Folk man minns, glömt och kommer ihåg

Nu har jag gått och räfsat, klippt gräs och pysslat i trädgården två dagar - och då har man tid att tänka... Jag tänker på morfar... han dog hösten 2003, och jag saknar honom! Han var häftig, duktig och en underbar morfar! Han dog plötsligt och oväntat. Han skötte trädgården som en park - vi har gjort den till en förfallen äng... Men nu har vi fixat så att den faktiskt är ganska fin! Nu behöver han inte vända sig i graven längre... Jag tänker alltid på honom när jag klipper gräset...
När jag plockar ögonbrynen, som jag gör ganska ofta, så tänker jag alltid på Lotta - som jag träffar alldeles för sällan nuför tiden, men som var en underbar vän! Det var hon som började plocka dem på allvar och hon gjorde det Så bra!
Ibland tänker jag på alla som man träffar genom sina levnadsdar, men som man glömmer... Som lärare träffar man många människor - några minns man längre, de etsar sig fast i en minne - på gott och ont, några glömmer man fortare än andra... Jag tänker ofta på två pojkar som jag hade i min allra första klass - det hade gått snett i livet för dem redan, de gick i nian, och de ringde ofta till någon i klassen på en mobil och ville prata med mig... Jag hoppas att det har gått bra för dem!
En del har man inte så mycket kontakt med längre - men de finns alltid där, i Mitt Hjärta, och när man träffas eller pratar med dem så känner man hur man liksom "hör ihop". Man har gjort så mycket tillsammans, delat så många tankar och känslor...
Många tankar till er - kända och okända vänner - runt om i världen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback