26/9; tisdag
Septembersmockan. Tandläkartider och nyponbuskar. Föräldramöten, utvecklingssamtal, bränder i papperskorgar. Filtar runt frusna själar. Vissnade blommor och färgglada löv. Släckta bränder och pyrande konflikter. Bakterier och virus som byter värdorganism i trånga korridorer. "
Och det luktar från bespisningen. Halvhjärtad husmanskost."
Plötsligt är jeansen för små. Och jackan är trasig. Luften är kall. Vardagspusslet ska läggas, trots att vissa bitar verkar saknas. De oändliga lediga dagarna trängs undan. Jag saknar ljuset. Jag lyssnar på Winnerbäck. Höstens man. Ny skiva. Jag ser fram mot konserten senare i höst. Jag varvar det nya med det gamla. Nynnar med:
"Nu sköljer luften över sommardamm
Nu landar folk och allting återgår
Nu går passionen och blir allvarsam
Om någon sådan ännu återstår"
Jag reagerar för mycket. På kommentaren som gör mig ledsen. Eller arg. Den kan få mig att skrika orimligt högt. Tröjan som har försvunnit - ska hittas. Nu. Jag saknar det som fanns. Det fattas mig. Mer nu än någonsin. Oavsett om det är en svunnen tid eller en tröja…
Newbodyförsäljningen som ska rapporteras. Nu. Mattan som borde skakas. Nu. Besiktningen som ska bokas. Nu.
Jag hakar upp mig på detaljer när helheten är svår att greppa.
Jag rensar en bänk i panik - försöker få struktur på det yttre - när det inre är kaos.
Istället för att åka på föräldramöte rider jag en runda. Höst och häst. En oslagbar kombination när stressen river i bröstet. Med vinden i mitt hår och med lugna steg, möter jag hösten och andas in nya molekyler. Solen värmer fortfarande och om några minuter möter jag fullmånen. Månspegel i sjön. Jag ylar inte mot månen, jag andas. Drar ner luften långt ner i lungorna. Jag känner doft av höst och ängar. Och ser älvor som dansar över sjön.
Jag andas lite till. Vi går på samma stig som våra förfäder. Jag känner hur de går bredvid mig och kanske består jag av samma materia som de gjorde. Jag möter framtiden samtidigt som historian finns under mina steg. Jag ser framåt. Och bakåt. Blyte omsluter mig. Gnäggar lågt. Jag andas in höst och häst. Jag nynnar vidare:
"Som ett obehagligt allvar
Drar sig hösten in i stan
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött
Och nästan tyst
…
Ingen sömn och inga svar"
25/9; måndag
Ibland känns det som om mitt liv snabbspolas….
Helgen har gått i ett. Hockeycup. Och klara hade två fotbollsmatcher. En ridtur och fix i stallet. Linus hade dammsugit. Vi rusar runt. Hinner. Men knappt. Sigge "smet" iväg från cupen och spelade en fotbollsmatch. Och när vi kom hem igår
från cupen - hann jag precis till gympan. Ikväll tränade Sigge fotboll - nästan hela - innan jag hämtade honom för hockeyfoto…
Nu sitter jag i bilen och väntar på Sigge. Jag sprang en runda och fick ett par minuter "över".
Jag tänker på ordspråket "Det som inte dödar härdar". Jag säger det ofta. Men det stämmer inte riktigt… Det som inte dödar det skadar en och gör en full av sprickor, nagg och krackeleringar. Det gör en sårbar och skör. Att
min mamma dog gav mig mycket vishet för min ringa ålder. Men det gjorde mig inte starkare. Ångesten har blivit mer påtaglig. Döden har gjort sig påmind. Och livets bräcklighet. Men livet ska levas. En vas ska användas. Inte bara stå i ett vitrinskåp.
Vasen blir kantstött, naggad, repad och hopklistrad - den fungerar. Den används. Vem vill leva ett liv i ett vitrinskåp? Livet är inte en vas som ska lämnas tillbaka i oanvänt skick.
Det som inte har dödat mig - det har inte härdat mig – det har gjort mig extra känslig och sårbar i vissa situationer. Men det har också gjort mig mer medkännande och klok. Livsvisdom kan man bara skaffa sig genom livserfarenhet och av
livserfarenhet blir man kantstött. Det är - livet…
Lite senare
När man inser - efter en innebandymatch (som blev vinst och därför spelar de final i eftermiddag) - att man även hinner titta på klaras fotbollsmatch innan finalen!
Då gör man det. Passar på. Vill. Hinner.
17/9; söndag
Klockan är 9. Jag sitter i tipshallen. Det är innebandycup.
Anders har kört upp Linus till vallen för att klippa.
Klara ska spela match.
Och om sigges lag inte går till final - kanske han hinner spela en fotbollsmatch.
Anders har ett innrbandymöte. Och gubbinnebandy.
Ikväll har jag gympa. Jag sprang på morgonen. Kanske hinner jag rida också? Kanske inte…
Jag hann, nästan, dammsuga nedervåningen på 11 minuter. Sjuk hjärna när dammsugning gen blir en match. En möjlighet att vinna. Jag får fortsätta senare. Men jag hann tömma tumlaren för att det som ligger i tvättmaskinen ska kunna kastas in där när
den är klar. Jag hann plocka undan i köket. Och snabbstäda toaletten.
I fredags när vi körde ner till ekö, sprang jag i Karlshamn när klara och Elin handlade. Jag hamnade på flera återvändsgränder och fick springa i ett dike vid en större väg. Jag skrev till klara att jag väntar vid Statoil.
När vi kom till matvik insåg jag att vi hade glömt tanka…
Vi kom ut tilll ekö. Jag hittade någon deciliter bensin till gräsklipparen som jag tog med som reserv. Vi klarade oss utan att tanka…
16/9; lördag
Ctrl+alt+del
En omstart.
Ett halvt dygn på ekö. Med klara och Elin. Innan fotbollsmatch i Karlshamn (förlust 2-0). Och sedan direkt vidare på innebandymatch (vinst 6-1) med speakeruppdrag. Mellan matcherna sitter vi i bilen. Klara byter tröja - vd mot haif - byter fokus,
och vi pratar om det. Jag byter kanal och då spelas "haif is life"! Vad är oddsen?
Sigge har innebandycup och ikväll är killarna på lakersmatch (vinst 5-3).
Imorgon är det fortsatt cup och två fotbollsmatcher.
10/9; söndag
4fotbollsmatcher.
Ett knappt dygn på ekö.
En stund under stjärnorna.
En kort visit i anne och Olofs nya hus.
En svamptur.
Snart gympa.
En underbar helg.
Vi förlängde sommaren. En annan typ av vår…
5/9; tisdag
Flygning i skymningen.
Flightmode - både på telefonen och i huvudet. Jag sov mig igenom större delen av resan.
En sen natt.
En tidig morgon.
Löptur.
En maskin tvätt.
Målning av naglarna.
Dusch.
Jobb.
En present.
Hänger tvätt. Och slänger in en maskin till.
Stallet. En ridtur.
Lite jobb till.
Hemma.
3/9; söndag
VM.
Upp och ner. Höga berg. Djupa dalar.
Nero gick bra. Två tappskor. Sedan åkte han tyvärr ut i reinspection efter 10 mil. Han kom in samtidigt som vinnarna. Han hade haft lite dåliga tarmludd, och blev stressad när de skrek. Treatingvet "beklagade" och sa att han såg fin ut.
OM han hade gått i mål hade Sverige kommit på fjärde plats i lag.
Idag, efter att hästarna hade åkt hem, har jag sprungit, 2km uppför ett berg och 2 km nerför ett berg. Sedan har jag slappat vid poolen och druckit vin.
Känslan är fin. Energin har fyllts på. Trots en sur stolpe ut. Men Nero mår bra - det är det viktigaste för mig.
