flisas

På nolltid har hjärnan gått igång. 

Skapat scenarier. 

Jag har ingen aning om vad mötet ska handla om. 

Men jag har misstankar. 

Och de gör mig livrädd. 

Hela kroppen skriker "nej". 

Jag känner hur jag är nära att bryta ihop. 

Men så plötsligt - går jag från skräckslagen till rationell. 

Läser kursplan. Jämför. Tittar i läromedel. Försöker förstå. 

Och jag vet inte ens vad mötet ska handla om... Löjligt medveten om att min åsikt som anställd står sig slätt mot en chef med ansvar för en hel verksamhet - med mandatet att leda och fördela arbete och resurser. 

Förtvivlad. Och livrädd. 

Men vi fortsätter att laga soppa på en spik. Idag såg det ut så här. Efter en jobbdag med två vikariattimmar. Utan ställtid. Utan tanke. Utan tid för planering eller eftertanke. Men jag löste det. Kokade en soppa av en spik. 

Spiken blev en färgglad sallad.