flisas

Jag rusar genom korridoren - likt en surikat flackar jag med blicken genom vimlet av elever. Söker. Elever duckar. Jag jagar - och de parerar. Betygsdeadlinen är obarmhärtig. Hårfin. Och ändå - så definitiv. Jag ska beakta all tillgänglig information om elevens kunskaper. Närhelst den kommer. I matkön. i korridoren. I sjunde timmen… Jag försakar utflykten med barnens klass, en lång ridtur - stressar mig igenom den kortare - sover för lite och vänder ut och in på mig själv och letar efter underlag för betygssättning. Pressar mig. Och ofta undrar jag om jag vill jag mer än eleverna? Man vill ge dem alla förutsättningar och flera chanser att visa vad de kan. Jag tror mig veta att kunskapen finns där - men behöver konkreta bevis. Behöver något. Jag vill ge dem möjlighet att visa kunskaper på olika sätt.
Linus vaknade igår och sa att "han var trött, att de inte gjorde något på lektionerna". Och all min frustration gick ut över honom. Samtidigt som vi gör all bedömning ska vi försöka underhålla. Och det ska vara meningsfullt. Trots att flera bänkar står tomma när elever har tagit ett tidigt sommarlov - väl medvetna om att "betygen är satta". Och en del orkar faktiskt inte mer. Orkar inte med de annorlunda dagarna. Vill ha rutiner och ramar. Ett schema att följa - vill inte titta på film, vara på utedagar, bada och avsluta…
Själv somnade jag en stund när jag kom hem idag. Och efter en stund undrade jag om inte Sigge skulle komma hem snart - men när jag tittade in på hans rum sov han. Han hade kommit hem innan oss och somnat…
Vi är trötta nu. Både elever och lärare. (Och katter.)