21/4; söndag
#rsd1000
Jag springer för att jag behöver, för att jag vill, för att rensa tankarna, för att skingra tankarna, för att tänka - för att jag kan. Jag mår bra av att springa, inte av att räkna dagar, ta tiden eller mäta sträckan. Att följa årstiderna, upptäcka nya
stigar eller springa på välkända vägar, springa på morgonen för att väcka kroppen eller efter jobbet för att rensa huvudet. Ett steg framför det andra - med utrymme för att andas in och ut. I dagsljus eller månljus, i ljus och mörker.
Ofta springer jag själv - och oftast med hunden - ibland med sällskap.
Jag är mer imponerad av andra som gör det - än av mig själv - det är ju trots allt lättare att springa en dag till, istället för att inte göra det…Inte fråga sig om - bara när. Jag är tacksam för att kroppen ställer upp - i mitt fall är det absolut inget
jag tar för givet. Det har inte varit enkelt alla dagar - den svåraste var nog när Blyte hade gått omkull och jag låg under honom. Men även när jag har sprungit efter tio mil i sadeln eller kl 3 (mitt i natten) - så har det inte känts enkelt… men
jag har gjort det! Varje dag. 1000 dagar i rad.
Helgen har fyllts av idrott - hockeymatcher (2st) och fotbollsmatcher (2st). Ridturer. Löpturer.
17/4; onsdag
Förändring? Nytt jobb? Är jag nöjd?
Jag brukar resonera så här - det är lättare att förändra där man är än om man är ny på ett ställe… Jag trivs - annars hade jag inte varit kvar så länge… Jag vet att det blir värre nästa termin. Fler grupper. Inget mer tvålärarskap pga indragningar. Men
ändå. Jag tycker om pulsen. Eleverna. Kollegorna.
Det kom ut en tjänst som jag velat ha. Inte på en vanlig högstadieskola utan på återvändarskolan. Jag sökte. Jag blev kallad på intervju - trots att 72 andra hade sökt tjänsten. Det finns fördelar: färre elever, kanske hade man fått mer tid att prata
klart med eleverna och verkligen kunnat göra nytta för några? Kanske hade jag fått ägna mig mindre åt dravel och kunnat ta med hunden? Det hade blivit färre labbar. Färre elever - på gott och ont. Mindre rättning. Mindre puls. Färre kollegor.
Mer lugn. Kanske kunde man förändrat och förbättrat - kunnat tänka nytt?
OM jag hade varit tio år äldre. OM jag hade fått vara tjänstledig.
OM jag inte hade trivts på tc.
OM jag inte var sådan trygghetsknarkare och så feg hade jag då sagt ja?
Det får jag aldrig veta. Jag sa nej… men tacksam för erbjudandet. Att vara tilltänkt. Jag tror att jag hade gjort det bra. Att jag hade gillat det. Kommer jag att ångra mig? Säkert. Men jag hade ångrat om jag inte hade sökt. Men jag har det bra.
Det vill bli bra!
16/4; tisdag
Förra onsdagen följde jag med Martina och mira och hämtade deras flattevalp. En ljuvlig bekantskap.
Idag red jag anni - nya öron och vänlig själ.
I övrigt har eleverna skrivit np i kemi - vilket innebär rättning för mig och två av barnen spelade fotbollsmatch i stormen i söndag.
8/4; måndag
Tänkte vi kunde leka en lek. Finn ett fel.
Åkte direkt från jobbet till stallet - så jag packade ridkläder på morgon. (Svaren finns längst ner i inlägget.)
När jag körde från jobbet visade termometern på 22 grader.
Finn ett fel:
Finn ett fel:
Finn ett fel:
Facit:
Bild 1: stövlar som tål -40 grader (Anders och Sigge fick lämna ett par gympaskor när de körde in på hockey)
Bild 2: neros öron (visserligen inget större fel. Han är trevlig att rida och han ska tävla i helgen.) Man skulle också kunna reagera på att det är måndag - men eftersom grabbarna ska heja på lakers i Rögle imorgon, så behövde jag hämta klara och ta hand
om hunden istället för att rida på "riddag".
Bild 3: en svullen, mycket öm och omöjlig att böja - stortå. Egendiagnosen lyder: Hallux rigidus betyder stel stortå och är detsamma som artros (nedbrytning/förslitning av ledbrosket) i leden vid basen av stortån. I de flesta fall är detta en följd av naturligt åldrande men kan ibland uppträda efter en skada eller reumatisk sjukdom.
Symtomen är stelhet i leden, smärta när man trampar ned på stortån och ibland molvärk efter en promenad. Leden kan svullna och ibland utvecklas benpålagringar (osteofyter) på ovansidan av leden som skaver i skorna. Det finns ingen behandling som helt
botar hallux rigidus och återställer en frisk led.
Om jag hade tagit en bild på mitt långfinger så hade man också kunna se en svullen yttersta led, som är röd och öm.
Om jag hade tagit en bild på min andra fot hade det troligtvis inte synts något speciellt - men sedan ett par år har jag endast lite, delvis känsel i stortån. Den gör dock inte ont.
2/4; tisdag
Efter vårkänslor med försiktigt värnade sol, snödroppar, krokusar, små vitsippor och en huggorm - slog det nyckfulla aprilvädret till med kyla och snöflingor på dagens ridtur.
Efter ett skönt påsklov - med vila, fester, lerduveskytte, ridturer, löpturer (äntligen fick jag springa på spångar och jag fick med mig barnen och Martina på den 13 km långa turen i stora misses naturreservat! På långfredagen dprang klara långt - 7 mil
blev det - tyvärr blev hon även attackerad av en hund och fick flera bett i armar, ben och hals - men kunde trots allt fortsätta och klarade de sju milen!) och hockeycup (där sigges lag fick höja silverpokalen!) - kom jobbet med
full kraft.
25/3; måndag
Thanks god (någon nytta av honom har vi trots allt) - det är påsklov!
Igår var vi i Västervik för den andra kvalmatchen.
Nu är det tomt. Den bästa säsongen är över. En era är slut?! Kanske har Anders dragit på sig trönarkostymen för Haifa damlag en sista match och klara kanske har spelat sin sista damkagsmatch i haif? Allt har sin tid…
Nu är det tid för ledighet.
Promenader i aprilväder. Bland vårblommor.
Lite jobb.
Slutspelsmatcher för Vipers och lakers.
En katt på magen.
Våffeldagen.
Jag övar sakta på att vara ledig.
21/3; torsdag
Lite trött. Lite nere. Oklart varför…
Jag borde vara glad. Mina åttor är på prao den här veckan och jag har hunnit en del. Men som alltid när jag känner att det finns tid och jag borde hinna mycket - får jag prestationsångest och vill hinna mer.
Jag borde vara glad. Jag har fått både våffla och påskgodis på jobbet.
Jag borde vara glad. Haif vann den första kvalmatchen igår kväll! Det var härlig stämning i hallen. Men det kan ha varit min sista match i haifsekretariatet - och jag blev tackad för min speakerinsats med blommor och choklad. Och det kan vara klaras
sista hemmamatch…
Jag borde vara glad. Jag hann rida hela rundan i ljus. Blyte var fin och pigg. Men jag känner mest stress - jag hinner knappt vara där jag är, trots att ingen bett mig skynda mig… klara körde Sigge till hockeyträning (först med sitt eget lag - sen med
de äldre killarna) och hon skulle först träna fotboll och sedan innebandy. Anders lagade mat och drog sedan på innebandyträning. Linus och jag tittar på lakers första kvartsfinal mot Luleå.
Jag borde vara glad. Men det skaver med några i L:S-klass. Han som alltid har trivts i skolan - gör inte det nu… det gör ont.
Jag borde vara glad - vi går mot påsklov. Jag borde vara glad - men det ilar i benet. Rytmiskt. Hela tiden. Tio centimeter- uppifrån och ner på insidan
av vaden. Hela tiden. Utan avbrott. Och huvudvärken har inte riktigt släppt på hela veckan. Molande, tryckande. Bultande.
Jag borde vara glad - jag lyckades klura ut vad felkoden på tvättmaskinen betydde och kunde lösa problemet (ta ut typ hälften av tvätten eftersom luckan inte gick att stänga…).
Jag borde vara glad… men jag känner mig mest trött… men imorgon! Är en ny dag!
15/3; fredag
Löpning hem från jobbet. 12 km. Jag såg fram mot att springa i sol i vårkänsla - men det började regna.
En blåsa på tån.
Helgkänsla och det svåraste beslutet var rött till pizza eller vitt till sushi?
Det blev först ett glas vitt till sushin, sen ett glas rött till pizzan!
47 år idag
Jag har fått så många grattishälsningar idag - och är så tacksam för dem, för minnena som dyker upp när jag tänker på var och en av er! Det vi gör nu - blir våra minnen sen (på ett ålderdomshem). Våra vägar har korsats i skolan, under resor, på en fest, på grund av hästar eller hundar, eller på jobb, i en sandlåda eller i en sporthall… Det är ni som fyller mitt liv - med liv och skapar minnen. Dagarna som går - bildar livet. Våra livshistorier vävs samman och bildar en helhet. Tack.
Födelsedagsfesten började redan i fredags. Med shorts och en längre löptur innan glass i solen och Cava med Malmgren. Igår var det ridtur och innebandymatcher. Idag började Dagen med skönsång, en löptur och finfrukost. Sedan en ishall med delicatoboll. Ikväll väntar fisksoppa.
"Är kanske lite rynkiga och grå och hör något sämre
Men ärligt talat det finns ingenting på jorden som jag gör hellre
Än att sitta där en dag med dig på ålderdomshemmet
Och ser tillbaks på sommarnätter
Som vi ska dela hädanefter
För det vi gör nu
Blir våra minnen sen
På ett ålderdomshem"
Fössta tossdan i mass
Fössta tossdan i mass firas
-med ridtur mot den rosa horisonten.
-med vårkänsla.
-med tåta.
-med vin och hockey - bara Anders och jag i soffan. Linus tittar live på matchen och Sigge och klara tränar.
3/3; söndag
3,2 mil med Anna och Emma inledde söndagen.
En löptur, rsd 951.
Lite jobb - medan Sigge hade hockeymatch.
Och snart gympa - innan en semla får avsluta helgen.
2/3; lördag
Idag började jag med att skynda att skynda - eller passade på...
(Passade på att ta) stallet och en löptur (rsd950) för att hinna frukost/brunch med familjen innan innebandymatch i lammhult med Sigge och Klara och Anders skulle på match i Färjestaden. Och nu har vi landat - efter en räkpasta
och ett glas vitt - framför lakersmatchen.
Ibland är det värt att skynda… eller passa på - då hinner man mer!
Skottdag 2024
En extra dag. Att leva, leka, andas och skratta. Att jobba och träffa fina människor. Ett under! Och viktigt att påminna sig om när 5 personer har dött i tågolyckor på endast några dagar, en väns pappa gick bort igår - när allt plötsligt är över
- en väns mamma och en grannes barnbarn är sjuka och kämpar… för sitt liv.
En dag att fylla med liv. Underbart!
25/2; söndag
Sportlovet går mot sitt slut.
Det tar ett tag innan ledigheten sätter sig i cellerna och pulsen går ner. Det tar längre tid när man är hemma. Åker man iväg hamnar man snabbare i semestermode. Och kanske är det just nu man skulle behöva det som mest? När det fortfarande är
långt kvar av terminen och mörkret håller oss i järngreppet? Kanske spelar det ingen roll om man åker till snön eller solen - det är nog just att komma iväg som är nyckeln…
Igår kom ändå hopp om att ljuset är på väg tillbaka och våren är på intåg. En dag när man behöver städa för att solen avslöjar det mörkret har dolt, när strålarna försiktigt värmer den frusna kroppen och jorden och isen på sjön naggas i kanten och
blottar vattnet under.
I fredags var det drabbning mellan team Brain och muscle - som brain återigen gick vinnande ur! Tävlingar och fest!
Igår gjorde vi sushi.
Idag har jag ridit och sprungit, tvättat bilarna, varit på hockey och varit på gympa. Redo för resten av vårterminen? Men en sträcka i taget - 4 veckor till påsklovet!
21/2; onsdag
Sportlov. Sigge ska på hockeycamp och Klara och Anders till jobbet. Maxi ligger jämte mig och Wilda lägger sig på mig. Vi vaknar långsamt. Jag tittar på "Över atlanten" - jag har inte sett det tidigare säsonger, men jag gillar det. Gillar personerna,
gillar äventyret och havets makt.
Jag springer en runda med Maxi.
#rsd940 - varför springer jag varje dag?
är det för att andra ska tycka att jag är duktig? (Det är det inte - jag tycker att andra som gör det är Mycket duktigare än vad jag är, trots att jag har sprungit längre än en del andra…)
är det för att få bättre kondition? (Det är det inte - konditionen förbättras inte så mycket som man kan tro - då behöver man springa intervaller och längre, utmana sig mer…)
- är det för att hunden behöver komma ut? (Såklart är det en orsak - men det hade hon ju gjort ändå…)
- är det för att jag kan? (Nä, det har jag nog redan bevisat. Det är inte svårt - det är nog svårare att sluta?)
- är det för att jag och kroppen mår bra av det?
- är det för att det är lättare att springa en dag till?
Äggröra och kaffe. Och tittar på "Renees brygga" - jag har sett några program tidigare, men bara något då och då - och längtar till Ekö, havet, bryggan, vänner och sommaren. När jag är ledig vill jag fylla dagarna med lagom innehåll - jag vill ha något att göra, men det ska också finnas tid för vila och lugn men inte tillräckligt mycket för att jag ska putsa på alla fläckar…
Övningsköra till Moheda - äta räkmacka och semla.
Gympa ikväll. Lagom ledig dag. Landat i ledighet.
Jag springer en runda med Maxi.
#rsd940 - varför springer jag varje dag?
är det för att andra ska tycka att jag är duktig? (Det är det inte - jag tycker att andra som gör det är Mycket duktigare än vad jag är, trots att jag har sprungit längre än en del andra…)
är det för att få bättre kondition? (Det är det inte - konditionen förbättras inte så mycket som man kan tro - då behöver man springa intervaller och längre, utmana sig mer…)
- är det för att hunden behöver komma ut? (Såklart är det en orsak - men det hade hon ju gjort ändå…)
- är det för att jag kan? (Nä, det har jag nog redan bevisat. Det är inte svårt - det är nog svårare att sluta?)
- är det för att jag och kroppen mår bra av det?
- är det för att det är lättare att springa en dag till?
Äggröra och kaffe. Och tittar på "Renees brygga" - jag har sett några program tidigare, men bara något då och då - och längtar till Ekö, havet, bryggan, vänner och sommaren. När jag är ledig vill jag fylla dagarna med lagom innehåll - jag vill ha något att göra, men det ska också finnas tid för vila och lugn men inte tillräckligt mycket för att jag ska putsa på alla fläckar…
Övningsköra till Moheda - äta räkmacka och semla.
