10/6; fredag
Att vara lärare är mångfacetterat i allmänhet och de sista dagarna på läsåret i synnerhet. Högt och lågt. Skratt och tårar. Vemod och kärlek. Hot och löften. Brännboll och revy. Matlåda utan bestick. Lunch på slottet. Den blomstertid nu kommer. Jordgubbstårta. Och ett sommarlov. Farväl. Med lättnad - och oro. En del har överträffat sig själva - på många sätt, inte bara i de sammanfattande bokstäverna i kuvertet, de har varit här. Har stått upp. Andra drömmer om mer. Önskade sig mer. "Låt dina drömmar få ta den tid de kräver! Du kommer att gå i skolan i hela ditt liv. Varje arbetsplats kommer att ge dig tillfällen att lära massor. Så lugn – möjligheter att lära finns alltid och överallt."
Linus var en av dem som tog farväl av grundskolan idag.
En resa som blev ett större äventyr än vad jag någonsin kunde ana.
För de flesta elever är resan från start till mål, tydligt uppmärkt. Vägen är en bred och asfalterad motorväg med tydliga vägskyltar och räcken vid sidorna.
Några elever har en smalare väg, lite krokig, lite upp och ner men det är fortfarande en väg.
För några är det en snårig djungel, en stor, öde öken, glaciärer och djupa stormiga hav. Full med villovägar. En labyrint med återvändsgränder. Utan flytvästar, livbojar, kartor, kompass och vägräcken.
I sexan fick Linus karta ritas om. Av oss. Utifrån sina förutsättningar. Det fanns ingen tydlig väg.
Det ena benet framför det andra. Mot 1000 dagar.
Din bedrift är så mycket större - än de flesta andras. Med familj, vänner, lärare och elevassistenter har du hittat stigen och resan har fått ett slut - eller åtminstone har vi kommit en bit - och du är starkare och snabbare. Vi har fått erfarenheter som vi ibland har önskat att vi aldrig hade fått. Men likväl tacksamma över desamma.
