flisas

Resten av veckan fick jag attackera det mesta för att hinna. Jobb. Sjukgymnastbesök för Sigge. Ridturer. Sushi hos Malmgren när klara och Anders hade innebandyfest hemma hos oss. Valpträff med flinga…

Det går fort nu. 

Det gör ont när knoppar brister. Samtidigt som solen sakta börjar tina våra frusna kroppar och sprida energi. Jag attacksolar mina blekvita ben efter ridtur och löptur innan klaras fotbollsmatch - sigges match får han hoppa över efter en bristning i låret. 

#rsd1000

Jag springer för att jag behöver, för att jag vill, för att rensa tankarna, för att skingra tankarna, för att tänka - för att jag kan. Jag mår bra av att springa, inte av att räkna dagar, ta tiden eller mäta sträckan. Att följa årstiderna, upptäcka nya stigar eller springa på välkända vägar, springa på morgonen för att väcka kroppen eller efter jobbet för att rensa huvudet. Ett steg framför det andra - med utrymme för att andas in och ut. I dagsljus eller månljus, i ljus och mörker. 

Ofta springer jag själv - och oftast med hunden - ibland med sällskap. 

Jag är mer imponerad av andra som gör det - än av mig själv - det är ju trots allt lättare att springa en dag till, istället för att inte göra det…Inte fråga sig om - bara när. Jag är tacksam för att kroppen ställer upp - i mitt fall är det absolut inget jag tar för givet. Det har inte varit enkelt alla dagar - den svåraste var nog när Blyte hade gått omkull och jag låg under honom. Men även när jag har sprungit efter tio mil i sadeln eller kl 3 (mitt i natten) - så har det inte känts enkelt… men jag har gjort det! Varje dag. 1000 dagar i rad. 

Jag brukar resonera så här - det är lättare att förändra där man är än om man är ny på ett ställe… Jag trivs - annars hade jag inte varit kvar så länge… Jag vet att det blir värre nästa termin. Fler grupper. Inget mer tvålärarskap pga indragningar. Men ändå. Jag tycker om pulsen. Eleverna. Kollegorna. 

Det kom ut en tjänst som jag velat ha. Inte på en vanlig högstadieskola utan på återvändarskolan. Jag sökte. Jag blev kallad på intervju - trots att 72 andra hade sökt tjänsten. Det finns fördelar: färre elever, kanske hade man fått mer tid att prata klart med eleverna och verkligen kunnat göra nytta för några? Kanske hade jag fått ägna mig mindre åt dravel och kunnat ta med hunden? Det hade blivit färre labbar. Färre elever - på gott och ont. Mindre rättning. Mindre puls. Färre kollegor. Mer lugn. Kanske kunde man förändrat och förbättrat - kunnat tänka nytt?

OM jag hade varit tio år äldre. OM jag hade fått vara tjänstledig. 

OM jag inte hade trivts på tc. 

OM jag inte var sådan trygghetsknarkare och så feg hade jag då sagt ja? 

Det får jag aldrig veta. Jag sa nej… men tacksam för erbjudandet. Att vara tilltänkt. Jag tror att jag hade gjort det bra. Att jag hade gillat det. Kommer jag att ångra mig? Säkert. Men jag hade ångrat om jag inte hade sökt. Men jag har det bra. Det vill bli bra! 

Idag red jag anni - nya öron och vänlig själ. 

I övrigt har eleverna skrivit np i kemi - vilket innebär rättning för mig och två av barnen spelade fotbollsmatch i stormen i söndag. 

Åkte direkt från jobbet till stallet - så jag packade ridkläder på morgon. (Svaren finns längst ner i inlägget.)

När jag körde från jobbet visade termometern på 22 grader. 

Finn ett fel: 

Finn ett fel: 

Bild 2: neros öron (visserligen inget större fel. Han är trevlig att rida och han ska tävla i helgen.) Man skulle också kunna reagera på att det är måndag - men eftersom grabbarna ska heja på lakers i Rögle imorgon, så behövde jag hämta klara och ta hand om hunden istället för att rida på "riddag". 

Bild 3: en svullen, mycket öm och omöjlig att böja - stortå. Egendiagnosen lyder: Hallux rigidus betyder stel stortå och är detsamma som artros (nedbrytning/förslitning av ledbrosket) i leden vid basen av stortån. I de flesta fall är detta en följd av naturligt åldrande men kan ibland uppträda efter en skada eller reumatisk sjukdom.  Symtomen är stelhet i leden, smärta när man trampar ned på stortån och ibland molvärk efter en promenad. Leden kan svullna och ibland utvecklas benpålagringar (osteofyter) på ovansidan av leden som skaver i skorna. Det finns ingen behandling som helt botar hallux rigidus och återställer en frisk led.

Om jag hade tagit en bild på mitt långfinger så hade man också kunna se en svullen yttersta led, som är röd och öm. 

Om jag hade tagit en bild på min andra fot hade det troligtvis inte synts något speciellt - men sedan ett par år har jag endast lite, delvis känsel i stortån. Den gör dock inte ont. 

Efter ett skönt påsklov - med vila, fester, lerduveskytte, ridturer, löpturer (äntligen fick jag springa på spångar och jag fick med mig barnen och Martina på den 13 km långa turen i stora misses naturreservat! På långfredagen dprang klara långt - 7 mil blev det - tyvärr blev hon även attackerad av en hund och fick flera bett i armar, ben och hals - men kunde trots allt fortsätta och klarade de sju milen!)  och hockeycup (där sigges lag fick höja silverpokalen!) - kom jobbet med full kraft.