effektiva jag?!
Jag är en effektiv människa - vill hinna mycket på kort tid... Jag tycker att det är jobbigt med osmidiga, offektiva och omständiga människor. Men jag har tvingats att själv bli en?! Med en bebbe på höften och ett barn i hasen eller i takkronan eller var hon nu kan tänka sig att befinna sig just nu - så är det inte så lätt att samtidigt måla källaren (som är vårt senaste projekt). Jag vill oxå pyssla, fixa, jobb, dona - känna att jag är duktig... Jag Vet ju att Någon måste ta hand om barnen, och i många fall är det lättast att det är Jag och Anders är oftast bättre (och längre) när det gäller praktiska saker som iu detta fallet Måla. Men jag har svårt att koppla av - känner mig lat och oeffektiv - och förresten kan man kalla det för att koppla av när man passa barn (idag sover inte ens Linus!)? Nä, säkert inte - säkert gör ingen annan det - bara jag! Dessutom vet jag ju innerst inne att jag är Duktig - jag tar hand om det Viktigaste vi har - våra älskade barn!
Regnet öser ner. Ikväll är fest hos Anne och Olof. Och idag är det Ett år sedan +:et!!
Regnet öser ner. Ikväll är fest hos Anne och Olof. Och idag är det Ett år sedan +:et!!
Lördag
Snart åker vi en runda till mamma och Pappa och äter middag. Pappa fick komma hem igår på permis till på tisdag - de hade bara hittat några småproppar.
Idag har vi tränat sök och upletande med hundarna - de var duktiga. Klara var hos mormor och Linus sov. I eftermiddag har vi börjat med projektet Källaren. Det har skurats med högtryckstvätt, och nu slipar Anders golvet. Vi ska måla och fräscha upp den lite har vi tänkt. Just nu ligger Lilleman på en filt nere och pratar högljutt - det låter så mysigt! Ska nog gå och pussa lite på honom. Imorgon är det ett år sedan jag testade positivt! Jag kände mig gravid, men vågade inte hoppas och verkligen inte tro det - trodde mest att jag inbillade mig och att det var den gamla graviditeten som spökade och gav mig gravititetssymtom - som tex finnar på ryggen... Men det var det inte - det var Linus!
Idag har vi tränat sök och upletande med hundarna - de var duktiga. Klara var hos mormor och Linus sov. I eftermiddag har vi börjat med projektet Källaren. Det har skurats med högtryckstvätt, och nu slipar Anders golvet. Vi ska måla och fräscha upp den lite har vi tänkt. Just nu ligger Lilleman på en filt nere och pratar högljutt - det låter så mysigt! Ska nog gå och pussa lite på honom. Imorgon är det ett år sedan jag testade positivt! Jag kände mig gravid, men vågade inte hoppas och verkligen inte tro det - trodde mest att jag inbillade mig och att det var den gamla graviditeten som spökade och gav mig gravititetssymtom - som tex finnar på ryggen... Men det var det inte - det var Linus!
hoppet igen
samma tävling igen...
Mamma, pappa & Klara - Linus låg och sov
samma tävling
Inkallning.
Elitsök Växjö; Anders & Kenzo
Hopp.
Trött bebbe! Och halt hund...
Inget jätteovanligt - men faktum är att han faktiskt varit piggare på sista tiden. Kunnat ligga vaken flera timmar. I tisdags sov han nog ca. 3 timmar på hela dagen, men igår så var han nog vkaen Högst 3 timmar på hela dygnet. Och idag har han knappt vaknat ännu - han åt lite vid 8 och somnade om. Han fick sin spruta igår. Kanske är det därför han är så trött?
När jag har hämtat Klara på dagis idag så ska jag åka med Hiho till en hundfysioterapeft (så stavas det ju inte - men jag visste inte hur det stavas... försök själva!) . Han är halt till och från på ett framben. Och nio år - det är så tårarna kommer när jag tänker på det. Han är så pigg, precis som han alltid varit, men rättsom det är så blir han halt...
Och i kväll ska vi vara barnvakter åt kusinerna en stund. Jag har hunnit gå en lyxrunda med hundarna - genom skogen, utan vbarnvagn. Anders jobbar hemifrån - och Linus sov hemma. Och så tränade jag Kenzo i lydnad. Tävlingen i Lessebo närmar sig.
Ha en bra dag!
När jag har hämtat Klara på dagis idag så ska jag åka med Hiho till en hundfysioterapeft (så stavas det ju inte - men jag visste inte hur det stavas... försök själva!) . Han är halt till och från på ett framben. Och nio år - det är så tårarna kommer när jag tänker på det. Han är så pigg, precis som han alltid varit, men rättsom det är så blir han halt...
Och i kväll ska vi vara barnvakter åt kusinerna en stund. Jag har hunnit gå en lyxrunda med hundarna - genom skogen, utan vbarnvagn. Anders jobbar hemifrån - och Linus sov hemma. Och så tränade jag Kenzo i lydnad. Tävlingen i Lessebo närmar sig.
Ha en bra dag!
Överaskning!
Anders kommer hem! Ett dygn tidigare än väntat! Det ahde blivit fel på bokningen... Så nu sitter jag med ett fånigt leende på läpparna och längtar!
Pappa får inte komma hem idag heller - datatomografimaskinen hade gått sönder (!) - så då fick han stanna kvar... Han var inte helt nöjd...
Lilleman har sovit sen vi kom hem från BVC - han fick ju sin första spruta, det tog musten ur honom! Jag har tränat Keno lite - och det gick hyfsat.
Ha en skön kväll!
Pappa får inte komma hem idag heller - datatomografimaskinen hade gått sönder (!) - så då fick han stanna kvar... Han var inte helt nöjd...
Lilleman har sovit sen vi kom hem från BVC - han fick ju sin första spruta, det tog musten ur honom! Jag har tränat Keno lite - och det gick hyfsat.
Ha en skön kväll!
Lite om dagen:
Linus: fick sin spruta idag. Och han grät, men det gick snabbt över. Läkaren tittade på hans mage som helt klart trodde att det var musklerna som inte var stabila ännu - men det kommer bli bättre när han kan sitta osv, när de tränas upp.
Pappa: inga besked ännu, fler röntgen skulle göras i em. Men skiktröntgen, tror jag att det var, var ok.
Ni är snabba!
Jag ser att ni är inne innan jag hinner uppdatera!
Idag har jag hunnit lämna Klara på dagis, träna uppletande med Kenzo (som var superduktig!), lydnad med Kenzo, fika, läsa tidiningen, duscha och sätta mig här... Snart ska Klara hämtas, Linus kanske vaknar snart (han sover utanför i vagnen), sen får vi äta lite lunch innan vi ska till Klaras dagiskompis och fika och till BVC med Lilleman.
Jag har inte hört något om pappa ännu - så jag återkommer med rapport om honom och om Linus senare.
Var rädda om varandra!
Idag har jag hunnit lämna Klara på dagis, träna uppletande med Kenzo (som var superduktig!), lydnad med Kenzo, fika, läsa tidiningen, duscha och sätta mig här... Snart ska Klara hämtas, Linus kanske vaknar snart (han sover utanför i vagnen), sen får vi äta lite lunch innan vi ska till Klaras dagiskompis och fika och till BVC med Lilleman.
Jag har inte hört något om pappa ännu - så jag återkommer med rapport om honom och om Linus senare.
Var rädda om varandra!
Och så ett par tack till!
Tack till:
-Eric som tog fina bilder på dopet.
-Margareta, Mamma, Gunnar och pappa som hjälpte till såväl på dopet som dagen innan, med trädgård och mat!
-Sandra som roade de små liven på dopet!
-Humpe som filmade.
-Marianne som väckte Limpan och därmed såg till att han inte missade hela sin fest!
-Tommy, Klara, Ebba och Tova som sjöng!
-Anne och Olof som ställer upp som gudföräldrar! Och Anne som läste!
-ALLA för de fina presenterna och för att ni ville vara med och göra dagen så trevlig och minnesvärd!
-Eric som tog fina bilder på dopet.
-Margareta, Mamma, Gunnar och pappa som hjälpte till såväl på dopet som dagen innan, med trädgård och mat!
-Sandra som roade de små liven på dopet!
-Humpe som filmade.
-Marianne som väckte Limpan och därmed såg till att han inte missade hela sin fest!
-Tommy, Klara, Ebba och Tova som sjöng!
-Anne och Olof som ställer upp som gudföräldrar! Och Anne som läste!
-ALLA för de fina presenterna och för att ni ville vara med och göra dagen så trevlig och minnesvärd!
En dopbild till på hela familjen!
Liten snabbis...
Jag vet att många undrar över hur det går med min pappa och ville bara berätta att han nu är inlagd på sjukhuset. Idag hade mamma ringt VC - som efter att ha rådfrågat akuten hänvisade honom dit, mycket förvånade att han inte åkt in tidigare och kanske ännu mer över att han Jobbade! Han skulle få ligga åtminstone till efter ronden imorgon, han skulle röntgas och så... Skönt att de kollar upp honom ordentligt.
Dagen har varit trevlig - fint väder, fika utomhus med goda vänner och snälla barn! Tomten kommer nog i år oxå! Nu har Klara gått och lagt sig, Linus ligger och kikar (han har bara sovit ca 3 timar idag!) och jag laddar för Grey!
Imirgon ska vi till en dagiskompis till Klara efter dagis och efter det ska vi till BVC och kolla upp Limpans mage igen... Han har en konstig "topp" på magen - som har förklarats vara musklerna som inte har växt ihop, men sköterskan tyckte ändå att en läkare skulle kontrollera detta igen (tredje gången - trots att hon hela tiden säger att" det är säkert ingen fara"). Så håll gärna en tumme för oss imorgon!
Dagen har varit trevlig - fint väder, fika utomhus med goda vänner och snälla barn! Tomten kommer nog i år oxå! Nu har Klara gått och lagt sig, Linus ligger och kikar (han har bara sovit ca 3 timar idag!) och jag laddar för Grey!
Imirgon ska vi till en dagiskompis till Klara efter dagis och efter det ska vi till BVC och kolla upp Limpans mage igen... Han har en konstig "topp" på magen - som har förklarats vara musklerna som inte har växt ihop, men sköterskan tyckte ändå att en läkare skulle kontrollera detta igen (tredje gången - trots att hon hela tiden säger att" det är säkert ingen fara"). Så håll gärna en tumme för oss imorgon!
Ny dag - nya äventyr, nya sanningar..
Klara är på dagis. Anders är i Norge. Linus ligger och tjattrar. Jag skriver lite på datorn... Efter dagishämtning ska vi till Teresia. Fixa några ärenden och sen åker vi tillbaka till landet igen - där koskiten doftar från åkern utanför. Värre nu än i söndags - när vi hade 40 gäster här... På tal om dop - Klara sa så här när vi frågade vem hennes gudmor är : "Hanna", men vem är din gudfar då: "John" - tror ni Humpe blev förnärmad. John är Hannas sydafrikanske pojkvän som Klara bara har träffat vid ett par tillfällen och som dessutom inte kan prata svenska (även om han jobbar hårt på det).
Ja, ibland undrar man var barn får sina sanningar ifrån, som när vi satt och ritade köket i en affär och Klara (då ca 1,5 år) drar upp min tröja och säger "Bröst, fina bröst"?!
Dags att pyssla vidare! Ha en bra dag!
Ja, ibland undrar man var barn får sina sanningar ifrån, som när vi satt och ritade köket i en affär och Klara (då ca 1,5 år) drar upp min tröja och säger "Bröst, fina bröst"?!
Dags att pyssla vidare! Ha en bra dag!
Linus dop
baby blues
Dopet gick så bra - det var fint, prästen var duktig, barnkören sjöng fint, Lillkillen skötte sig bra och vi hade en trevlig fest efteråt! Linus sov flera timmar efteråt - ända tills Marianne fick väcka honom... Tack snälla vänner och släkt för alla fina presenter!
Idag är Klara på dagis. Anders är på jobbet och Linus och jag är hemma - han är vaken, han var vaken hela rundan och hundträningen och nu ligger han och jollrar på en filt.
Jag har avslutat en bok "baby blues" av Pia Hintze - verkligen en bok som jag rekommenderar! Så många sanningar - som man kanske inte alltid vill se... Jag kände igen mig...
-Hiv-testet som man alltid gör på MVC gjorde både mig och hon oroliga - fast man Vet att det inte är något att vara orolig för... Allt var ju som det skulle - både på henne och mig!
- Känslan av att Leva, skapa - och ingen som riktigt förstår storheten i det som händer! Jag bär på ett Barn!
- Och alla visdoms ord på vägen "sov nu, snart är det försent", " passa på att resa nu, snart kan ni inte göra det", "njut av håret, snart tappar du det"... - det lät som om livet skulle ta slut - men det var ju bara en förändring, vi fick ett Nytt liv! Och det fortsätter efter att man har fått barn - om man råkar ha ett barn som sover gott så säger folk" vänta du, det vänder snart"... osv... Men varför får jag inte vara glad för det Just Nu?!
-Svårigheten att hitta snygga gravidkläder - pasteller, rosetter, småblommigt - en tidig Ricki Lake-kopia - måste man se ut som ett tält bara för att man är gravid?
-"Hur mår Magen?" Jag finns knappast som egen person längre... Och likadant när man möter en vän eller kollega efter att barnet är fött: hur mår du då, lillevän?" Och om de inte frågar hur Han mår - så svarar jag ju änså att "Vi mår bra", bara för att jag är så van...
-På förlossningen ville de att barnet skulle snutta på bröstet, det hamnade fel och man fick sår på bröstvårtan... (Inte med Linus, men med Klara). Man är öm inuti och utanpå och en barnmorska kommer stup i kvarten och känner på magen - Hårt, det gör ont.
-Tiden får en ny dimension - man kan amma från morgon till kväll. Tillväxtperioder hit och dit - förklaring på allt - från alla!
- Man blir avundsjuk på sin man som kan få krypa omkring på vinden och installera en fläkt - valfriheten! "Ni har väl det fint där i soffan!" Klapp på kinden...
- Man har sett fram emot de där två pappaveckorna efter födseln, men då ska det fixas och donas, köpas verktyg, boas... Man accepterar, men är besviken - men säger ingenting... Varför ska det vara så svårt att be om hjälp? Han borde förstå ändå... Samtidigt har man en stor vilja att behaga andra. Jag vill orka...
-Kärleken till sambon är så stor och så finns det en stor rädsla - lämna oss inte, det får inte hända dig något... Man kan inte tala om det. Man vill att han ska finnas nära hela tiden. Man vill ha hjälp. Tröst. Sällskap. Han vill hjälpa på andra sätt... Boa, fixa, dona...
-Kroppen har visat vad den kan - bära ett barn, föda ett barn, amma ett barn - men det känns...
- Man gråter och mannen förstår inte varför. OS-guld, sonen, dottern, för säkerhets skull - man kan gråta för allt. Känslokasten är snabba. Glädje över att hålla den älskade lilla bebben kan bytas i panik. Anders kommer senare än beräkant - planet är försenat - gråter...
- Man känner inte igen sig själv.
-"Det är väl härligt att få vara ledig?" JA - jag älskar det! Men jag är inte ledig...
-Ensamheten...
-Man är sugen på sällskap, men på andra villkor. Det är inte kul att gå bort när inga kläder passar, brösten läcker, barnet har inga regelbundna vanor och man känner sig skärrad jämt...
-Han är min livlina in i det vanliga livet. Hon skriver: "Trettiosex timmar på raken med ett spädbarn är JOBBIGT, jobbigt, jobbigt. Har du ägnat dig åt honom trettiosex minut i sträck så är väl det rekord. Det är vad det handlar om. Du borde sagt att du tänkte skita i mig och mitt liv innanb vi sakffade barn ihop, att jag skulle få ta hand om bvårt barn helt själv, jävla svikare! Det tar. Jag ser att det tar och det skänker mig en viss tillfredställelse att se honom sårad. Större är jag inte." Jag kan vara elak mot den jag Älskar - känna mig ensam, fast jag inte är det. Vill få en reaktion. Såra - men jag har ingen rätt till det! Anders gör mer än vad många andra gör - han är min hjälte!
-"Men hur kan det komma sig att det alltid är jag som blir stående någonstans med ett barn i famnen? Hur kan han lyckas välja aktiviteter som inte går att kombinera md att ta hand om Nils?" "ska jag ta hand om honom en stund?" "Jag tycker att du ska ta hand om honom jävligt mycket. "... hur kan du priritera det och slåta mig slita från morgon till kväll?" "Jag måste få koppla av någon gång?." "Och när får jag koppla av? Jag går varenda skift i den här satans fabriken. Här finns ingen personalmatsal, inga abbytare, jag blir väckt tre gånger varje natt, jag har ansvar hela dygnet runt för ett barn som kräver ständig omsorg(...) - jag orkar inte om jag inte får en paus på helgen.(...) Jag pallar inte mer." "Jag visste inte att det var så. Jag trodde att det var lungt och skönt om dagarna. (...) Jag jobbar ju för vår skull." Och så säger hon: "Jag kunde lika gärna använt en spermadonator. Då skulle det åtminstone ha funnits en sannolikhet att han någon gång skulle skänka en tanke till hur hans avkomma såg ut och hade det." Och precis som hon - så Vet jag att han Älskar sina barn, han är intresserad - han är den bästa pappan. Men vi priroterar olika - jag skriver en lista med saker jag vill få gjorda och som jag anser att inte jag kan - och han gör andra saker. Som kasnke är Minst lika viktiga... Fast Jag tycker kanske att det är Jätteviktigt att Just De Sakerna som jag har skrivit blir gjorda... Men det är orättvist av mig - han sliter ju många gånger mer än mig! Dessutom har Vi världens "snällaste" barn. Fast jag sticker inte under stol med att det hade varit skönt att sova en Hel natt snart (jag har gjort det någon natt sedan Linus föddes och visst är det tidigt att begära, men...)! Och jag minns en natt när Klara var liten och jag just hade börjat jobba igen - Klara vaknade och jag försökte väcka Anders (vilket ofta är jobbigare än att vakna själv...) och sa: det hade varit bättre att vara ensamstående - då visste jag att jag var tvungen att stiga upp...
Nu låter jag deprimerad - men jag är Glad - jag Älskar att vara Mammaledig, jag skulle inte vilja byta det mot Nåt! Och jag älskar min familj - och jag är inte bitter... inte ens lite... Men boken var bra - läs den om du hinner?!
Och vet ni - nu har fästingarna kommit. Satans rackartyg. Två stycken har vi tagit... Och tänk vilka sanningar man kan hitta på - är det sant att fästingar inte har någon naturlig fiende, att de inte har någon riktig plats i ekosystemet? Jag har hört det någon gång - men vet inte om det är sant... Och det har blivit en sanning för mig - men det kanske inte ens är sant...
Idag är Klara på dagis. Anders är på jobbet och Linus och jag är hemma - han är vaken, han var vaken hela rundan och hundträningen och nu ligger han och jollrar på en filt.
Jag har avslutat en bok "baby blues" av Pia Hintze - verkligen en bok som jag rekommenderar! Så många sanningar - som man kanske inte alltid vill se... Jag kände igen mig...
-Hiv-testet som man alltid gör på MVC gjorde både mig och hon oroliga - fast man Vet att det inte är något att vara orolig för... Allt var ju som det skulle - både på henne och mig!
- Känslan av att Leva, skapa - och ingen som riktigt förstår storheten i det som händer! Jag bär på ett Barn!
- Och alla visdoms ord på vägen "sov nu, snart är det försent", " passa på att resa nu, snart kan ni inte göra det", "njut av håret, snart tappar du det"... - det lät som om livet skulle ta slut - men det var ju bara en förändring, vi fick ett Nytt liv! Och det fortsätter efter att man har fått barn - om man råkar ha ett barn som sover gott så säger folk" vänta du, det vänder snart"... osv... Men varför får jag inte vara glad för det Just Nu?!
-Svårigheten att hitta snygga gravidkläder - pasteller, rosetter, småblommigt - en tidig Ricki Lake-kopia - måste man se ut som ett tält bara för att man är gravid?
-"Hur mår Magen?" Jag finns knappast som egen person längre... Och likadant när man möter en vän eller kollega efter att barnet är fött: hur mår du då, lillevän?" Och om de inte frågar hur Han mår - så svarar jag ju änså att "Vi mår bra", bara för att jag är så van...
-På förlossningen ville de att barnet skulle snutta på bröstet, det hamnade fel och man fick sår på bröstvårtan... (Inte med Linus, men med Klara). Man är öm inuti och utanpå och en barnmorska kommer stup i kvarten och känner på magen - Hårt, det gör ont.
-Tiden får en ny dimension - man kan amma från morgon till kväll. Tillväxtperioder hit och dit - förklaring på allt - från alla!
- Man blir avundsjuk på sin man som kan få krypa omkring på vinden och installera en fläkt - valfriheten! "Ni har väl det fint där i soffan!" Klapp på kinden...
- Man har sett fram emot de där två pappaveckorna efter födseln, men då ska det fixas och donas, köpas verktyg, boas... Man accepterar, men är besviken - men säger ingenting... Varför ska det vara så svårt att be om hjälp? Han borde förstå ändå... Samtidigt har man en stor vilja att behaga andra. Jag vill orka...
-Kärleken till sambon är så stor och så finns det en stor rädsla - lämna oss inte, det får inte hända dig något... Man kan inte tala om det. Man vill att han ska finnas nära hela tiden. Man vill ha hjälp. Tröst. Sällskap. Han vill hjälpa på andra sätt... Boa, fixa, dona...
-Kroppen har visat vad den kan - bära ett barn, föda ett barn, amma ett barn - men det känns...
- Man gråter och mannen förstår inte varför. OS-guld, sonen, dottern, för säkerhets skull - man kan gråta för allt. Känslokasten är snabba. Glädje över att hålla den älskade lilla bebben kan bytas i panik. Anders kommer senare än beräkant - planet är försenat - gråter...
- Man känner inte igen sig själv.
-"Det är väl härligt att få vara ledig?" JA - jag älskar det! Men jag är inte ledig...
-Ensamheten...
-Man är sugen på sällskap, men på andra villkor. Det är inte kul att gå bort när inga kläder passar, brösten läcker, barnet har inga regelbundna vanor och man känner sig skärrad jämt...
-Han är min livlina in i det vanliga livet. Hon skriver: "Trettiosex timmar på raken med ett spädbarn är JOBBIGT, jobbigt, jobbigt. Har du ägnat dig åt honom trettiosex minut i sträck så är väl det rekord. Det är vad det handlar om. Du borde sagt att du tänkte skita i mig och mitt liv innanb vi sakffade barn ihop, att jag skulle få ta hand om bvårt barn helt själv, jävla svikare! Det tar. Jag ser att det tar och det skänker mig en viss tillfredställelse att se honom sårad. Större är jag inte." Jag kan vara elak mot den jag Älskar - känna mig ensam, fast jag inte är det. Vill få en reaktion. Såra - men jag har ingen rätt till det! Anders gör mer än vad många andra gör - han är min hjälte!
-"Men hur kan det komma sig att det alltid är jag som blir stående någonstans med ett barn i famnen? Hur kan han lyckas välja aktiviteter som inte går att kombinera md att ta hand om Nils?" "ska jag ta hand om honom en stund?" "Jag tycker att du ska ta hand om honom jävligt mycket. "... hur kan du priritera det och slåta mig slita från morgon till kväll?" "Jag måste få koppla av någon gång?." "Och när får jag koppla av? Jag går varenda skift i den här satans fabriken. Här finns ingen personalmatsal, inga abbytare, jag blir väckt tre gånger varje natt, jag har ansvar hela dygnet runt för ett barn som kräver ständig omsorg(...) - jag orkar inte om jag inte får en paus på helgen.(...) Jag pallar inte mer." "Jag visste inte att det var så. Jag trodde att det var lungt och skönt om dagarna. (...) Jag jobbar ju för vår skull." Och så säger hon: "Jag kunde lika gärna använt en spermadonator. Då skulle det åtminstone ha funnits en sannolikhet att han någon gång skulle skänka en tanke till hur hans avkomma såg ut och hade det." Och precis som hon - så Vet jag att han Älskar sina barn, han är intresserad - han är den bästa pappan. Men vi priroterar olika - jag skriver en lista med saker jag vill få gjorda och som jag anser att inte jag kan - och han gör andra saker. Som kasnke är Minst lika viktiga... Fast Jag tycker kanske att det är Jätteviktigt att Just De Sakerna som jag har skrivit blir gjorda... Men det är orättvist av mig - han sliter ju många gånger mer än mig! Dessutom har Vi världens "snällaste" barn. Fast jag sticker inte under stol med att det hade varit skönt att sova en Hel natt snart (jag har gjort det någon natt sedan Linus föddes och visst är det tidigt att begära, men...)! Och jag minns en natt när Klara var liten och jag just hade börjat jobba igen - Klara vaknade och jag försökte väcka Anders (vilket ofta är jobbigare än att vakna själv...) och sa: det hade varit bättre att vara ensamstående - då visste jag att jag var tvungen att stiga upp...
Nu låter jag deprimerad - men jag är Glad - jag Älskar att vara Mammaledig, jag skulle inte vilja byta det mot Nåt! Och jag älskar min familj - och jag är inte bitter... inte ens lite... Men boken var bra - läs den om du hinner?!
Och vet ni - nu har fästingarna kommit. Satans rackartyg. Två stycken har vi tagit... Och tänk vilka sanningar man kan hitta på - är det sant att fästingar inte har någon naturlig fiende, att de inte har någon riktig plats i ekosystemet? Jag har hört det någon gång - men vet inte om det är sant... Och det har blivit en sanning för mig - men det kanske inte ens är sant...
Elddop imorgon
Imorgon ska Linus doppas i dopfunten! Idag har vi pysslat med möblering, matlagning, städning inomhus och utomhus och... Anders och mina föräldrar har varit här - ja även pappa.... Han åkte inte in till sjukhuset och var väl vare sig bättre eller sämre idag.
Det har varit en strålande dag - solen har lyst från en blå himmel och Klara har lekt med sina kusiner hela dagen! SÅ skönt! Vi tog ett familjebad i bubbelpoolen och sedan stupade barnen i säng och det ska väl vi oxå - snart i alla fall!
Godnatt!
Det har varit en strålande dag - solen har lyst från en blå himmel och Klara har lekt med sina kusiner hela dagen! SÅ skönt! Vi tog ett familjebad i bubbelpoolen och sedan stupade barnen i säng och det ska väl vi oxå - snart i alla fall!
Godnatt!
Jobbigt...
Dagen har varit bra till att börja med...
Jag var hos frissan - jag tog med "mitt A-barn, min trötta bebbe, min snälla bebbe"... - min älskade lilla son. Han sov hela tiden medan jag färgade och klippte mig, och medan jag gick en sväng på stan.
Sen åkte jag hem och en god vän med söner kom och hälsade på innan det stora elddopet - Prästen skulle komma med sina obehagliga frågor - som visade sig att de inte alls var så obehagliga...
Sen åkte vi och handlade - en massa mat, och en massa grejer ill trädgården.
Sen började det bli sämre...
När vi kom hem - kom min mamma och pappa. Pappa stannade ute hos Klara som provade sin nya kratta, och då berättade mamma att pappa bara sluddrade... Han lät som om han var stupfull! Något har hänt... Jag tyckte definitivt att de skulle åka till sjukhuset - men min pappa är envis, så jag vet itne om de gör det...
Sen hittade jag tvätt i maskinen - Linus blöja hade läckt igår och idag och gårdagens kläder låg i maskinen - tyvärr hade Anders missat att ta någon tabortgrej på, så fläcken var delvis kvar. Nu är frågan om fläcken går bort på hans nya, fina tröja som jag köpte åt honom i Stockholm - och som han inte la i maskinen igår...
Nu hoppas jag att den kommer sluta bättre...
Anders premiärgrillar - Humpe, Malin, Hedda och kanske mamma och pappa (om de inte åker till sjukhuset) kommer och äter middag. Och så hoppas jag att, när maskinen är färdig om ett par timmar, så är fläckarna endast ett minne blott! Och förståss hoppas jag att pappa åker in till sjukhuset och att det inte är någon fara med honom! Just nu känns det väldigt jobbigt och jag fick en kraftig huvudvärk efter en stressig dag.
Hoppas att er dag har varit bra!
Jag var hos frissan - jag tog med "mitt A-barn, min trötta bebbe, min snälla bebbe"... - min älskade lilla son. Han sov hela tiden medan jag färgade och klippte mig, och medan jag gick en sväng på stan.
Sen åkte jag hem och en god vän med söner kom och hälsade på innan det stora elddopet - Prästen skulle komma med sina obehagliga frågor - som visade sig att de inte alls var så obehagliga...
Sen åkte vi och handlade - en massa mat, och en massa grejer ill trädgården.
Sen började det bli sämre...
När vi kom hem - kom min mamma och pappa. Pappa stannade ute hos Klara som provade sin nya kratta, och då berättade mamma att pappa bara sluddrade... Han lät som om han var stupfull! Något har hänt... Jag tyckte definitivt att de skulle åka till sjukhuset - men min pappa är envis, så jag vet itne om de gör det...
Sen hittade jag tvätt i maskinen - Linus blöja hade läckt igår och idag och gårdagens kläder låg i maskinen - tyvärr hade Anders missat att ta någon tabortgrej på, så fläcken var delvis kvar. Nu är frågan om fläcken går bort på hans nya, fina tröja som jag köpte åt honom i Stockholm - och som han inte la i maskinen igår...
Nu hoppas jag att den kommer sluta bättre...
Anders premiärgrillar - Humpe, Malin, Hedda och kanske mamma och pappa (om de inte åker till sjukhuset) kommer och äter middag. Och så hoppas jag att, när maskinen är färdig om ett par timmar, så är fläckarna endast ett minne blott! Och förståss hoppas jag att pappa åker in till sjukhuset och att det inte är någon fara med honom! Just nu känns det väldigt jobbigt och jag fick en kraftig huvudvärk efter en stressig dag.
Hoppas att er dag har varit bra!
Klara & Linus
Dags att Sova! God natt!
Dagarna går...
och nu närmar sig dopparedagen för Linus. På söndag ska han döpas. Och imorgon kommer Prästen - hon ville träffa oss innan. Jag blev varnad att hon ställer obehagliga frågor... Men Anders gjorde ett stort intryck på prästen när han konfimerades, så till den milda grad att han skrev ett intyg som han tyckte att hans kulel vilsa när han sökte jobb - så jag inser ju att han får svara!
Och imorgon ska jag klippa mig oxå, och träffa Frida, och så måste vi nog handla lite oxå inför dopet...
Idag var jag och mätte och vägde min lilla guldklimp - som hade tagit steget från tungviktare (över normalkurvan) till en mer normalvikt: 6060g vägde han, och var 63 cm. Och så tyckte BVC-tanten att en läkare skulle titta på hans mage nästa vecka igen - det är något med hans muskler som inte riktigt har växt ihop. När hon titatde i hasn journal så hade den förra läkaren (utan att säga något till mig) skrivit att jag skulle söka akut vid misstanke om bråck?! BVC-tanten är för övrigt Så söt! Och hon tycker så mycket om Linus - "han är ju så snäll, och så söt, inga problem" - kanske säger hon det till alla - men det känns som om han är en favorit, även om jag Vet att hon säkert säga så till de flesta!
Och så var vi på massage - den sista gången. Och idag var det bara fyra bebbar med sina mammor, ja det förståss, en hade sin pappa med sig! Efter en stund hade bebbarna varit glada tillräckligt länge tyckte de och fick nog. Alla började ge mat - utom pappan, han Lovade att hon Snart skulle få mat...
Ikväll var det gympaavslutning för Klara. En lindansör var där och hade uppvisning.
Jag läste förresten i Aftonbladet att mammor blir smartare efter att de hade fått barn - att det var en myt att de var såsiga i hjärnan...!
Och imorgon ska jag klippa mig oxå, och träffa Frida, och så måste vi nog handla lite oxå inför dopet...
Idag var jag och mätte och vägde min lilla guldklimp - som hade tagit steget från tungviktare (över normalkurvan) till en mer normalvikt: 6060g vägde han, och var 63 cm. Och så tyckte BVC-tanten att en läkare skulle titta på hans mage nästa vecka igen - det är något med hans muskler som inte riktigt har växt ihop. När hon titatde i hasn journal så hade den förra läkaren (utan att säga något till mig) skrivit att jag skulle söka akut vid misstanke om bråck?! BVC-tanten är för övrigt Så söt! Och hon tycker så mycket om Linus - "han är ju så snäll, och så söt, inga problem" - kanske säger hon det till alla - men det känns som om han är en favorit, även om jag Vet att hon säkert säga så till de flesta!
Och så var vi på massage - den sista gången. Och idag var det bara fyra bebbar med sina mammor, ja det förståss, en hade sin pappa med sig! Efter en stund hade bebbarna varit glada tillräckligt länge tyckte de och fick nog. Alla började ge mat - utom pappan, han Lovade att hon Snart skulle få mat...
Ikväll var det gympaavslutning för Klara. En lindansör var där och hade uppvisning.
Jag läste förresten i Aftonbladet att mammor blir smartare efter att de hade fått barn - att det var en myt att de var såsiga i hjärnan...!
Livrädd natt...
I natt kom Klara in till mig - klockan var nog runt ett. Hon brukar inte göra det längre. Men hon gjorde det i går natt - och en timme efter det kräktes hon... Så nu blev hag livrädd - kände hur svetten började rinna, hjärtat slå hårt och jag låg och lyssnade på henne. Jag var inte så rädd för magsjuka och kräk - utan för behöva göra henne ledsen Igen... Hon ville så gärna gå till dagis, så gärna träffa mormor och Humpe och Hedda som är på besök - ville så gärna vara frisk!Jag kunde inte somna om - tände lampan och läste lite, och tillslut trillade ögonlocken igen. Natten gick - ingen kräk kom oh klara kunde gå till dagis! SÅ lycklig var hon när jag väckte henne på morgonen!
Jag har lyckats gå en runda med hundarna, träna hundarna, fika och titta på ett avsnitt av Grey. Lilleman har först sovit en stund i vagnen och sedan vakande han och låg och tittade med Stora ögon på Världen!
Jag har lyckats gå en runda med hundarna, träna hundarna, fika och titta på ett avsnitt av Grey. Lilleman har först sovit en stund i vagnen och sedan vakande han och låg och tittade med Stora ögon på Världen!
Liten uppdatering...
Idag har vi suttit i soffan, ritat, läst, tittat på video, plockat blommor, tränat hundarna, fikat, ätit, varit på lekplatsen, cyklat en runda och nu badar Klara - medan Linus ligger på fällen och tittar ut genom det stora fönstret. Han är så nyfiken nu. Tittar med stora ögon på storasyster när hon dansar och lyssnar på henne när hon pratar och sjunger! Inget mer kräk - så nu hoppas vi att hon får vara frisk! Och vi oxå!
En dag satt vi och funderade på påskarna - undra om man kan hoppa över dem, det är ingen bra tid för oss?!
2001 långfredagen: Anders skar upp lillfingret på en plastboll och det fick tejpas ihop - läakren tyckte att det skulle sys men han sa att Jag ahde sagt "att det nog kunde tejpas" eftersom han inte vågade bli sydd!
2002 långfredagen: jag bröt foten när jag var tokgravid! Jag tränade spår med Kenzo när jag välte och foten gick av... Inte att rekommendera!
2003: jag fick halsfluss
2004: ?
2005: missfall
2006: Klara kräksjuka
En dag satt vi och funderade på påskarna - undra om man kan hoppa över dem, det är ingen bra tid för oss?!
2001 långfredagen: Anders skar upp lillfingret på en plastboll och det fick tejpas ihop - läakren tyckte att det skulle sys men han sa att Jag ahde sagt "att det nog kunde tejpas" eftersom han inte vågade bli sydd!
2002 långfredagen: jag bröt foten när jag var tokgravid! Jag tränade spår med Kenzo när jag välte och foten gick av... Inte att rekommendera!
2003: jag fick halsfluss
2004: ?
2005: missfall
2006: Klara kräksjuka
Ännu en dikt från dagarna som Alltid var ljusa?!
Ungdom.
Tidigare var ungdomar vilsna i pannkakan -
nu är de vilsna i sig själv.
Alltid på väg,
till ingenting och allting -
samtidigt,
med en kondom i plånboken,
med en tro om att alltid klara sig själv,
med en tro på kondomen.
Slängs ständigt mellan svart och vitt,
gråt och skratt,
tvivel och visshet.
Älskar frihet.
Älskar att hata.
Rädd för ensamheten - men älskar tystnaden.
Rädd för HIV - men har en tro på att kondomen löser alla problem.
Vet alltid bäst - trots att man inte själv vet vem man är.
Plågas av ständig trötthet och tjatiga föräldrar.
Självsäker - trots att man står helt utan självförtroende.
Saknar den trygghet som man så väl behöver i ett kaos.
Ständig väntan
och längtan.
Kondomen sprack
och därmed allt man trodde på -
sviken,
förtvivlad,
liten...
Mamma hjälp!
Kaos.
Kådisen - en dikt från ungdomsåren...
Av med kläderna.
Jag kan själv,
men han hjälper till.
Ritch, slit och dra.
Visst var jag full,
men jag LOVAR att jag MINNS DET.
Ja, då var det bara att krypa ner i sängen,
snarare störta ner i sängen.
Rapar som luktade öl -
se jag minns!
Men det kan man ju ha överseende med,
det var ju rätt gulligt ändå.
Vi brann,
fumlade,
efter KÅDISEN,
var var den nu när vi brann -
båda två,
så jävla mycket.
Var är KÅDISEN,
den som kan släcka allt om man inte hittar den,
fort nog.
Där.
Tur.
Var det en profil, eller en med jordgubbssmak,
detaljer minns jag inte,
men MINNS DET gör jag.
På med KÅDISEN fort,
koka,
brinn,
innan vi ångrar oss -
Jag kan själv,
men han hjälper till.
Ritch, slit och dra.
Visst var jag full,
men jag LOVAR att jag MINNS DET.
Ja, då var det bara att krypa ner i sängen,
snarare störta ner i sängen.
Rapar som luktade öl -
se jag minns!
Men det kan man ju ha överseende med,
det var ju rätt gulligt ändå.
Vi brann,
fumlade,
efter KÅDISEN,
var var den nu när vi brann -
båda två,
så jävla mycket.
Var är KÅDISEN,
den som kan släcka allt om man inte hittar den,
fort nog.
Där.
Tur.
Var det en profil, eller en med jordgubbssmak,
detaljer minns jag inte,
men MINNS DET gör jag.
På med KÅDISEN fort,
koka,
brinn,
innan vi ångrar oss -
vi har i alla fall en ångest mindre i morgon...
"Ring!"
"Ring om det är nåt!"
Jag vill ju att du ska vara Här!
Jag vill oxå sitta på ett plan påväg till Norge - kanske inte för att jobba, men för att få sova själv en natt... Få sova ostört - utan att vakna av att ett barn kräks eller ett barn behöver mat...
Träffa människor.
Bli sedd som en tänkande person - inte som en ammande kossa...
Jag Vet att du inte gör det av egen vilja - det är ditt jobb. Du hade hellre varit hemma.
Men just Idag hade jag gärna bytt! Inte för alltid - Jag hade Aldrig kunnat åka iväg Varje vecka från min Älskade familj...
Men efter natten - då Klara återigen kräktes, bara en gång. men den gången missade hon inte en enda kudde (fem stycken) eller något täcke (två stycken) eller något lakan, eller sig själv...
Jag var nere för att hämta en spann eftersom hon klagade på att hon hade lite ont i magen - och när jag kom upp var vår säng nerspydd.
Jag väckte Anders, som hjälpte till att sanera sängen, medan jag duschade Klara. Men han glömde att ta bort örngottet på just den värsta kudde och jag la mig glad (?) i hågen och trött (!) för att ge Linus mat, som just hade vaknat av allt stök, och upptäckte Missen! Blörk! Jag bad honom Tänka! Vid det här laget var jag sur både på Klara (fast det vet jag egentligen inte varför) och på Anders - men mest på kräken...
Vi somnade om - även om jag låg länge innan för att vänta på Nästa kräk... Men den kom inte... Peppar Peppar!
Anders åkte tidigt till Norge.
Vi vaknar lite senare. Klara får vara hemma från dagis. Hon har Längtat så mycket efter att få gå dit igen...
Och så fick jag ändra alla planer. Jag skulle äntligen åka till MVC på efterkontroll (kondomer i all ära, men de är jobbiga att använda och en lustdödare, både till lukt och sätt), och så skulle Linus få sin spruta, och efter det hade jag några ärende att fixa. Nu blev allt inställt. Jag ska försöka roa en Pigg Klara hela dagen, som till på köpet blev sur för att hon inte fick åka till dagis eller till mormor (Humpe och Hedda kom till mormor igår och jag vill ju inte att hon smittar ner dem...)! MVC-besöket blev framflyttat Tre veckor - jag började nästan gråta...
Anders ringde... och sa "ring om det är nåt!"...
Nu är det dags att lägga i en ny tvätt,
ta hand om en skrikande Linus,
roa en Liten Klara,
och försöka se dagen från den ljusa sidan...
Jag vill ju att du ska vara Här!
Jag vill oxå sitta på ett plan påväg till Norge - kanske inte för att jobba, men för att få sova själv en natt... Få sova ostört - utan att vakna av att ett barn kräks eller ett barn behöver mat...
Träffa människor.
Bli sedd som en tänkande person - inte som en ammande kossa...
Jag Vet att du inte gör det av egen vilja - det är ditt jobb. Du hade hellre varit hemma.
Men just Idag hade jag gärna bytt! Inte för alltid - Jag hade Aldrig kunnat åka iväg Varje vecka från min Älskade familj...
Men efter natten - då Klara återigen kräktes, bara en gång. men den gången missade hon inte en enda kudde (fem stycken) eller något täcke (två stycken) eller något lakan, eller sig själv...
Jag var nere för att hämta en spann eftersom hon klagade på att hon hade lite ont i magen - och när jag kom upp var vår säng nerspydd.
Jag väckte Anders, som hjälpte till att sanera sängen, medan jag duschade Klara. Men han glömde att ta bort örngottet på just den värsta kudde och jag la mig glad (?) i hågen och trött (!) för att ge Linus mat, som just hade vaknat av allt stök, och upptäckte Missen! Blörk! Jag bad honom Tänka! Vid det här laget var jag sur både på Klara (fast det vet jag egentligen inte varför) och på Anders - men mest på kräken...
Vi somnade om - även om jag låg länge innan för att vänta på Nästa kräk... Men den kom inte... Peppar Peppar!
Anders åkte tidigt till Norge.
Vi vaknar lite senare. Klara får vara hemma från dagis. Hon har Längtat så mycket efter att få gå dit igen...
Och så fick jag ändra alla planer. Jag skulle äntligen åka till MVC på efterkontroll (kondomer i all ära, men de är jobbiga att använda och en lustdödare, både till lukt och sätt), och så skulle Linus få sin spruta, och efter det hade jag några ärende att fixa. Nu blev allt inställt. Jag ska försöka roa en Pigg Klara hela dagen, som till på köpet blev sur för att hon inte fick åka till dagis eller till mormor (Humpe och Hedda kom till mormor igår och jag vill ju inte att hon smittar ner dem...)! MVC-besöket blev framflyttat Tre veckor - jag började nästan gråta...
Anders ringde... och sa "ring om det är nåt!"...
Nu är det dags att lägga i en ny tvätt,
ta hand om en skrikande Linus,
roa en Liten Klara,
och försöka se dagen från den ljusa sidan...
Till min morfar - en dikt
som jag skrev när du hade dött!
Allt handlar om DIG.
handlar om dig.
Blommorna som jag plockar,
är till för dig.
Tankarna som jag tänker,
handlar om dig.
I minnena som jag har,
finns du.
Längtan som finns i mitt bröst,
spränger för dig.
Saknaden jag känner,
är efter dig.
Den kärlek som jag känner,
vill jag åter ge till dig.
Du som är så långt härifrån.
Snart kommer vi åter att träffas,
i tidlöshetens värld,
där ingen saknad,
eller längtan råder.
Där går vänskapen tillsammans,
där är den åter delad.
Där långt bortom floden,
ska kärleken som jag känner,
åter delas av oss.
Till dess finns minnet av dig med oss –
minut för minut,
timme efter timme.
Du som gav
mer än vad du tog.
Du som kämpade och brann -
medan livet långsamt försvann,
för livet i sig,
för dig och mig.
Du kämpade och vann –
över oändliga plågor –
det fanns varken skräck eller förtröstan –
bara en oändlig kärlek till livet,
till människorna runt dig.
Många gånger stod du med ögat mot döden –
men du tappade aldrig glöden,
du var ingen liten lort.
Ingen vet när döden på oss kallar,
men den ropar på oss alla.
Och som en skugga intill oss
leder du oss nu rätt i livets spår –
så som du alltid gjort.
Du hjälper oss –
så som du alltid hjälpt.
Vaka över oss och
ge oss lite av ditt mod.
Tack för allt du har givit –
av ditt liv,
av din vackra själ –
vi samlas för att ta ett stilla farväl.
Vi lägger vackra blommor
och säger några ord om kärlek och saknad.
Vi gråter för det som fanns,
inte för att du inte finns –
det är det ljusa vi ska minnas.
Allt handlar om DIG.
Min älskade morfar –
du fattas mig,
så som du gör för så många människor.
Jag saknar dig,
det gör ont
det skär i bröstet.
Du som alltid funnits där
finns inte mer,
trots att kärleken du gav
fortfarande finns kvar i mitt bröst.
Känslorna jag känner handlar om dig.
Blommorna som jag plockar,
är till för dig.
Tankarna som jag tänker,
handlar om dig.
I minnena som jag har,
finns du.
Längtan som finns i mitt bröst,
spränger för dig.
Saknaden jag känner,
är efter dig.
Den kärlek som jag känner,
vill jag åter ge till dig.
Du som är så långt härifrån.
Snart kommer vi åter att träffas,
i tidlöshetens värld,
där ingen saknad,
eller längtan råder.
Där går vänskapen tillsammans,
där är den åter delad.
Där långt bortom floden,
ska kärleken som jag känner,
åter delas av oss.
Till dess finns minnet av dig med oss –
minut för minut,
timme efter timme.
Du som gav
mer än vad du tog.
Du som kämpade och brann -
medan livet långsamt försvann,
för livet i sig,
för dig och mig.
Du kämpade och vann –
över oändliga plågor –
det fanns varken skräck eller förtröstan –
bara en oändlig kärlek till livet,
till människorna runt dig.
Många gånger stod du med ögat mot döden –
men du tappade aldrig glöden,
du var ingen liten lort.
Ingen vet när döden på oss kallar,
men den ropar på oss alla.
Och som en skugga intill oss
leder du oss nu rätt i livets spår –
så som du alltid gjort.
Du hjälper oss –
så som du alltid hjälpt.
Vaka över oss och
ge oss lite av ditt mod.
Tack för allt du har givit –
av ditt liv,
av din vackra själ –
vi samlas för att ta ett stilla farväl.
Vi lägger vackra blommor
och säger några ord om kärlek och saknad.
Vi gråter för det som fanns,
inte för att du inte finns –
det är det ljusa vi ska minnas.
Folk man minns, glömt och kommer ihåg
Nu har jag gått och räfsat, klippt gräs och pysslat i trädgården två dagar - och då har man tid att tänka... Jag tänker på morfar... han dog hösten 2003, och jag saknar honom! Han var häftig, duktig och en underbar morfar! Han dog plötsligt och oväntat. Han skötte trädgården som en park - vi har gjort den till en förfallen äng... Men nu har vi fixat så att den faktiskt är ganska fin! Nu behöver han inte vända sig i graven längre... Jag tänker alltid på honom när jag klipper gräset...
När jag plockar ögonbrynen, som jag gör ganska ofta, så tänker jag alltid på Lotta - som jag träffar alldeles för sällan nuför tiden, men som var en underbar vän! Det var hon som började plocka dem på allvar och hon gjorde det Så bra!
Ibland tänker jag på alla som man träffar genom sina levnadsdar, men som man glömmer... Som lärare träffar man många människor - några minns man längre, de etsar sig fast i en minne - på gott och ont, några glömmer man fortare än andra... Jag tänker ofta på två pojkar som jag hade i min allra första klass - det hade gått snett i livet för dem redan, de gick i nian, och de ringde ofta till någon i klassen på en mobil och ville prata med mig... Jag hoppas att det har gått bra för dem!
En del har man inte så mycket kontakt med längre - men de finns alltid där, i Mitt Hjärta, och när man träffas eller pratar med dem så känner man hur man liksom "hör ihop". Man har gjort så mycket tillsammans, delat så många tankar och känslor...
Många tankar till er - kända och okända vänner - runt om i världen!
När jag plockar ögonbrynen, som jag gör ganska ofta, så tänker jag alltid på Lotta - som jag träffar alldeles för sällan nuför tiden, men som var en underbar vän! Det var hon som började plocka dem på allvar och hon gjorde det Så bra!
Ibland tänker jag på alla som man träffar genom sina levnadsdar, men som man glömmer... Som lärare träffar man många människor - några minns man längre, de etsar sig fast i en minne - på gott och ont, några glömmer man fortare än andra... Jag tänker ofta på två pojkar som jag hade i min allra första klass - det hade gått snett i livet för dem redan, de gick i nian, och de ringde ofta till någon i klassen på en mobil och ville prata med mig... Jag hoppas att det har gått bra för dem!
En del har man inte så mycket kontakt med längre - men de finns alltid där, i Mitt Hjärta, och när man träffas eller pratar med dem så känner man hur man liksom "hör ihop". Man har gjort så mycket tillsammans, delat så många tankar och känslor...
Många tankar till er - kända och okända vänner - runt om i världen!
nyfödd Limpa!
Mening....
Hmmm... ibland tror jag att det verkligen finns en mening med det som sker - inte alltid, och kasnke oftast inte, men Ibland - som när jag glömde ta på min klocka efter duschen. Jag har Alltid klockan på mig, men av någon anledning så hamnade den i väskan istället tillsammans med smutskläderna (vi befann oss hos min bror med familj i Stockholm). Och på resan hem upptäcker jag att jag inte har någon klocka. Jag ringer Humpe för att kolla om jag glömt klockan, men det hade jag inte... Men när vi kommer hem, så hittar Anders klockan i väskan, jag ska precis ta av mig den, när knäppet trillar av... Om jag hade haft den på mig så hade jag kanske tappat den...
I går kväll hörde vi plötsligt Klara skirka sådär hjärtskärande som bara hon kan - hon låg i sin säng sedan ett par timmar tillbaka. Anders rusar upp - och sängen är nerkräkt... Peppar, peppar - det blev bara den spyan. Nu är det bara att hoppas att vi andra klarar oss! Hon verkar rättså pigg igen idag och har ätit lite.
Solen skiner - ett underbart vårväder! Anders fick åka och träna hundarna själv idag, kände att det var bäst att stanna hemma med de små.
Vet ni, i veckan så funderade jag på om det var värt att skaffa fler barn... Jag trodde aldrig att jag skulle tänka den tanken - och givetvis är det värt Allt! Men jag var så trött på min kropp - ville ha tillbaka min kropp! SKrapningen, och de små "ljuvliga" där bak (varför är det ingen som berättar att man kan få såna sviter.... När man läser om dem så inser man ju att det är väldigt vanöligt hos gravida... De kom precis vid förlossningen och sen har de kommit och gått, precis när jag tror att Nu är de borta - då slår de till igen! Vill ju inte gå till doktorn heller, även om det en dag kändes som om jag gör Vad som helst bara jag slipper dem. Sen provade jag en ny medicin och den verkade bättre - hoppas!) har nästan tagit knäcken på mig - och ont i ryggen (ligger illa när man ammar på natten och somnar gott bredvid den lille)... Men det är väl som barnmorskan sa till oss i föräldragruppen i Halmstad "man får inte mer än vad man klarar av...". och så är det ju - vi har Världens coolaste, häftigaste, Snällaste, tröttaste och mysigaste kille och en Lika fin Tjej! Det är ju bara min kropp, som klarade förlossningen otroligt bra, som inte riktigt har fixat tiden efter lika bra. Efter förra förlossnigen hade jag inga problem - nu kom allt, nje inte mjölkstockning... osv... Det finns definitivt de som har det värre - mycket värre och jag kan ta att jag är dålig - det är mycjket värre när de Små är dåliga!
Idag är det för övrigt tre månader sedan vår lille Linus föddes!
Och så här gick det till:
Tiden går fort - jag kanske ska leva utan klocka - det är rättså skönt! Nu är han mer vaken, pigg, skrattar och gillar att ligga och titta! Älskade lille pojk!
I går kväll hörde vi plötsligt Klara skirka sådär hjärtskärande som bara hon kan - hon låg i sin säng sedan ett par timmar tillbaka. Anders rusar upp - och sängen är nerkräkt... Peppar, peppar - det blev bara den spyan. Nu är det bara att hoppas att vi andra klarar oss! Hon verkar rättså pigg igen idag och har ätit lite.
Solen skiner - ett underbart vårväder! Anders fick åka och träna hundarna själv idag, kände att det var bäst att stanna hemma med de små.
Vet ni, i veckan så funderade jag på om det var värt att skaffa fler barn... Jag trodde aldrig att jag skulle tänka den tanken - och givetvis är det värt Allt! Men jag var så trött på min kropp - ville ha tillbaka min kropp! SKrapningen, och de små "ljuvliga" där bak (varför är det ingen som berättar att man kan få såna sviter.... När man läser om dem så inser man ju att det är väldigt vanöligt hos gravida... De kom precis vid förlossningen och sen har de kommit och gått, precis när jag tror att Nu är de borta - då slår de till igen! Vill ju inte gå till doktorn heller, även om det en dag kändes som om jag gör Vad som helst bara jag slipper dem. Sen provade jag en ny medicin och den verkade bättre - hoppas!) har nästan tagit knäcken på mig - och ont i ryggen (ligger illa när man ammar på natten och somnar gott bredvid den lille)... Men det är väl som barnmorskan sa till oss i föräldragruppen i Halmstad "man får inte mer än vad man klarar av...". och så är det ju - vi har Världens coolaste, häftigaste, Snällaste, tröttaste och mysigaste kille och en Lika fin Tjej! Det är ju bara min kropp, som klarade förlossningen otroligt bra, som inte riktigt har fixat tiden efter lika bra. Efter förra förlossnigen hade jag inga problem - nu kom allt, nje inte mjölkstockning... osv... Det finns definitivt de som har det värre - mycket värre och jag kan ta att jag är dålig - det är mycjket värre när de Små är dåliga!
Idag är det för övrigt tre månader sedan vår lille Linus föddes!
Och så här gick det till:
Berättelse:
Flickan som blev en pojk – detta skrev jag när vi kom hem från BB den 17/1 på föräldranätet!
Detta är berättelsen Mot alla odds! För det första "borde" det väl inte blivit en bebbe så snabbt efter mf:et, och jag "borde" ha missat ÄL eftersom jag var i Grekland utan sambo (och ja, jag är säker på att han är pappa!) och om det nu tog sig borde inte en killspermie överlevt - tjejspermierna överlever ju längre och den här överlevde nog i ca 5 dygn...
Jag var så säker på att gå över tiden och det gjorde jag - bf passerades med tre dagar. Jag var och handlade på förmiddagen, bakade semlor, städade och förberedde för gäster som skulle komma kl. 15 i söndags. Stod och vispade grädde när jag kände lite värkar och skulle ropa till Anders (som satt uppe) att det nog var på riktigt nu efter alla sammandragningar... Och precis när jag ropar går vattnet. Jag bara skrattar. Då kommer gästerna. Och efter bara en liten stund säger trebarnsmamman som är på besök att det bara är tre minuter mellan värkarna. Jag ringer förlossningen som tycker att vi ska komma in - men vi tänkte på min förra förlossningen som var Så seeeeg och tänkte att det nog inte var så bråttom. Men ringer min mamma som komemr på nolltid, packar väskan och åker. Kl. 16 sitter vi i bilen - värkarna duggar tätt, varannan minut... 16.15 var jag på förlossningen - öppen 4 cm. Tror väl fortfarande att jag ska få åka hem... (: Ligger med ctg-kurva som ser bra ut och få lustgas. Det kommer tätt nu - nästan ingen paus mellan... Allt gick så snabbt! Nästa gång de kollade var jag öppen 6 cm - men jag tror fortfarande att det är lååångt kvar... Och helt plötsligt känner jag att nu måste jag nog ha epidral annars orkar jag inte de 12 timmar som är kvar... Men när hon känner på mig så är jag fullt öppen och hon säger till mig att jag kan börja krysta istället - jag tror hon skämtar! Men testar och märker en enorm kraft. Huvudet och en arm kommer ut. De ber mig lägga mig på rygg och krysta lite till - men det går inte - jag fattar inte att han är ute... Jag trodde han åkte in igen. Nästa krystvärk kommer hela pojken ut. Klockan är 18.23. Allt gick så snabbt - en underbar förlossning med underbar personal. Med en stor gosse: 4120g, 52 cm - blir jag sydd några ytliga stygn. Moderkakan ville först inte komma ut så jag fick en spruta för det. Förlorade ganska mycket blod. Moderkakan var tung - över 1 kg! Men jag mådde som prinsen som låg på mitt bröst - hur bra som helst!
Tyvärr fick jag ett migränanfall på morgonen efter så jag stannade till idag, tisdag. Amningen funkar finfint - men gossen, som förmodligen ska heta Linus, sover mest. Sov i 24 timmar efter förlossningen i stort sett - jag tror han fick mat en eller två gånger. Och även idag är ha trött. Men nu är vi hemma. Storasyster är så stolt och duktig. Och vi njuter hela familjen!
Men aldrig får man vara helt nöjd. Efter några dagar fick jag väldigt ont i magen och åkte in igen - men läkaren trodde att jag hade spasmer i muskelaturen och skickade hem mig igen. Ytterligare en vecka senare störtblödde jag och åkte in igen. De hitatde rester av moderkakan i livmodern och jag fick tabletter som skulle få ut det... Tyvärr lyckades inte det, och jag fick nya tabletter tre dagar senare som inte heller hjälpte och då fanns ingen annan utväg än att utföra en skrapning. Jag fick en hel del bakterier och efter tre antibiotikakurer så mådde jag tillslut hyfsat! Tur att lilla klimpen mådde bra i alla fall! När man ser honom känner jag att det är värt Allt!
Tiden går fort - jag kanske ska leva utan klocka - det är rättså skönt! Nu är han mer vaken, pigg, skrattar och gillar att ligga och titta! Älskade lille pojk!
Helgen... en helt vanlig helg
Inleddes hos Tommy och Marianne i deras lilla stuga i fredags kväll, med pizza! Sandra och Eric var där. Klara fick sin lekstund med Sandra! Men hon saknade sin älskade Hanna!
Fortsatte med hundträning och korvgrillning i skogen i lördags. Fick reda på att en vän var gravid - så roligt hela jag blev glad! Sedan åkte vi hem och tog ett familjebad och åkte en runda och handlade lite mat, innan familjen Åkesson/Carlsson kom på kvällen. Jag tycker att Klara har varit ovanligt tjurig i helgen - kanske är det hennes förkylning som gör henne trött och tjurig eller är det trots?!
Och i dag har vi varit på barnkalas hos en dagiskompis till Klara. Hur många sorters kakor som helst! Klara gillar inte kakor så mycket och absolut inte tårta! Hon drack lite vatten. Och lekte och hade roligt innan det var dags för godisutdelning och hemfärd. Nu har hon satt sig framför en film.
Det är ett riktigt äckelväder - snöregn... Anders och pappa har pysslat i mammas och pappas trädgård hela dagen.
Hoppas att ni har haft en skön helg!
Fortsatte med hundträning och korvgrillning i skogen i lördags. Fick reda på att en vän var gravid - så roligt hela jag blev glad! Sedan åkte vi hem och tog ett familjebad och åkte en runda och handlade lite mat, innan familjen Åkesson/Carlsson kom på kvällen. Jag tycker att Klara har varit ovanligt tjurig i helgen - kanske är det hennes förkylning som gör henne trött och tjurig eller är det trots?!
Och i dag har vi varit på barnkalas hos en dagiskompis till Klara. Hur många sorters kakor som helst! Klara gillar inte kakor så mycket och absolut inte tårta! Hon drack lite vatten. Och lekte och hade roligt innan det var dags för godisutdelning och hemfärd. Nu har hon satt sig framför en film.
Det är ett riktigt äckelväder - snöregn... Anders och pappa har pysslat i mammas och pappas trädgård hela dagen.
Hoppas att ni har haft en skön helg!
kaos
Mitt liv är lungt... oftast. Jag tycker inte att det är speciellt jobbigt att vara tvåbarnsmamma... oftast...
Sedan händer allt på en gång...
kaos
ketchupeffekten
Klara är hungrig... Linus börjar skrika - hungrig, trött... nä - bajsat... tinar falukorv, kokar makaronivatten, som blir för lite, som kokar över... steker falukorv... telefonen ringer... Anders! han vill diskutera nästa vecka... han har kommit på att vi kanse ska åka till Stockholm och jag har kollat biljetter... men då måste vi avboka massa andra saker som vi har planerat... vilka dagar ska vi åka? isåfall? ...Han möts av en trött flickvän i luren, bebbeskrik (jag har då ännu inte insett att skriket beror på bajsig blöja, utan tror att han är trött... eller hungrig...), Klara som vill prata, och så fläkten, jag håller ju på att steka samtidigt... Stackars Anders! Vi lägger på - jag lät nog tröttare än vad jag egentligen är?! Just Den stunden, när allt hjänder samtidigt - då blir jag slut som människa, en dålig mamma, en tjurpuppa! Klara ser det - hon tittar upp i mitt ansikte - min älskade unge som alltid vet hur jag mår, vilken sinnesstämning jag har... Jag försöker le - kanske går hon på det? (Jag minns en gång när jag kom hem från jobbet - en klass hade varit överjävlig, jag var trött på lärarlivet och jag var Ledsen, Klara var lite mer än två år då... Hon såg det och sa: "mamma du kan få låna min napp" - ingen fick ta hennes napp i vanliga fall, men hon ville inte se sin mamma ledsen! Jag insåg då att jobbet gjorde mig till en disktrasa - det var inte värt det, och nästa dag talade jag om det för klassen - och allt blev bättre!) Sen är maten färdig.... jag lägger upp åt Klara... tar upp Linus för att sätta mig och amma samtidigt som jag själv äter... men det Då jag upptäcker bajset... lämnar Klara... byter blöja... nöjd Linus... som sitter i babysittern medan jag börjar äta och det är Lungt igen... kaoset är slut för denna gång... efter regn kommer solsken... stormen har ebbat ut...
Sedan händer allt på en gång...
kaos
ketchupeffekten
Klara är hungrig... Linus börjar skrika - hungrig, trött... nä - bajsat... tinar falukorv, kokar makaronivatten, som blir för lite, som kokar över... steker falukorv... telefonen ringer... Anders! han vill diskutera nästa vecka... han har kommit på att vi kanse ska åka till Stockholm och jag har kollat biljetter... men då måste vi avboka massa andra saker som vi har planerat... vilka dagar ska vi åka? isåfall? ...Han möts av en trött flickvän i luren, bebbeskrik (jag har då ännu inte insett att skriket beror på bajsig blöja, utan tror att han är trött... eller hungrig...), Klara som vill prata, och så fläkten, jag håller ju på att steka samtidigt... Stackars Anders! Vi lägger på - jag lät nog tröttare än vad jag egentligen är?! Just Den stunden, när allt hjänder samtidigt - då blir jag slut som människa, en dålig mamma, en tjurpuppa! Klara ser det - hon tittar upp i mitt ansikte - min älskade unge som alltid vet hur jag mår, vilken sinnesstämning jag har... Jag försöker le - kanske går hon på det? (Jag minns en gång när jag kom hem från jobbet - en klass hade varit överjävlig, jag var trött på lärarlivet och jag var Ledsen, Klara var lite mer än två år då... Hon såg det och sa: "mamma du kan få låna min napp" - ingen fick ta hennes napp i vanliga fall, men hon ville inte se sin mamma ledsen! Jag insåg då att jobbet gjorde mig till en disktrasa - det var inte värt det, och nästa dag talade jag om det för klassen - och allt blev bättre!) Sen är maten färdig.... jag lägger upp åt Klara... tar upp Linus för att sätta mig och amma samtidigt som jag själv äter... men det Då jag upptäcker bajset... lämnar Klara... byter blöja... nöjd Linus... som sitter i babysittern medan jag börjar äta och det är Lungt igen... kaoset är slut för denna gång... efter regn kommer solsken... stormen har ebbat ut...
Baka baka liten kaka!
Men vem ska äta upp den???
Nu har jag bakat alldesles för mycket på sista tiden - det finns äppelmuffins, kärleksmums, mjuk pepparkaka och så nygjord morotskaka i frysen...
Klara äter inget sånt, ibland äter Anders och ibland blir det en fika med någon - men mest är det ju jag...
Klara är hemma från dagis idag - hon har varit det sen i onsdags - det härjar kräksjuka igen på dagis... Och jag är lite nojjig när det gälelr det, och när man inte Måste ha henne där, så valde jag att hon fick vara hemma. Idag är hon dessutom rättså snorig... Aldrig kan man skydda sig!
Linus är vaken! Sista dagarna så har han varit mer vaken! Kanske inte Mycket, men Mer!
Ikväll ska vi hem till Klaras Gudmors föräldrar - det är min extra mamma och pappa. Gudmor befinner sig i Sydafrika hos sin Kärlek!
I helgen blir det lite hundträning (ovanligt? Not!), och Klara ska på barnkalas. Funderar på en "sväng" till Stockholm nästa vecka och hälsa på min pappalediga bror med familj. Anders ska vara ledig eftersom han måste ta ut de sista pappadagarna. Tänk att bebben snart blir tre månader!
Kram! Och förresten vill ni ha lite nybakat och har vägarna förbi så är ni välkomna!
Nu har jag bakat alldesles för mycket på sista tiden - det finns äppelmuffins, kärleksmums, mjuk pepparkaka och så nygjord morotskaka i frysen...
Klara äter inget sånt, ibland äter Anders och ibland blir det en fika med någon - men mest är det ju jag...
Klara är hemma från dagis idag - hon har varit det sen i onsdags - det härjar kräksjuka igen på dagis... Och jag är lite nojjig när det gälelr det, och när man inte Måste ha henne där, så valde jag att hon fick vara hemma. Idag är hon dessutom rättså snorig... Aldrig kan man skydda sig!
Linus är vaken! Sista dagarna så har han varit mer vaken! Kanske inte Mycket, men Mer!
Ikväll ska vi hem till Klaras Gudmors föräldrar - det är min extra mamma och pappa. Gudmor befinner sig i Sydafrika hos sin Kärlek!
I helgen blir det lite hundträning (ovanligt? Not!), och Klara ska på barnkalas. Funderar på en "sväng" till Stockholm nästa vecka och hälsa på min pappalediga bror med familj. Anders ska vara ledig eftersom han måste ta ut de sista pappadagarna. Tänk att bebben snart blir tre månader!
Kram! Och förresten vill ni ha lite nybakat och har vägarna förbi så är ni välkomna!
ETT ensamt löv
På vår Stora ek sitter det fortfarande Ett löv. Stackkars det! Vinden sliter i det, det kommer att falla - men det vet inte om det ännu... Tänk att det har klarat sig Hela hösten Och vintern! Otroligt!
Igår sov Linus ca 20 timmar - idag är han mer vaken. Konstig bebbe! Underbar bebbe! Underbar storasyster som just nu roar honom!
Det där med vår förresten - jag får nog ta tillbaka det! Det snöar! Vill ju inte det! Vill ha vår! Det har varit en underbar vinter med mycket snö - men nu får det vara nog! Pekar med fingret böjt! Och ser sträng ut!
Igår sov Linus ca 20 timmar - idag är han mer vaken. Konstig bebbe! Underbar bebbe! Underbar storasyster som just nu roar honom!
Det där med vår förresten - jag får nog ta tillbaka det! Det snöar! Vill ju inte det! Vill ha vår! Det har varit en underbar vinter med mycket snö - men nu får det vara nog! Pekar med fingret böjt! Och ser sträng ut!
Är jag en egoist?
Jag Vet ju att man inte kan skydda sig från magsjuka... Ändå är Klara hemma idag. Hon fick i och för sig välja och hon valde att vara hemma. I eftermiddag ska vi åka till några vänner och innan dess tänkte jag att vi skulle köpa en present till Klaras kompis som ska ha barnkalas i helgen.
Nu ska vi nog gå ut en runda. Lilleman sover. Våren är På väg - trots att det faktiskt hade kommit lite snö idag på morgonen, så känns det som vår! Längtar! Tänk att sitta ute och sola. Bada. Fika eller äta frukost på trappen (ja det blir nog trappen i år oxå, uteplatsen verkar dröja...?!).
Nu ska vi nog gå ut en runda. Lilleman sover. Våren är På väg - trots att det faktiskt hade kommit lite snö idag på morgonen, så känns det som vår! Längtar! Tänk att sitta ute och sola. Bada. Fika eller äta frukost på trappen (ja det blir nog trappen i år oxå, uteplatsen verkar dröja...?!).
stavning!
Fy vad jag verkar stava illa...! Ibland går det nog lite väl fort! Förlåt!
Magsjuka...
Usch och fy för agsjuka...
Klara jom hem från dagis och sa att en tjej hade spytt på golvet... Nu sitter jag här och kalkylerar. Kalkylerat risktagande... Ska Klara gå på dagis mer den här veckan? Vill ju inte att vi blir sjuka. Å andra sidan kan man ju bli sjuk precis var som helst. Vill ju inte se min dotter som en smitthärd... Men kan man undvika det, så... Är det något som jag hatar så är det magsjuka...
Det är väl bara att köka vitpepparkorn! Tvätta händerna och vänta... Kanske?! Peppar, peppar! I alla fall är det ingen större mening att må Dåligt Innan man verkligen mår dåligt! Så här sitter jag med en balja te och en kärleksmums. Klara åkte till mormor en stund och Linus har fortfarande inte vaknat, sedan vi lämnade Klara på dagis 8.30... Vem har sagt att det är jobbigt att vara mammaledig? Fast jag Vet att det kan vända när som helst! Och även jag inser att han inte komer att fortsätta sova så här mycket - och det vill jag förståss inte, för då är det ju något fel... men jag aksne ska kolla med BVC om det är normalt att sova så här mycket!? Men han verkar väldigt pigg och glad och vaken när han väl är vaken!
Klara jom hem från dagis och sa att en tjej hade spytt på golvet... Nu sitter jag här och kalkylerar. Kalkylerat risktagande... Ska Klara gå på dagis mer den här veckan? Vill ju inte att vi blir sjuka. Å andra sidan kan man ju bli sjuk precis var som helst. Vill ju inte se min dotter som en smitthärd... Men kan man undvika det, så... Är det något som jag hatar så är det magsjuka...
Det är väl bara att köka vitpepparkorn! Tvätta händerna och vänta... Kanske?! Peppar, peppar! I alla fall är det ingen större mening att må Dåligt Innan man verkligen mår dåligt! Så här sitter jag med en balja te och en kärleksmums. Klara åkte till mormor en stund och Linus har fortfarande inte vaknat, sedan vi lämnade Klara på dagis 8.30... Vem har sagt att det är jobbigt att vara mammaledig? Fast jag Vet att det kan vända när som helst! Och även jag inser att han inte komer att fortsätta sova så här mycket - och det vill jag förståss inte, för då är det ju något fel... men jag aksne ska kolla med BVC om det är normalt att sova så här mycket!? Men han verkar väldigt pigg och glad och vaken när han väl är vaken!
Klara; sommaren 2005
Tiden?!
Vart tar tiden vägen? Aldrig är man riktigt nöjd... När jag ser Lilleman så går tiden Så fort! Snart är han tre månader! En fjärdedel av mammledigheten har gått... Ibland känns det som om jag vill vara hemma för alltid, fika, njuta av barnen (gör jag det?), träna hundarna, pyssla... - andra gånger vill jag komma iväg och träffa folk, använda hjärnan och få leva vuxenliv igen. Är man aldrig nöjd? När Anders är borta och jag väntar på att han ska komma hem, så går tiden ruskigt långsamt. När jag tittar på Klara och ser tre och ett halvt år - så undrar jag vart den tiden har tagit vägen... Har jag njutit tillräckligt? Och när jag tänker på att Anders och jag har varit tillsammans i tolv år i år, så tänker jag "att det är ju hela mitt liv" - jag tror inte att jag är äldre än så... Vad gjorde jag innan dess? Vi träffades på gymnasiet och har alltid varit tillsammans sedan dess... På något sätt kände jag direkt att det var han jag ville dela mitt liv med! Vilken tur att han kände likadant! Tänk vad många människor som man har mött, men som man har glömt! Sen finns det många som man mött och som man minns - aldrig kommer att glömma!
Jag önskar att jag kunde leva mer i nuet... Njuta av tiden... Vare sig den går snabbt eller långsamt... Inte tänka så mycket framåt...
Jag önskar att jag kunde leva mer i nuet... Njuta av tiden... Vare sig den går snabbt eller långsamt... Inte tänka så mycket framåt...
Normala saker...?
I helgen har vi gjort några normala (?) saker...
Fast vi började den tidigt på morgonen i lördags med att åka och träna hundarna. Sök som vanligt. Klara var hos mormor. Kankse inte så normalt för andra att stiga upp tidigt och träna i skogen - men för oss är det ju helt normalt. Vi har väl gjort det i si sådär 8 år snart... (Usch ja, Hiho fyller nio år i år... Vill och vågar inte ens tänka på det.) Sedan grillade vi redan klockan 10 på förmiddagen, och sedan bröt vi upp och sa att vi skulle åka till Stan! Vi hade tagit med oss andra kläder och bytte om i skogen... Kanske inte helt normalt... Och jag kände mig inte helt normal när jag gick på stan - vårkänslor - men kängor på fötterna. Andra gick i högklackat och solglasögon och vårjackor (men de måste ha frusit...?). Vi skulle försöka hitta dopkläder - men våra tappra försök gick väl inte så bra... Vi åt lunch och sedan handlade vi lite mat innan vi åkte hem. Väl hemma tränade vi lite lydnad med hundarna oxå, och plockade bajs (kasnke inte det som vanliga människor gör så ofta...) efter en hel vinter med snö. Det som göms i snö kommer fram i tö... Sedan badade jag med barnen - lillklimpen gillar det!
På söndagen fortsatte vi med normala saker - ringde en kompis och fikade hos dem. Sedan åkte vi till Mc Donald och köpte stövlar och skor till Klara. När vi kom hem, så tränade vi lite med hundarna igen (lydnad och uppletande), och plockade bajs...
Idag har jag lämnat Klara på dagis, gått en runda med hundarna, tränat lydnad med Kenzo, druckigt en kopp te och ätit en muffins framför datorn - kanske är det dags att läsa tidningen nu. Linus sover fortfarande i vagnen utanför. Vår gosse! Natten till lördagen sov han Hela natten utan att äta från klockan 20.00 til klockan 6.00! Han är aldrig vaken längre stunder på natten, men oftast vill han äta någon gång i alla fall, och då vaknar jag till, men somnar medan han äter igen...
Den här veckan ska Anders inte åka till Norge - så skönt! Tidigare var det normaltillstånd - han kom hem på kvällen... Men nu är det lyx!
Fast vi började den tidigt på morgonen i lördags med att åka och träna hundarna. Sök som vanligt. Klara var hos mormor. Kankse inte så normalt för andra att stiga upp tidigt och träna i skogen - men för oss är det ju helt normalt. Vi har väl gjort det i si sådär 8 år snart... (Usch ja, Hiho fyller nio år i år... Vill och vågar inte ens tänka på det.) Sedan grillade vi redan klockan 10 på förmiddagen, och sedan bröt vi upp och sa att vi skulle åka till Stan! Vi hade tagit med oss andra kläder och bytte om i skogen... Kanske inte helt normalt... Och jag kände mig inte helt normal när jag gick på stan - vårkänslor - men kängor på fötterna. Andra gick i högklackat och solglasögon och vårjackor (men de måste ha frusit...?). Vi skulle försöka hitta dopkläder - men våra tappra försök gick väl inte så bra... Vi åt lunch och sedan handlade vi lite mat innan vi åkte hem. Väl hemma tränade vi lite lydnad med hundarna oxå, och plockade bajs (kasnke inte det som vanliga människor gör så ofta...) efter en hel vinter med snö. Det som göms i snö kommer fram i tö... Sedan badade jag med barnen - lillklimpen gillar det!
På söndagen fortsatte vi med normala saker - ringde en kompis och fikade hos dem. Sedan åkte vi till Mc Donald och köpte stövlar och skor till Klara. När vi kom hem, så tränade vi lite med hundarna igen (lydnad och uppletande), och plockade bajs...
Idag har jag lämnat Klara på dagis, gått en runda med hundarna, tränat lydnad med Kenzo, druckigt en kopp te och ätit en muffins framför datorn - kanske är det dags att läsa tidningen nu. Linus sover fortfarande i vagnen utanför. Vår gosse! Natten till lördagen sov han Hela natten utan att äta från klockan 20.00 til klockan 6.00! Han är aldrig vaken längre stunder på natten, men oftast vill han äta någon gång i alla fall, och då vaknar jag till, men somnar medan han äter igen...
Den här veckan ska Anders inte åka till Norge - så skönt! Tidigare var det normaltillstånd - han kom hem på kvällen... Men nu är det lyx!
Kenzo
Hiho
