29/5; söndag
Mors dag.
En vän firar din mamma. Mina tårar kommer. Oväntat och fort. Jag tittar bort. Men hon ser. Ger mig en kram. Saknaden är påtaglig.
Vi hördes i stort sett varje dag. Jag vet att hon försökte att hålla sig från att ringa alltför ofta. Hon ville inte störa. Men hon ville så gärna vara en del av vårt liv. Och hon var en stor del av våra liv - mitt liv. Mina barns liv. Hon kom förbi. Tittade till oss.
Jag hade gjort vad som helst för att få höra hennes omtänksamma ord, hennes kloka råd och hennes innerliga kärlek en gång till... Otaliga gånger har jag tagit upp mobilen och försökt ringa henne under de här åren- otaliga gånger har jag trott att jag har sett bilen komma på uppfarten, eller att det är henne jag möter i affären - ibland har jag till och med låtsats att tanten som står framför mig i affären är min mamma...
Otaliga bilder, stunder och tankar har jag velat dela med henne under de här åren. Otaliga frågor har jag velat ställa.
Jag är otroligt tacksam för allt hon gav mig - all tid hon delade med mig. Hon lyssnade alltid tålmodigt. Hon körde mig alltid till det ena och det andra - land och rike runt på agilitytävlingar, satt i kalla ridhus - och jag vet att hon gärna hade gjort detsamma för sina barnbarn - hon hade suttit på innebandyläktaren eller vid fotbollsplanen. Idag tittade vi på Sigge när han spelade fotboll. Pappa var med idag. Mamma hade varit där…
Jag är otroligt tacksam för allt hon gav mig - all tid hon delade med mig. Hon lyssnade alltid tålmodigt. Hon körde mig alltid till det ena och det andra - land och rike runt på agilitytävlingar, satt i kalla ridhus - och jag vet att hon gärna hade gjort detsamma för sina barnbarn - hon hade suttit på innebandyläktaren eller vid fotbollsplanen. Idag tittade vi på Sigge när han spelade fotboll. Pappa var med idag. Mamma hade varit där…
Hon fanns alltid där. Pratade peppade, tröstade och la grunden för den jag är. Hon gav mig trygghet.
Jag har känt sorgen i varje cell i kroppen. Många gånger har sorgen förlamat mig. Men det är också ett tecken på att hon var viktig. Att hon har funnits där. Att hon fattas mig. Och det är jag otroligt tacksam för. Och därför tillåter jag mig att fälla en tår idag - och andra dagar, för saknaden, för kärleken. Och påminner mig om att det finns fortsatt glädje bortom sorgen och lever våra liv som hon hade velat, men glädje, energi, och kärlek!
Jag har känt sorgen i varje cell i kroppen. Många gånger har sorgen förlamat mig. Men det är också ett tecken på att hon var viktig. Att hon har funnits där. Att hon fattas mig. Och det är jag otroligt tacksam för. Och därför tillåter jag mig att fälla en tår idag - och andra dagar, för saknaden, för kärleken. Och påminner mig om att det finns fortsatt glädje bortom sorgen och lever våra liv som hon hade velat, men glädje, energi, och kärlek!
Du fattas mig mamma. Varje dag. I allt jag gör. I varje framsteg och i varje bakslag. I alla konversationer, tankar, beslut, planer och drömmar... så fattas du mig och oss.
"När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt."
Göran Tunströms dikt... jag viskar, men jag vill skrika "Förstår ni? Min mamma finns inte mer och jag vet fortfarande inte efter alla dessa år, åt vilket väderstreck jag ska gå!"
Men jag skriker såklart inte. Jag går, trevar mig fram. Letar efter kompassen. Tvingar mig framåt. Jag är själv mamma. Jag ska vara den trygga, den som visar vägen och vägleder mina barn. Jag skulle behövt hjälp med det. Av mamma. Min trygghet. Det finns inget substitut för henne. Ingen som bryr sig om mig på samma sätt som hon gjorde. Ingen som förstår som hon gjorde. Hon stod alltid vid min sida. För alla. Hon fanns alltid. Och så plötsligt var hon borta. Precis innan sin 60årsfest. Hon hade älskat att öppna paket. Ha kalas. Dricka vin och träffa alla.
Det finns så mycket jag hade behövt veta innan hon dog. Det finns barnbarn som aldrig fick träffa henne - som hon aldrig fick träffa. Det hade hon velat. Hon var inte klar. Jag var inte redo. Det blev inte som vi hade tänkt. Men jag ska aldrig sluta sakna henne. Aldrig sluta prata om henne. Berätta hur hon var. Jag ska gråta - stilla tårar - för all kärlek jag fick. Som alla fick. För sån var hon. Villkorslös kärlek. Utan krav. Hennes kropp gjorde ofta ont. Lagade pannkakor och bjöd på hemlagat, noggrant förpackat. Klippte gräs. Skjutsade oss barn, skötte all social kontakt och hon fanns alltid där - till den dagen då hon inte gjorde det längre... Vi var hennes värld. Hon var vår...
27/5; fredag
En dag på ekö. Sommaren är inledd.
Klippa gräs. Dammsuga små luslortar. Ett bad för Sigge. En övandring. Ömsom sol från klarblå himmel - ömsom regn. Blåst.
Lärarens maj...
Sommaren börjar närma sig. Det regnade idag. Och sommarvädret känns långt borta, som alltid såhär strax innan sommarlovet.
Jag längtar efter sommaren och samtidigt vill jag inte att maj ska ta slut. För när maj är slut så vet jag att jag måste ha satt alla mina betyg. 12x25 (give or take).
De nationella proven är just rättade. Andra prov likaså. Summeringen har börjat. Eleverna ska ha möjlighet till kompletteringar. Och det ska kommuniceras.
Samtidigt ska man hålla lågan uppe hos eleverna. Krysta fram innehåll som engagerar, är viktigt och roar. Och revyn ska planeras och repeteras. Utedagar ska roddas.
Snart är maj slut.
Snart ska vi säga hejdå till våra nior och sjunga om blomstertiden som kommer. Och börja planera för att ta emot nya sjuor. En ny läroplan ska implementeras, nationella prov ska rapporteras in till kommunen och skolverket och klassrummen ska städas.
Håll ut. Håll i. Snart är maj slut. Snart är det ett oändligt sommarlov.
Jag längtar efter sommaren och samtidigt vill jag inte att maj ska ta slut. För när maj är slut så vet jag att jag måste ha satt alla mina betyg. 12x25 (give or take).
De nationella proven är just rättade. Andra prov likaså. Summeringen har börjat. Eleverna ska ha möjlighet till kompletteringar. Och det ska kommuniceras.
Samtidigt ska man hålla lågan uppe hos eleverna. Krysta fram innehåll som engagerar, är viktigt och roar. Och revyn ska planeras och repeteras. Utedagar ska roddas.
Snart är maj slut.
Snart ska vi säga hejdå till våra nior och sjunga om blomstertiden som kommer. Och börja planera för att ta emot nya sjuor. En ny läroplan ska implementeras, nationella prov ska rapporteras in till kommunen och skolverket och klassrummen ska städas.
Håll ut. Håll i. Snart är maj slut. Snart är det ett oändligt sommarlov.
Ikväll har jag ont i en arm. Oförklarligt. Som träningsvärk utan träning. Jag har ont i ryggen. Och foten. Höll på att svimma av ett blinkande lysrör på jobbet. Kanske är det bara sviter av maj…
Idag är det sju år sedan jag red Blyte för första gången. Ikväll red jag honom.
Djupt tacksam för alla våra turer.
24/5; tisdag
"Tur att jag snart är ledig - så att jag hinner jobba…" Sjuk tanke ändå…
23/5; måndag
En tidig löptur. En stukad fot. Och ont i ryggen.
Två prov idag. Rättade och bedömda.
Några kompletteringar.
En fotbollsmatch - två snabba mål av vd, sen kvittering och ett par minuter innan slut gör hovmantorp mål och vinner. Långa bollar. Stolpe ut.
En av sigges AirPods försvann.
Rum som borde städas.
Hjärtat slår hårt. Oroligt. Tryck i huvudet. Svårt att räcka till. Svårt att hinna.
Om det är kortvecka - är det lillelördag idag då? Äh, det spelar egentligen ingen roll - jag hinner ändå inte ta ett glas.
22/5; söndag
#rsd300
Ibland på nya vägar - men oftast på välkända stigar.
Ibland själv - men oftast med maxi.
Inte om - utan när.
Ofta är jag mer imponerad av andra som har sprungit många dagar - än av mig själv. Det är inte svårt - det är en självklarhet.
Visst har det tagit emot några gånger. Men jag har aldrig ångrat en löprunda.
21/5; lördag
Efter en vecka där ljudet plötsligt har försvunnit och det har svartnat framför ögonen, när det har varit ett mer eller mindre konstant tryck i huvudet och antalet migräntabletter nog har överskridit vad som anses "lagom" - så var det skönt
med helg.
Bedömning- och betygstider. Annies 18årsfest i ladan. Kortspel med vänner #rsd299. Ridtur i hällregn.
18/5; onsdag
Håll ut. Rädda. Släcka. Larma.
Hur ska jag få ihop denna dagen? Nytt schema. Matte. Kan du vara med på ett möte Kl 12? Jag har ingen aning om hur jag ska få ihop dagen - jag har ju aldrig gjort det förr… Inte oroa sig i förväg. Ta det som det kommer. Ha planering. Men
följ magkänslan. Go with the flow. Sprungit på morgonen och ridtur ikväll - det är ramarna.
15/5; söndag
"Världen har aldrig varit vackrare - än när mångfaldens färger speglar sig i himlen över min gamla skola på kvällspromenaden." Så skrev jag på bloggen i maj 2020.
Världen har aldrig varit hemskare. I fredags brann flaggan i Vederslöv… Och jag vet vilka som gjorde det. Hade det varit mina barn hade de fått köpa en ny flagga och samla alla eleverna och be om ursäkt samt gått en kurs på rfsl.
2020 brann den också. Men på Teleborg.
Jag vet att jag pratade med mina elever om det. Att någon - eller några - i skydd av mörker, kanske av rädsla för mångfald, kanske av hat, kanske i protest - kränker människovärdet. Jag kommer aldrig sluta prata om allas lika värde - oavsett vem man är eller vem man älskar - jag kommer fortsätta prata om det vackra i kärleken. Jag vill tro på mångfalden, på kärleken. På olikheterna och färgerna.
Precis som då, 2020, önskar jag av hela mitt hjärta att alla vill stämma in med Kent:
"Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är …"
Helgen inledde med AW med arbetslaget och avtackning av en jobbarkompis. Pubrunda.
Och ridtur, städning och mer pub - men i den egna byn och goa vänner. Idag har det varit fotboll - hattrick för Sigge och vinst för laget - och ridtur bland tomtar och troll. I en vacker värld. För alla. Sluta aldrig kämpa.
Världen har aldrig varit hemskare. I fredags brann flaggan i Vederslöv… Och jag vet vilka som gjorde det. Hade det varit mina barn hade de fått köpa en ny flagga och samla alla eleverna och be om ursäkt samt gått en kurs på rfsl.
Jag vet att jag pratade med mina elever om det. Att någon - eller några - i skydd av mörker, kanske av rädsla för mångfald, kanske av hat, kanske i protest - kränker människovärdet. Jag kommer aldrig sluta prata om allas lika värde - oavsett vem man är eller vem man älskar - jag kommer fortsätta prata om det vackra i kärleken. Jag vill tro på mångfalden, på kärleken. På olikheterna och färgerna.
"Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är …"
Helgen inledde med AW med arbetslaget och avtackning av en jobbarkompis. Pubrunda.
11/5; onsdag
Idag fick jag en fråga av Helen - hinner du med en promenad ikväll?
Spontant "nej". Barn att köra. Mat att laga. Löprunda. Prov att rätta. Så jag sa "nej".
Men så uppenbarade sig möjligheten. Sigge fick skjuts. Anders blev sen och fick åka med klara. De handlade och lagade mat. Och proven fick vänta.
Vi gick en runda. I stundom ösregn. Samtal och skratt. Glada hundar. Som dränkta katter.
Och då sprang jag en runda innan jag körde hem.duschade. Åt mat. Och rättade prov.
10/5; tisdag
Igår fyllde Sigge 11. Vår stora, lilla, kloka, fina kille. En födelsedag med tårar och skratt, finfrukost, skola, pasta, fotbollsträning, fotbollsmatch och glass. En svår dag för en kille som inte gillar uppmärksamhet.
Idag är det en vanlig dag. Nässelsoppa och vårskrik. Och en ridtur i tystnad.
Nu "gifta vid första ögonkastet".
7/5; lördag
Jag sov dåligt i natt. Och vaknade tidigt. Funderade på hur jag - vi - skulle få ihop dagen. Helt i onödan - vi brukar ju gå ihop det. En sak i taget.
Och jag vill va så med
Så att jag kan se
Att jag är en del av allt…"
Kom tårarna om natten…"
Jag åkte till stallet. Tidigt. (Och under tiden handlade Anders innan sigges samling inför fotbollsmatchen.) Och väl där - på hästen - inser jag precis det. En sak i taget. Va i nuet. Se det fina. Se knopparna. Vila i det vackra. Andas i magen. Njut
och glädjs av dem runt dig. Lyssna på samtalen. Just nu. Det gör ont när knoppar brister.
Jag la en hand på Hannas mage och pratade med blytes föl.
Jag sprang en runda och hann till fotbolllsmatchen.
Sedan grillade vi korv med lite släkt - snart fyller Sigge år!
Och ikväll hade Sigge ett litet kalas för några vänner.
Vi hann. Jag var i stunden.
"Vårens första dag
Och jag vill va med
Och jag vill va så med
Så att jag kan se
Att jag är en del av allt…"
"Nu när jag kan se
Kom våren kom skratten
Kom tårarna om natten…"
6/5; fredag
Städar.
Och konstaterar att - vi är nästan där… Nästan.
Vi ska bara… få upp de sista listerna. Måla ett par rum - vi måste bara bestämma vilken färg… Sätta upp brandvarnare. Köra några vändor till tippen. Klippa gräs - men då måste vi först få hem de beställa sakerna och laga gräsklipparen (men gräset
väntar inte - det växer sommargäster). Putsa fönster. Planera och bygga framsidan. Sätta upp gardiner - men då måste man först bestämma sig vad man vill vara. Likadant med lampor. Och när man är nästan klar - då har man redan tagit så många
beslut att man inte orkar ta fler beslut… Trots att det är saker som man behöver för att det ska bli klart, mysigt och ombonat.
Jag springer en runda, #rsd284. Och känner hur trött jag är. Det finns ingen energi. Till något. Inte renovering. Inte städa. Inte jobba. Inte stalla. Inte beställa lampor och gardiner eller köra till tippen…
Mest vill jag lägga mig i vitsippehavet på ekö. Men då måste först båten fixas…
Jag sätter mig i solen och minns att jag fick en energidryck på Dackeritten. Kanske kan det ge mig en energiboost?
3/5; tisdag
En bitchbanan på väg till stallet.
Idag var det tydligt att både Blyte och jag behövde komma ut på tur. Av olika anledningar. Det märktes att Blyte var trött på att gå mellan hagen och stallet. Frustrerad viftade han på luggen och nöp mig i armen. Min dag har kantats av misslyckanden
och frustration över dåliga digitala system.
Men så löste exam ett av problemen genom att lyckas återskapa prov som hade försvunnit. Tacksam. (Saits är och förblir ett fruktansvärt tidskrävande och oeffektivt system…)
Klara lagade mat. Tacksam.
Och blyte kändes fin och mycket pigg! Det är kul att tävla - men det är inget mot glädjen och tacksamheten jag känner när jag rider honom en vecka senare och han känns hel och glad!
1/5; söndag
Kortspel med grannarna i fredags.
Lite stall och fix i ladan.
Kolhydratuppladdning med grande inför dagens växjölopp för Henke, klara och Linus.
Dubbla fotbollsmatcher i eftermiddag. Och innebandyträning för Anders och gympa för mig fick avsluta en fin helg!