flisas

Jobbar. Och som vanligt på

Jag läser att utbildningsminister Mats Persson säger att nu ska statusen för läraryrket höjas. "Det ska bli ett slut på jante-tänket", skriver han på Twitter. Det är dags att göra läraryrket mer attraktivt och se till att statusen höjs en gång för alla. Regeringen vill införa karriärtjänster i skolan. Lärarna ska kunna gå i speciella professionsprogram.
Jag blev inte lärare för att göra karriär! Eller för att tjäna en massa pengar. Då hade jag inte blivit lärare… Jag vill bara göra mitt jobb. Jag vill undervisa. Jag är "förstelärare" - men ogillar verkligen namnet - men jag blev det för att jag brinner för mina ämnen. För utveckling. Jag blev lärare för att göra något viktigt och meningsfullt. För att jag tycker om lärande. Och elever. Jag får träffa unga människor och får möjlighet att forma dem till sunda och kloka samhällsmedborgare. Och det är precis det jag vill! Och jag vill ha förutsättningar för att göra jobbet bra! Maria Wiman skriver i en artikel i DN (https://www.gp.se/debatt/skrattretande-att-jante-t%C3%A4nk-hos-l%C3%A4rare-skulle-vara-skolans-problem-1.90571420?fbclid=IwAR1VArh38RB7TgGxBwRraNPs3ymcMblsq8wzpwoqogi6HqOLPMltxjV-Rh0) "Jag vill ha reglerad undervisningstid som tar hänsyn till komplexiteten i att planera och efterarbeta lektioner. Jag vill ha lagom stora klasser där jag hinner se varje elev och hjälpa varje unge att nå sin fulla potential. Jag vill ha digitala och analoga läromedel som stabil grund i min undervisning, till varje elev och i alla ämnen. Jag vill ha rymliga ventilerade lokaler, även när det kommer till ämnen som hemkunskap, idrott, NO eller slöjd. Jag vill ha en skola full av professionella yrkespersoner som stöttar upp där mitt jobb tar slut, det vill säga skolsköterskor, speciallärare, kuratorer, vaktmästare, skolbibliotekarier, elevassistenter och springvikarier. Jag vill ha en lön som står i proportion till min långa utbildning och jag vill ha balans mellan krav och resurser. Får jag dessa förutsättningar kan jag möjligen snudda vid tanken på att göra vad ni kallar karriär (som att mitt yrke i grunden inte är fint nog)." Och jag håller med - det är allt vi vill. Vi strävar inte efter karriär.
Maria bjuder in Mats Persson till en skolvecka. "Han skulle kunna följa med mig från måndagens första lektion, genom veckans alla föräldrakontakter, den eviga dokumentationen, alla möten, fortbildningar, konflikthanteringar och lektioner. Han skulle kunna hänga med i jakten på relevanta läromedel, landa lite i känslan av att aldrig räcka till och få en snabbkurs i hur man effektivast plåstrar om ett benbrott. Därefter kan han reflektera över vad han skrev om att det finns ett "jante-tänk" som står i vägen för att lärare ska göra karriär. Jag tror nämligen inte att Mats Persson riktigt inser hur en lärares vardag ser ut. Jante-tänk har liksom aldrig någonsin varit en del av problemet." Han är härmed inbjuden till mig också. Alla dagar i veckan. Låt oss bygga från grunden. Tillsammans. Låt oss få tid att göra det vi är bra på. Låt oss få glädjen tillbaka.
Idag har jag ridit och sprungit. Sorterat tvätt. Förberett lite inför nästa jobbvecka. Killarna tog hockeybussen med lakers till oskarshamn. Med två minuter kvar av matchen står det 6-1… Jag har skjutsat Klara till stan. Och ätit en fryspizza med ett glas rött.

En löprunda i lite dagsljus! #rsd550 Ibland tror jag inte att andra människor förstår hur många öden vi lärare möter under en dag - och många gånger vet vi nog inte om det själva. 

#rsd548 (1,5år) ett steg framför det andra - med utrymme att andas in och ut. I dagsljus  eller månljus, i ljus eller mörker. Med sällskap eller ensam. Det är ju trots allt lättare att springa en dag till istället för att inte göra det…

Gårdagen. 

Dagen började tidigt - redan vid 6.30. Anders och Sigge skulle på innebandymatch i Karlshamn och jag satte mig för att jobba. Publicera resultat på gårdagens bedömningar i tre klasser och lite planering för nästa skolvecka innan en löptur och träff i stallet klockan 9. En fin ridtur på finaste Blyte, med fina vännen Kim. 

Ett livstecken. 

Plikttrogen? För vems skull?

Jag stiger upp först - för att väcka killarna, även nu när jag är sjuk , och för att brygga kaffe till Linus (och Anders och mig) - trots att jag har vaknat flera gånger pga hosta. För att Linus vill ha kaffe innan han åker till skolan? För Anders skull? Eller min? För att ingen annan skulle göra det? 

Jag åker till stallet och mockar - bara för att det är "min stalldag" (andra ställer in för att de ska till frisören eller bakar lussekatter eller…) - trots att jag är sjuk. Jag undviker tider när någon annan är i stallet, för att inte smitta. Jag vet ju att Yvonne ska jobba på vida… För att hjälpa Yvonne? Jag rider en liten runda. För att Blyte behöver det? Han blir trevligare nästa gång… För min skull? 

Jag lufsar min lilla runda, med koll på pulsen och andningen, #rsd536. För att hunden behöver komma ut? För att få lite luft? För att det är bra att röra sig? För att få se ljuset? För att klara min runstreak? 

Jag planerar mina lektioner, rapporterar mina lektioner, besvarar ledighetsansökningar och mail - trots att jag är sjuk… För mina elevers skull? För ledningens? För mina kollegors? Eller för min - det kanske blir lättare när jag kommer tillbaka…?

Jag ska städa lite idag. För att det behövs? För att "någon" måste göra det? För att någon  annan tycker att  det behövs? För att solens få strålar lyser in och avslöjar dammet och jag sitter i soffan?  (Men solen går snart i moln…) För att jag hinner? För att kunna lyssna på ljudbok en stund när jag dammsuger? För att kunna slappna av senare - få lugn i själen när jag sitter i soffan? För att jag orkar? 

Jag är inte bra på att vara sjuk. Jag är rastlös. Och ändå Så trött. Trött i kroppen. I huvudet. På att vara trött… 

På riktigt. 

Jag mår bättre idag - än igår. 

Det blir ju inte alltid som man har tänkt sig… det blev ingen terminsstart för mig, ännu. Jag har kapitulerat, vilar, snörvlar och hostar. (Ingen feber och inte ont i halsen. Någon kommer säkert att tycka att det är dumt - men det är inte värre än en långsam promenad i friska luften.) Så ja - runstreakern lever. Jag Lufsar - minsta möjliga sträcka, på så lång tid som möjligt. Och dricker varmt citronvatten med honung ( och tänker på mamma som alltid gjorde det till mig när jag var liten. Dock utan honung - hon hade socker i istället.) 

Det snöar på tvären! 

Iprenkur. Tennisarmbågsskydd. Lite övningar. Och så laser. Fyra gånger idag…

Jag har sovit dåligt några nätter nu. Det fanns någon natt, ett par nätter in på jullovet, när jag faktiskt sov. Men nu är det alltså dags igen. Att jaga elever i långa korridorer mitt i natten, att planera lektioner, att skicka meddelanden till föräldrar, dokumentera, bygga relationer, förenkla, förklara, undervisa och anpassa…  inte räcka till… Jag vaknar genomsvettig, stressad med käkarna hårt sammanpressade. Och det kliar lite i halsen - säkert håller jag på att bli förkyld - det är inte ofta jag är det - men det är ju bäst att passa på när det är lov? Och armbågen värker när jag ligger på den…

Det har regnat dagarna i ända. Vädret lyfter inte mig. Inte känslan av att behöva jobba heller. Eller mailen som trillar in från arbetsgivaren. Nya elever på väg in. Behöver ni vikarie när ni ska på utbildning - fredagen efter lovet - en fredag igen… (Hur tänker skolvärlden när de bestämmer utbildningsdagar för samtliga förstelärare när de väljer fyra fredagar? Samma elever som drabbas varje gång. Samma lärare som drabbas varje gång - de som råkar ha ett hål och kan vikariera…) Från studenten som ska börja v.3 och som vill hälsa på redan under nästa vecka. Förberedelser inför utbildningen som vi ska gå på under fredagen. Program över studiedagen på måndag - interkulturellt arbete, personalmöte, ämnesarbete och utbildning i DF respons (ytterligare en arbetsuppgift) - väldigt lite tid för egen planering (på tisdag har jag fem lektioner som då ska vara planerade och väl förberedda). 

Fler arbetsuppgifter. Större klasser. Dokumentationskrav i flera olika system… Jag läste en artikel om "etisk stress", "Samvetsstress" eller "moralisk stress" - som allt oftare används för att beskriva upplevelsen av att i sin yrkesroll inte kunna handla på det sätt som man själv uppfattar som det moraliskt rätta. Ofta handlar det om känslan av att inte räcka till och inte ha kontroll - när man sig tvingas att agera på ett sätt som står i konflikt med egna värderingar, riktlinjer eller yrkesetik.  Det handlar ofta om att vara engagerad i yrket - att reagera på saker som känns fel. Men om stressen ligger på under en längre period, och man inte har resurser att hantera det, då kan det få konsekvenser. Känslan av att inte hinna med kärnuppdraget - är fruktansvärd. 

Och så kommer Anders hem från jobbet. Vi ska göra bao bons. Men plötsligt har han bokat in en paddelmatch. Maten kommer bli sen. Jag är hungrig. Jag gjorde mig till ett offer - men tog en tallrik fil. Jag är stressad - trots att jag inte gör något - för att jag inte gör något. Stressad för att Linus mest sitter hemma - det är svårt att hitta på något. Jag - vi - hade behövt komma iväg. Göra något annat. För att inte känna att jag borde göra en massa. 

Kanske är jag inte så stressad (de flesta lektionerna till nästa vecka är planerade - eller åtminstone tisdagens) - jag är nog mest uttråkad? Och hungrig. Klara och Linus bakar. Jag dricker vin. Anders spelar paddel och Sigge är på innebandy- ikväll blir det bao bons och hockey. Egentligen behövs det inte så mycket. Ibland behöver man bara vara lite arg i sitt eget hus, minska kraven på sig själv, inse att jag är ledig… Kanske kommer jag att ha varvat ner (och funnit julfriden) lagom till terminsstarten?  Egentligen är jag ju rätt nöjd med en ridtur, en löptur, sport på tv och…?  

En lite längre runda. 

2022.

Året då:

• kriget bröt ut i Ukraina. 
• Ulf Kristersson blir Sveriges statsminister.
• Börje Salming och drottning g Elizabeth lämnas över till evigheten. 
• Gänguppgörelser och skjutningar blir mer regel än undantag. 
• Två lärare dödas i Malmö. 
• En kvinna dödas under Almedalsveckan. 
• Elpriserna togs till en högre nivå. Liksom bränsle, kaffe och och allt annat…
• Kvinnorna kämpade för din rätt i Iran. 
• Pandemin avslutas. 
• Os i Peking hölls. 
• Fotbolls- VM i Qatar - utan Sverige. 
• Linus slutade grundskolan och började gymnasiet. 
• Jag vann Dackeritten för tredje året i rad, men vi fick också vår första uteslutning på lag-sm. 
• Klara gjorde en längre resa med några kompisar. 
• Grande familja var i Trysil. 
• Vi fick härliga kvällsbad med Sandra och Eric på holmarna. 
• Var på en rolig midsommarfest. 
• Cyklade till osaby och drack naturvin med goa vänner. 
• Sprang ett maraton ala grande på eköholm. 
• Linus sprang in sitt tredje år och jag sprang varje dag - på kända och okända stigar. 
• Avslutade renoveringen av huset - okej framsidan är kvar…
• Vi fyllde dagarna med liv.