flisas

Nu laddas det för fest hos Frida och Peder. Jag skulle ridit, vi har lämnat barnen i Moheda och Anders spelar golf, men när jag komemr dit hade Philippa tappat en sko. Jag åkte hem och gick en runda med hundarna. I regn. Nu ska jag äta, och sedan fortsätta ladda.

Mien är nog den finaste sjön ja sett... Härlig sand och klart vatten.

Tack Linda och Niklas för härliga dagar!

Vi har haft så fina dagar med bästa Ovessonarna. I Tingsryd av alla ställen. Eller utanför. I en liten stuga. Vid Mien. Vad sommarSverige är fint! Oväntat. Mitt ute i skogen. En fin sjö. Klart vatten. Sandstränder. Vi har njutit. Tack snälla!
En läkare ringde och bad oss komma med Linus till Öron på onsdagen. De hade hittat E. colibakterier i örat. Vi fortsätter med dropparna i örat. Om det inte har slutat rinna på måndag, får de plocka bort röret.
Jag red en runda i går oxå. Philippa är verkligen inte charmig att rida nu. Och det är inte lika kul när man är själv när hon stökar.
Idag har vi slängt sopor och hämtat tvättmaskin i Moheda. Sedan har jag varit på klubben och kör ett lydnadspass och köpt sovsäck - det är fotbollsläger i helgen. Och så ska A och jag till Frida och Peder på kalajs imorgon! På söndag är det spårtävling. IOch på måndag är Anders semester slut. Men vilken semester vi har haft! Sol. Bad. Ledighet. BaraVa! Älskar det! Älskar min fina familj. Mina vänner som har förgyllt våra dagar.

En dag, som den här, minns vi sommarens sol. Idag regnar det - jag vet inte när jag såg så mycket regn förra gången. Jag fixar med lite kort. Städar lite. Anders spelar en golfrunda. Jag ska rida i eftermiddag. Farmor, farfar och kusinerna kommer senare.

Mikael Wiehe - Flickan och kråkan

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tatt slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent

Älskar att vara ledig...
Jag har hunnit rida på förmiddagen, efter att Humpe och Malin var här och fikade. Och så städade vi ladan lite. Och så har jag varit i kontakt med öron - Linus ör, det andra började rinna och göra ont, dagen efter att antibiotikan var slut... Vi bestämde dock att avvakta till i morgon. Han har inte feber, men örat rinner, jag tycker att han hör lite sämre och har lite ont. Åkte till stan - Anders tyckte att det var dags för en iPhone för mig, cyklat och kört uppletande med Stimma - hon var super! (nästa helg är det tävling) - tränat lydnad, lagat mat, städat, gått promenad (Linus, jag och hundarna - och plötsligt är Hiho och Kenzo på en sida om ormen, och vi andra på andra... Hur ska vi göra? Jag skriker förstås. Och Linus fullkomligt hoppar upp i famnen. jag får H och K att stanna, och så går vi förbi på andra sidan stigen med bultande hjärta. Ormen låg kvar... och vi skyndade vidare.), Anders spelar tennis. Klara är hos Agnes.
Vi åkte hem från Ekö igår. Vi har haft underbara dagar, med goa vänner, födelsedagskalas för K, besök på Vägga fiskkrog.
Älskar att vara ledig...

Jag väntar på att nagellacket ska torka, på att Anne och Olof ska komma. Jag väntade för 8 år sedan oxå. Dagen innan hade värkarna börjat efter att vi hade varit i skogen och jag hade kläckt ur mig i sommarvärmen, strax efter att ha tagit bort gipset på foten och jag satt i en brassestol helt utpumpad efter ett spår i skogen - "jag måste träna lydnad". På kvällen/natten började de efterlängtade. Men de var retfullt långt mellan. Åtta minuter i ett och ett halvt dygn. Jag väckte inte ens Anders den natten utan tänkte att det var bättra att han fick sova, för snart skulle det ju vara dags... Men hela dagen idag, för åtta år sedan, kom de med typ 8 minuters mellanrum... Men på morgon den 19:e åkte vi till sjukhuset, vi behövde inte åka hem. Men hon väntade till kvällen med att komma ut. Jag fick epidral för att få sova. Och jag minns hur hysterisk jag var näs de stoppade droppet för att det var dags att krysta... Men hon kom ett par värkar senare då hade ANders varit tvungen att försvinna ut med en masssa personal för att han höll på att svimma vid första krystvärken... Jag minns. Jag älskade ögonblicket hon kom. Jag älskade henne från första stund. Denna lilla varelse. Fina människan. Och jag älskar henne nu - den ännu finare människan!
Imorgon kommer vänner för att fira vår fina K. Men alldelse strax kommer Anne och Olof. >br/> Dagarna går. En dag var vi i Ingelstad och badade med Tova och Ebba - och jag förundras över män som kommer i små bikinikalsonger alltså riktiga kalsonger, inte badbyxor. Genomskinliga. En dam frågade om vi kunde hålla hennes väska medan hon badade. En gammal dam med nylagt hår, med fin handvätska - undra hur många tusen som låg i den? Sommaren är i full gång. Vi är på ön igen. Det är varmt i vattnet. Linus öra har runnit hysteriskt mycket i fyra dygn, men nu har det börjat avta. Jag har aldrig sett så mycket vätska komma från ett öra! Men han är tapper. Han har inte klagat. Kajsa har varit med här ett par dygn - Kajsa är Klaras kompis. Igår hämtade hennes föräldrar henne. K provade vattenskidor! Hon är så modig, så stark. Så duktig. Hon åkte någon meter.
Nu har nagellacket torkat och jag ska möta båten.

Idag vaknade Linus med öronvärk, och det luktade illa från örat. Jag fick komma med honom till öronmottagningen, och då fullkomlig. Då strömmade det vätska från örat. Det visade sig att han hade en solklar öroninflammation, och han fick antibiotika. Och det rinner hela tiden från örat, men han är inte speciellt påverkad. Han är en tuffing.
Vi har badat idag. Nu spelar A tennis. Imorgon åker vi mot ön igen. Sommarens sköna dagar fortsätter. Och det börjar kännas att jag "snart" ska börja jobba igen. En månad kvar. Och jag ser inte fram emot det. Inget bra slut i våras. Ingen go känsla. Och jag har det så bra när jag är ledig! Men känslan kanske ändras...

Här kommer en massa bilder från våra dagar - om du vill se alla bilder får du klicka på "juli". Nu njuter jag av segerns sötma - vann jobbets tips i och med Spaniens VMvinst ikväll! Linus somnade på golvet innan halvtid och där sover han fortfarande.

Nu får det bli några kort... Fotbollsfinal; Holland mot Spanien. Jag kan vinna tipset! Idag har vi varit på släktkalas i Hössjö. Jag ligger som reserv 5 på SM. Det är Varmt ute! Tokvarmt. Jag njuter.

Har njutit av dagen:
- Marianne och Tommy har varit på besök,
- sol,
- god mat och
- så har vi fått hem Stimma. Igår trodde jag nästan att hennes sista dag var kommen. Hon hade kräkt en massa på natten och gick undan, och ville inte ha mat. Jag funderade på om det kunde vara livmoderinflammation. Fick till slut tag på en veterinär som vi åkte till i Karlskrona. De röntgade, även med kontrast, satte dropp, tog en massa prover. Och så fick hon ligga kvar över natten. Alla prover var bra. Och allt tyder på någon slags förgiftning.
Vi åkte till Barnens gård igår när vi ändå var i Karlskrona, och hade, trots allt, en bra dag.
Nu fiskar Anders och jag ska gå och lägga mina små kottar!

Vi har varit hemma några dagar - träffat kusinerna från Libanon och vänner, badat, ridit, spelat golf och tennis... Nu är vi tillbaka på ön. Men innan dess var jag tvungen att besöka VC - fick "hota" mig till en tid, när det egentligen inte fanns någon. Men började fråga om alternativ och att jag kanske måste byta VC - då fanns det plötsligt tid. Och vilken tid det tog. Jag hörde nämligen inte på mitt öra och distriktssköterskan försökte i cirka en halvtimme innan hon sprutade mer Curasol och så fick jag vänta en stund till. Men inte heller då lossnade proppen (varför kan jag inte ha lite större öron, eller i alla fall lite mindre trånga örongångar, och lite mer lättrinnande vax, så där så att det rinner ut och ser lite äckligt ut? Varför kan det inte vara enkelt - när det faktiskt kan det? Varför måste det vara svårt när det är enkelt?) Sköterskan gav upp, men insåg oxå att jag inte kunde gå så, hon såg inget av trumhinnan, vilket gjorde att jag heller inte kunde höra något... Hon pratade med en läkare som hade fikarast, och som kom, och sög rent båda mina öron. Det är en sån befrielse när man plötsligt hör igen. Man blir ju nästan galen av att inte höra. Jag borde nog skicka ett fikabröd till vårdcentralen! Igår behövde jag verkligen dem, och igår fick jag hjälp! Tack!
Nu ska jag kika på fotboll. Men imorgon är det matchen som gäller - vinner Spanien har jag chans att vinna tipset, som jag fortfarande leder!