29/5; måndag

Idag, mer än ett år efter att en akuttid hade remitterats för att dra bort två visdomständer (de växer rakt in i de andra tänderna), var det dags. 12.45. Operation. Jag kommer in och tandläkaren tittar på röntgenplåtarna. Och ser att det behövs mer röntgen för att avgöra om tänderna jämte var skadade... Han behövde inte ens öppna munnen för att se det. Det kommer en röntgentid på posten. Troligtvis efter sommaren. Det här besöket kostade mig 1500 kronor. Jag frågade om det var ett skämt!? Det var det inte. Skratta eller gråta? Tacksamhet eller otacksamhet? Det är inte konstigt att de har långa väntetider...
Men vi får en ny tumlare i alla fall.

28/5; söndag

Mors dag. 

Utan pappan och barnen vore jag inte mamma...
Utan blyte hade jag inte vunnit göingeritten 80km internationellt igår. Utan vårt team hade vi inte vunnit - groomarna på tävlingsplatsen och hemma, ägare, hovslagare, träningskompisar...
Utan lagkompisar hade inte P0506 vunnit idag. 
Utan varandra - är vi inget... 
Alla är viktiga. 


25/5; torsdag

Idag är det Kristihimmelfärdsledighetsdagen. Den dagen har jag otaliga gånger packat in mina hundar och farit till Åseda och tävlat agility. Tjipp och Boogie. Mina fina sheltisar. Idag var det Kenzos födelsedag. Fina Keno. Som lärde oss att se världen ur ett helt nytt perspektiv - Kenusperspektivet. Den glada sidan - hela tiden. Jag är ledig. Jag har ridit Blyte. Anders spelar golf. Och jag har dammsugit och klipps gräset. Och jag har tänkt på min elev.
Som ska utvisas. Själv. Jag har mött honom otaliga gånger under det senaste året. På min arbetsplats. I min lektionssal. I korridoren. Han har sjunkit ihop. Ler försiktigt. Går där med ett papper i handen - och samlar in underskrifter. Han vill så gärna stanna i Sverige. Han har ingen att komma tillbaka till. Han kom hit ensam. Han kommer att åka ensam. Här har han för första gången känt sig trygg. Han har ett avvisningsbeslut till ett land där han kommer få leva varje dag i fruktan för livet - och döden. Han ska utvisas till ett land han aldrig har varit i. Han har arbetat hårt för att bli en del av vårt samhälle. Han har lärt sig språket. Snart kommer vi att samlas och sjunga den blomstertid nu kommer - och kanske är han inte kvar då... till följd av Sveriges inhumana migrationspolitik - som värnar om rätten till utbildning, att varje människa har rätt att känna sig trygg... Det här smärtar mig. Att se hans ögon. Att inte veta om han lever om en månad...
Och jag undrar om politikerna har Sett de här barnen? Om de har lyssnat på dem? Om de har kramat dem - utan att kunna ge dem några lugnade ord? För vad vet vi - om vad som väntar dem?

21/5; söndag

Det blev sommar istället för vår. 


Bad. Ridning. Gräsklippning. Golfrundor. Och så chockade jag mig själv och rensade en rabatt. 

Grillning. Men oxå fläsk och löksås. 

Och så har jag tvättat vojlockar i tvättmaskinen - och träns i diskmaskinen. Förberedelser i för nästa helgs tävling: blyte/jag, Olle/Yvonne. 


Kärlek

Pappa hade tömt skräpet på släpet idag. 

Farmor ringde och sa att hon kunde komma och hjälpa oss i veckan. 
Kim lånar ut sin bil ett par dagar till vår nya är leveransklar. 
Tacksamhet. Och. Kärlek. 


14/5; söndag

Anders spelar golf - en födelsedagspresent från jobbarkompisarna. . Klara är på kompisarnas konfirmation. Jag, Linus och Sigge har tillsammans med Marwin fixat deras födelsedagskalas i friidrottsarenan. Korv. Glas. Skattjakt. Nu leker Oscar och Sigge. Vi bestämde oss för en ny bil igår. Eller jag gör som jag "brukar" - försöker lyssna, vara intresserad och stöttande. Det är ett stort beslut. Men det känns övermäktigt. Beslutet behövdes fattas. Vår lilla svarta har gett upp. Utan återvändo. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Ibland har man tur, inland otur. Lev med det. Ta nya beslut. Helst på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet... Men det är inte lätt... Man vet vad man inte vill ha - ingen cittra, ingen BMW, inget franskt, inget tyskt... Speciellt när energinivån är låg. När livet snurrar lite för fort runt omkring en. När det är svårt att samla tankarna så länge att det blir en tanke... Man får göra så gott man kan... En Mazda är beställd. En sak mindre att fundera över. Just nu.

Jag hade sett fram emot en lugn jobbvecka. Niorna ska till Berlin och åttorna är på prao. Men jag ska vikariera en massa. Jag försöka tänka här och nu. Men har svårt att samla tankarna och stanna i nuet.

De sista veckorna på jobbet med allt vad det innebär. Prov, sammanställningar, betygsättning... Digitalisering. Jag ingår i en grupp på skolan - det handlar om ikt. Vi kan inte välja bort det som en del på jobbet anser. Vi måste förbereda eleverna för verkligheten. Många av oss lärare saknar kompetensen. En del anser att paddan bara är till ondo. Att penna och papper är det bästa - alla dagar i veckan, i alla ämnen... Många gånger grundar det sig på att vi inte kan... Att vi inte har haft tid att lära oss. Digitaliseringen är här och det är bara att tugga i sig. Rektorer ute i landet måste avsätta tid regelbundet nästa år för kollegialt lärande. Lärare måste få utbildning och de som ska hålla i utbildningarna måste få nedsättning i sina tjänster eller kompensation på något sätt. Det är verkligen inte rimligt att IKT-utbildning av Sveriges lärare ska ledas av lärare som får detta uppdrag pålagt sin vanliga tjänst. Tid för utbildning och handledning kommer vara mycket viktigt nästa läsår. Det räcker verkligen inte att som rektor säga att nu har vi haft en utbildningsdag under uppstartsdagarna i augusti. Ett tips är att fördela kompetensutvecklingstimmarna över läsåret så att personalen kan få utbildning, prova själva i sitt klassrum och sedan utvärdera tillsammans med övriga kollegor. Vi ska inte bränna böcker, pennor eller papper - men vi måste göra ett ärligt försök... Och så är det träningar. Matcher. Hästar som ska tränas. Och tävlas. Avslutningar. Kalas.

Det är lite mycket nu... Men motsatsen hade ju å andra sidan varit tråkig...


11/5; torsdag

Idag var det utvecklingssamtal på dagis. Det sista... En epok är snart över... Dagisepoken - ja, jag envisas med att säga dagis... Jag grät när Klara slutade på sitt dagis i Halmstad. Jag har försökt att införa takeawaycoffie för stressade föräldrar på morgonen - personalen kunde tjänat sig en hacka, kanske kunde vi fått med oss en doggybag med överbliven mat oxå...? Jag har inte lyckats. Snart är tiden över på dagis. Snart har vi tre skolbarn...


9/5; tisdag

6 år. 

Så oändligt älskad. 

Och jag är så dränerad på energi - en av de dagarna som jag verkligen vill vara fylld av energi. 
Kroppen gör ont och själen är trött. 
Bilen är, och förblir, trasig. Vi behöver byta. Jag önskar att någon kunde ge mig ett råd, "köp den här". När ska vi hinna titta på bil? På jobbet läggs det på uppgifter - plötsligt ska jag rätta nationella prov i matte, trots att jag inte undervisar i matte. 


4/5; torsdag

Lite städning. 

Lunch på mc Donald med Sigge och pappan. 
Sjukgymnast med klara. 
Ett ärende. 
Och så juckade jag igång gräsklipparen. Dags att meditera ett par timmar igen - precis som förra året. 
Ikväll blir det fotboll för fyra och ridning för mig. 


3/5; onsdag

Det är materiellt. 

Men ändå. 
Tumlaren. Är på lagning. 
Gräsklipparen. Behöver åka på lagning. Gräset börjar bli långt nu...
Den svarta BMWn. 
Kan det inte räcka nu? 
Kan det inte bara få vara enkelt? 
Kan det inte bara vara bensinslut när bilen stannar - måste det vara värsta tänkbara? Måste det vara kamkedjan?
Och när jag skulle äta lunch idag på jobbet - insåg jag att jag hade tagit med en tom burk. 
Går det att leva av luft? Tvätten torkar bra ute i vinden just nu. Just det - bonden kom förbi och plockade sten och jorden yrde. Svart är det nya vita. Vem har sagt att gräs ska vara kort? Långt kanske är det nya korta? 
Det är dags att bryta ihop nu - och komma igen. Det är lite mycket nu. Jag önskar mig ett trollspö. Lite vila. Men snart är det gympa.... Men efter det...