flisas

Åkte till sångstunden med Linus och gick därifrån tidigare för att hinna till VC-tiden... Jag hade, tillslut efter många om och men, efter att ha hoppat över att ringa lika många gånger som jag har tänkt det, beställt en koll av mina onda små jävlar... Äntligen... Jag ringde ju VC i våras och fick lite råd... De blev lite bättre. För att bli mycket sämre i aug/sep... När jag ringde till en privatklinik ville de inte ta emot eftersom det var så nära inpå resan, så jag provade VC och fick en tid en vecka senare... Men vad händer? Dagen efter känns det betydligt mindre och blir mindre för var dag, och idag kändes det inte... Men jag gick dit... Han kände inga nu, men sa att jag inte skulle gå så länge nästa gång...  Och så farligt var det ju inte - det är ju mycket värre att ha ont av dem... Men ingen är ju gladare än mig att det känns mindre - framför allt med tanke på Thailndsresan om mindre än två veckor - jag hade ju knappast hunnit med en op innan... Jag har inga större förhoppningar att de har försvunnit för alltid, men hoppet finns! Tänk om man visste vad mycket man ska stå ut med för de små liven! Älskade Linus!

Och så ringde jag BM oxå - bara för att göra allt jobbigt... Ska fundera över preventivmedelsbyte... fick en tid och hoppas på att vi kommer fram till något bra!

Och så har jag hunnit träna med Kenzo oxå. Byta blöja. Äta lunch. Servera Linus mat - men han ville inte ha så mycket - kan det vara tanden som spökar? Nu är det snart dags att hämta GummaLiten!

Kram