10/1; tisdag
Det blir ju inte alltid som man har tänkt sig… det blev ingen terminsstart för mig, ännu. Jag har kapitulerat, vilar, snörvlar och hostar. (Ingen feber och inte ont i halsen. Någon kommer säkert att tycka att det är dumt - men det är inte värre än en
långsam promenad i friska luften.) Så ja - runstreakern lever. Jag Lufsar - minsta möjliga sträcka, på så lång tid som möjligt. Och dricker varmt citronvatten med honung ( och tänker på mamma som alltid gjorde det till mig när jag var liten. Dock
utan honung - hon hade socker i istället.)
Och tittar på serier. En minimal runda till stallet. Vilar igen. Och planerar för mina vikarier. Och önskar att jag hade kunnat göra det själv istället! Scrollar på fb. Ser crêpes - och blir sentimental igen. Mamma gjorde ofta crêpes till oss och
lämnade i matlådor - hon visste att jag gillade det. Mycket kärlek i all sin enkelhet. Precis som hon…
Kommentarer
Trackback