är inget som vanligt. Det blir såklart ingen parad eller folkfest - men flaggorna vajar i vinden och visar värdegrunden som hela världen borde dela, det borde vara en självklarhet.
Jag pratar med mina elever om det. Och samtidigt funderar jag på om det var några av dem som eldade upp två prideflaggor på teleborg för någon dag sedan, i skydd av mörkret. I rädsla. Eller av hat. I protest. Men jag kommer inte sluta prata om allas lika värde - oavsett vem man är eller vem man älskar - jag kommer fortsätta prata om det vackra i kärleken. Jag vill tro på mångfalden, på kärleken. På olikheterna och färgerna.
När jag går över min gamla skolgård lyssnar jag på "sverige" och önskar av hela mitt hjärta att alla vill stämma in:
" Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är"
Och ikväll visar världen sin egna prideflagga. Det blir inte vackrare...
Kommentarer
Trackback