flisas

#rsd1000

Jag springer för att jag behöver, för att jag vill, för att rensa tankarna, för att skingra tankarna, för att tänka - för att jag kan. Jag mår bra av att springa, inte av att räkna dagar, ta tiden eller mäta sträckan. Att följa årstiderna, upptäcka nya stigar eller springa på välkända vägar, springa på morgonen för att väcka kroppen eller efter jobbet för att rensa huvudet. Ett steg framför det andra - med utrymme för att andas in och ut. I dagsljus eller månljus, i ljus och mörker. 

Ofta springer jag själv - och oftast med hunden - ibland med sällskap. 

Jag är mer imponerad av andra som gör det - än av mig själv - det är ju trots allt lättare att springa en dag till, istället för att inte göra det…Inte fråga sig om - bara när. Jag är tacksam för att kroppen ställer upp - i mitt fall är det absolut inget jag tar för givet. Det har inte varit enkelt alla dagar - den svåraste var nog när Blyte hade gått omkull och jag låg under honom. Men även när jag har sprungit efter tio mil i sadeln eller kl 3 (mitt i natten) - så har det inte känts enkelt… men jag har gjort det! Varje dag. 1000 dagar i rad.