Himmel å helvete
Np i kemi å godis.
Konferens å påskkaka.
En uppskattad rektor som meddelar att han slutar å löpning i bokhultet i ösregn.
Himmel å helvete i olika skepnader.
29/3; onsdag
På senaste tiden har jag läst flera artiklar om anpassningar - det finns länkar i slutet av bloggen. Här finns mina och lånade tankar och citat i ett virrevarr. Jag håller med i så mycket. Förändringar måste ske - för alla. Det finns så mycket jag vill
säga. Så mycket jag vill förändra. Men jag är rädd att jag inte orkar. Att jag kommer ge upp. Jag är så trött på att inte räcka till. Trött på omöjliga uppdrag.
"Svensk skola ska vara kompensatorisk heter det. Och den ska vara inkluderande. Vi stoltserar med att i vårt land praktiserar vi minsann en skola för alla." Alla ska klara det. Till varje pris. Ofta till priset av en otillräcklig lärare…
"Extra anpassningar" som numera är ett verktyg för att sänka kraven på alla elever långt under det någon trodde vara möjligt för inte särskilt länge sedan. Och räcker inte det så är det lärarens fel - som inte har anpassat tillräckligt.
Vi kan inte anpassa bort det egna ansvaret. Eller arbetet som måste göras. Hur mycket kan vi anpassa bort - och fortfarande ge eleverna ett E? "Det är dags att fasa ut extra anpassningar ur skolan och ersätta dem med realistiska kursplaner och särskilt stöd snarare än – som i dag – fasa ut elevernas lärande." Punkt.
"Vad är syftet med skola, om lärandet ändå anpassas bort för elever som behöver skolan allra mest?"
"Vad är vitsen med att eleven – på papperet – ’når målen’ genom förenklingar och reduceringar och på så vis kan slussas vidare uppåt, men utan att få med sig vad man ska?"
Jag är effektiv. Jag är härdad och van vid att verka i en värld där jag alltid kan göra mer, på mindre tid och för fler människor. Man drar in på personal, klasserna blir större, vi har fler lektioner och mer administration. Våra elever får fler diagnoser, fler F och mer mediciner samtidigt som de mår allt sämre. Kanske hade någon fått blomstra om hen bara fick gå en liten omväg. Vi har mindre till för eleven som behöver en trygg famn, för eleven som håller på att tappa det - vinglar fram på ostadiga ben och letar efter lyckan, för yrhönor, tröttmössor, virrpannor och vilsna själar.
I varje klass finns det flera elever med extra anpassningar som vi förväntas följa varje lektion. "En lärare berättar i tidningen "Vi lärare" om att en enda klass kan komma med listor på sammanlagt 72 stycken extra anpassningar som hon förväntas utföra för olika elever – under varje 40-minuterslektion.
Det blir inte mycket undervisning kvar efter att det är utfört. Om det ens går att utföra på ett fungerande sätt?"
"Skolans läroplan förmedlar till elever, föräldrar och skolpersonal att "undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov". Ansvaret för detta storslagna löfte har genom införandet av extra anpassningar placerats i den enskilde lärarens knä."
"Den lärare som försöker lyfta problemen som uppstår, utmålas inte sällan som en lärare med dålig elevsyn, som inte vill göra "det lilla extra" för varje elev."
Speciallärare ersätts många gånger med specialpedagoger. "Speciallärarens uppdrag är att arbeta med övriga lärare och ta undan de elever som behöver det i liten grupp för att de ska kunna arbeta utifrån sina speciella förutsättningar. Specialpedagogens uppgift är i värsta fall att mästra lärarna så att de driver en undervisning som "passar alla". Det vill säga en undervisning som har så låga krav att bokstavligen vartenda skolpliktigt barn i Sverige klarar dem."... "Det har i alla tider funnits behov att ge specialundervisning till vissa elever i liten grupp. Det behovet finns kvar. " Det som beskrivs som anpassningar i diskussionen: struktur på lektionen och starthjälp av svårstartade elever är i själva verket inte anpassningar utan god undervisning. Vilka elever har inte nytta av struktur och svårstartade elever har lärare i alla tider dragit i gång. Extra anpassningar "låter fint och inkluderande. Men extra anpassningar är i själva verket ett stort svek. I stället för att elever som har ett kunskapsglapp får basal extraträning med en specialutbildad lärare – som de fick förr – har man i dag infört en enklare och billigare åtgärd som i alltför många fall innebär att det svåra anpassas bort."
"Det är dags att fasa ut extra anpassningar ur skolan och ersätta dem med realistiska kursplaner och särskilt stöd snarare än – som i dag – fasa ut elevernas lärande."
Vi lärare: Wiman: Svensk skola är till för välartade barn Wiman
Vi lärare: "Politiker – varför ska lärandet anpassas bort?" vi lärare
Expressen: Extra anpassningar låter fint – men det är ett svek expressen debatt
"Svensk skola ska vara kompensatorisk heter det. Och den ska vara inkluderande. Vi stoltserar med att i vårt land praktiserar vi minsann en skola för alla." Alla ska klara det. Till varje pris. Ofta till priset av en otillräcklig lärare…
"Extra anpassningar" som numera är ett verktyg för att sänka kraven på alla elever långt under det någon trodde vara möjligt för inte särskilt länge sedan. Och räcker inte det så är det lärarens fel - som inte har anpassat tillräckligt.
Vi kan inte anpassa bort det egna ansvaret. Eller arbetet som måste göras. Hur mycket kan vi anpassa bort - och fortfarande ge eleverna ett E? "Det är dags att fasa ut extra anpassningar ur skolan och ersätta dem med realistiska kursplaner och särskilt stöd snarare än – som i dag – fasa ut elevernas lärande." Punkt.
"Vad är syftet med skola, om lärandet ändå anpassas bort för elever som behöver skolan allra mest?"
"Vad är vitsen med att eleven – på papperet – ’når målen’ genom förenklingar och reduceringar och på så vis kan slussas vidare uppåt, men utan att få med sig vad man ska?"
Jag är effektiv. Jag är härdad och van vid att verka i en värld där jag alltid kan göra mer, på mindre tid och för fler människor. Man drar in på personal, klasserna blir större, vi har fler lektioner och mer administration. Våra elever får fler diagnoser, fler F och mer mediciner samtidigt som de mår allt sämre. Kanske hade någon fått blomstra om hen bara fick gå en liten omväg. Vi har mindre till för eleven som behöver en trygg famn, för eleven som håller på att tappa det - vinglar fram på ostadiga ben och letar efter lyckan, för yrhönor, tröttmössor, virrpannor och vilsna själar.
I varje klass finns det flera elever med extra anpassningar som vi förväntas följa varje lektion. "En lärare berättar i tidningen "Vi lärare" om att en enda klass kan komma med listor på sammanlagt 72 stycken extra anpassningar som hon förväntas utföra för olika elever – under varje 40-minuterslektion.
Det blir inte mycket undervisning kvar efter att det är utfört. Om det ens går att utföra på ett fungerande sätt?"
"Skolans läroplan förmedlar till elever, föräldrar och skolpersonal att "undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov". Ansvaret för detta storslagna löfte har genom införandet av extra anpassningar placerats i den enskilde lärarens knä."
"Den lärare som försöker lyfta problemen som uppstår, utmålas inte sällan som en lärare med dålig elevsyn, som inte vill göra "det lilla extra" för varje elev."
Speciallärare ersätts många gånger med specialpedagoger. "Speciallärarens uppdrag är att arbeta med övriga lärare och ta undan de elever som behöver det i liten grupp för att de ska kunna arbeta utifrån sina speciella förutsättningar. Specialpedagogens uppgift är i värsta fall att mästra lärarna så att de driver en undervisning som "passar alla". Det vill säga en undervisning som har så låga krav att bokstavligen vartenda skolpliktigt barn i Sverige klarar dem."... "Det har i alla tider funnits behov att ge specialundervisning till vissa elever i liten grupp. Det behovet finns kvar. " Det som beskrivs som anpassningar i diskussionen: struktur på lektionen och starthjälp av svårstartade elever är i själva verket inte anpassningar utan god undervisning. Vilka elever har inte nytta av struktur och svårstartade elever har lärare i alla tider dragit i gång. Extra anpassningar "låter fint och inkluderande. Men extra anpassningar är i själva verket ett stort svek. I stället för att elever som har ett kunskapsglapp får basal extraträning med en specialutbildad lärare – som de fick förr – har man i dag infört en enklare och billigare åtgärd som i alltför många fall innebär att det svåra anpassas bort."
"Det är dags att fasa ut extra anpassningar ur skolan och ersätta dem med realistiska kursplaner och särskilt stöd snarare än – som i dag – fasa ut elevernas lärande."
Gp: den kravlösa snällisen i skolan har gått för långt: gp
Vi lärare: Wiman: Svensk skola är till för välartade barn Wiman
Vi lärare: "Politiker – varför ska lärandet anpassas bort?" vi lärare
Expressen: Extra anpassningar låter fint – men det är ett svek expressen debatt
27/3; måndag
I fredags åkte vi upp till Stockholm (efter att snabbt rättat prov och dammsugit nedervåningen).
Vi fick dela "jörnehag norrs" helg. Med innebandymatcher och handbollsmatcher. Då lika familjer på ett sätt. Tårta och biljard.
I helgen har vi även ställt om klockan. Ljust när jag vaknade och ljusare kvällar! Perfekt för mitt liv.
Klara och jag handlade efter jobbet. En panik spred sig i kroppen när jag insåg att plånboken inte låg i väskan. Ringde Anders som fick kolla bilen. Sprang in på jobbet igen. Men spärrade inte kortet. Kom hem.
Ser ni den? Under skostället. Bakom skorna. Lättnad.
Löptur.
Lagade mat. Dammsög. Sorterade tvätt. Tvättade ännu mer. Lite till jobb. Och där - bakom snöflingorna och det ivrigt rinnande vattnet - finns ljuset! Fortfarande ljust!
22/3; onsdag
En jobbdag. Åttorna är på prao vilket ger lite extra luft i schemat.
En skön löptur i regn. Fint med en tur på "okända" vägar i bokskogen medan Sigge tränar innebandy.
19/3; lördag
En fredagskväll i Åby.
En tidig morgon för att hinna springa, #rsd600!
En ridtur i ösregn.
(Bilderna är tagna tidigare i veckan, då två hingstar, Caroline och jag, idag Nisse, Blyte, Johanna och jag.)
En snabb dusch under tiden ugnspannkakan stod i ugnen.
Innebandymatch i sekretariatet. Haifs damer vände 0-2 till , 4-3! Klara gjorde två mål!
Hem. Lakers på tv:n. I pausen: "hur lång är pausen?", "18 minuter." "Bra, då hinner jag dammsuga." Det hann jag. Och sortera tvätt.
Fler kommentarer från veckan:
"Idag mår jag bättre, mamma" (Sigge efter att ha sovit tre dagar). Jag tog då febern - den visade på 39,8…
Läst i boken: "det är bara tråkiga människor som har långtråkigt…"
Läst på Facebook:
14/3; tisdag
Idag är det humpes 50-årsdag!
Och Linus gumpdag! #rsd1169
Grattis till er båda!
12/3; söndag
Återigen en fullspäckad helg. Jag har stulit små sovande mikropauser både i går och idag i väntan på match. I bilen.
Igår var Sigge och jag i Olofström. Anders och klara var i Jönköping.
Vi kom hem ca 17, Anders och klara ca 18.
Strax efter kommer fina vänner på kov&cava-överraskningsfest! En osminkad fest i all sin enkelhet - åtminstone var jag osminkad och klädd i underställ efter dagen i ishall. Tidigare i veckan hade jag konstaterat att jag skulle fylla år en
fredag, vilket kunde innebära fest! Men olika idrottsevenemang på fredagskvällen förhindrade det. Men då hade Anders styrt upp en överraskningsfest på lördagen istället!
Idag har jag ridit - på en pigg Blyte i strålande sol och gnistrande snö.
Anders och Sigge var på innebandymatch i Älmhult. Och sedan möttes vi på en klaras fotbollsmatch, innan jag drog vidare på föräldramöte för sigges fotbollslag och Anders och Sigge gick på hockeymatch innan Anders innebandyträning. Jag hoppade
gympan ikväll för att hinna jobba lite.
10/3; min födelsedag
46 år.
Djupt tacksam för varje dag! Och för varje hälsning, sång och gratulation - via sms, fb och samtal! Från djupet av mitt hjärta - tack!
9/3; torsdag
Löpning, #rsd591, en kall morgon med rimfrost i skägg och ögonfransar.
Jobbdag.
Och stalltjänst.
Nu hockeymatch- lakers spelar för serievinst. Just nu 0-2 (Brynäs - lakers).
8/3; onsdag
Igårkväll försökte jag skotta när jag kom hem från stallet. Jag hittade ingen stor snöskyffel, men en liten. Snön var tung och min armbåge gjorde grymt ont. Jag kom en bit.
Idag på morgonen bad vi Linus gå och möta taxin nere vid vägen - den är bakhjulsdriven och har fastnat förr… Han ville inte det… det var pinsamt. Jag blev sur. Vi skrek för höga ord. Valde inte våra ord. Onödiga ord. Ord som gör ont. I
vår familj skriker vi sällan. Vi pratar och resonerar. Därför träffar de skrikande orden som pilar. Orden piskar. Vi har misslyckats. All frustration över olikheter och förutsättningar väller över. Skriks ut. Som vårskrik
i den kalla morgonen. Våra världsbilder krockar. Bilen körde fast. Vi lyckades putta loss den.
Studiedag idag. Organisationsförändringar presenterades. Ord. Förhoppningar. Men många av oss har varit med förr… det är svårt att tro på orden. Det är svårt att se att det verkligen ska bli en förändring. Och som alltid hoppas jag att jag ska hinna
så mycket - och som alltid hinner jag mindre än vad jag tror.
Jag springer en runda när jag väntar på sigge som är på innebandy.
När jag kommer hem har Linus skottat hela uppfarten. Han säger att det inte har känts bra idag. Han säger förlåt. Och jag säger förlåt. Ord. Vi menar förlåt.
Idag är det 7 år sedan min lilla mormor lämnade oss - och aldrig mer fick jag höra hennes kloka ord… På internationella kvinnodagen. Dagen som finns för att kvinnors ord ska vara lika mycket värda som mannens.
6/3; måndag
Surig.
Beror det på måndagen i allmänhet?
På att helgen gick för fort?
På eleverna som kom sent?
På kollegan som var sjuk - vilket ledde till att jag fick vikariera?
På eleverna som argumenterar om de bestämda platserna - trots att vi precis har bytt platser och att de vet att vi har bestämda platser för att alla ska ha någon att sitta jämte?
På skrivaren som inte fungerade? (Vilket jag kom på berodde på en nätverkskabel som var utdragen…)
På kopiatorn som saknar färg för tredje veckan i rad - och som det visade sig att de hade beställt fel färg till?
På eleven som inte gjorde jobbet?
På eleven som satt och spelade spel under genomgången?
På fullmånen och den dåliga sömnen?
På den analkande snöstormen?
På att jag vet att jag inte har jobbat färdigt ikväll?
Jag vet inte… men jag ska varken skylla på måndagen, eleverna, kopiatorn, kollegorna, månen eller snön… Jag får bara hoppas att dagen imorgon känns lättare!
När jag kom hem sprang jag en runda - och lyssnade på en podd (som vi skulle lyssna på inför onsdagens studiedag). Om "mitt land, mitt liv, min skola". Det ger Perspektiv.
4/3; lördag
En kollega skulle shoppa i helgen. En annan skulle på övernattning på spa. Och en tredje skulle slappa i soffan och titta på serier…
Vi steg upp vid åtta. Åt frukost framför Leif och Billy. Klara hade redan tagit en promenad. Efter frukosten sprang jag för att hinna se klaras fotbollsmatch. Anders körde in klara och passade på att spela några hål golf i väntan på matchen. Sigge och Anders tittade två perioder (av dagens tre) innan de drog vidare på hockeyträning. Träningen krockade med en fotbollsmatch för Sigge. En snabb lunch innan stallet.
Solen skiner. Det blåser. Det är kallt!
Blyte ligger och vilar när jag kommer. Jag lägger mig jämte en stund.
Jobbar i stallet och rider.
Sigge går ut och spelar fotboll medan mörkret sänker sig. Medan Anders grillar.
Innan lakersmatchen på tv. Ett par glas bubbel.
Imorgon väntar en dag i idrottshallar. Två innebandymatcher. En innebandyträning. En fotbollsträning. Och gympa. Kanske hinner jag rida och springa också. Kanske inte…
Vi gör olika. Vi gillar olika. Vi vill helst inte missa något. Vi Vill vara med.
3/3; fredag
Efter dagens fem lektioner. Efter en vecka med mycket jobb. Efter att ha andats för långt upp i strupen. Efter att sovit för lite - det har varit jag och mina fyra timmars sömn mot världen… så var en löptur i sol, där jag drog den klara luften långt
ner i magen, väldigt skön och välbehövlig. Helgen är välkommen! Huset är städat. Och sakta infinner sig go-känslan.
