30/5; tisdag
Det är så vackert ute. Jag borde gå med en fladdrande sommarklänning och ett leende på läpparna mot den stundande, oändliga, sommaren. Men jag är trött. Jag glömmer tandläkartider, födelsedagspresenter, konfimationspresenter och att svara på studentinbjudningar. Och jag hinner inte uppdatera barnens urväxta kläder eller köpa presenter till deras lärare (eller ens engagera mig i klassens Messengertråd angående presenter…) och jag glömmer att anmäla mig till sommarfesten och betala in "den lilla slanten" till matbespisningspersonalen.
Den skira sommaren vaknar till liv och det är så förbannat vackert att det gör ont. Ledigheten är snubblande nära och samtidigt så långt borta.
Jag har en ständig ilning på framsidan av benet - som pulsen. En tryckande huvudvärk över ena ögat - där inne finns allt jag måste göra. Innan det är försent. Innan sommarlovet… jag sover dåligt på nätterna - vaknar i svett - av drömmar om allt som
måste utvärderas och alla stenar som måste vändas. Och på dagarna rusar jag genom korridorerna och knyter ihop säckar.
Det är den tiden på året när betygen ska sättas och förmedlas. De sista lektionerna, roliga aktiviteter och utedagar - gärna med pedagogiska, relevanta inslag trots att betygen redan är satta - och avslutningen och revyn, ska planeras. Jag är trött och eleverna är ännu tröttare. Lektionerna är tidsfördriv - men det får inte eleverna märka…Samtidigt kvittrar fåglarna och solen värmer våra bleka kroppar och ventilationen lyser med sin frånvaro. På kvällarna sitter jag i soffan - som ett tomt skal medan tankarna rusar i huvudet samtidigt som jag försöker minnas matsäcken som ska packas och vilken tid fotbollsmatchen är på kvällen.
Jag har gjort det här så många gånger förr. Jag kommer klara det i år också. Och med den vissheten sätter jag ett steg framför det andra, borrar ner huvudet och fortsätter framåt. Jag, vi, kan klara det! Håll ut. Håll i. Håll om. Framåt.
Som laleh sjunger:
"Jag tittar över axeln och där ser jag alla spår
Nu står jag här och väntar (vad väntar du på?)
Jag kan bara hoppas att jag gjorde allt jag kan
Jag börjar hitta någon kraft i mig som jag inte visste fanns
Så jag tar mig ut och går en stund
Molnen de rör sig
Allting är på väg
Går bara framåt här…"
Jag stannar till i stallet på vägen hem. Tar mig ut en stund. Andas. Och hoppas att jag har gjort allt jag skulle och allt jag borde. Jag hoppas att jag gjorde allt jag kan för att alla ska lyckas så bra de kunde. Spänningarna släpper. Åtminstone för en stund. Jag andas.
28/5
Ett dygn på ekö fick inleda helgen. Sol. Klara och jag. Cava i solen med Åsa och benga.
Klara och jag lyckades återställa varmvattenberedaren.
Med hjälp av ett youtubeklipp på norska. Trots att det skulle fixas av en behörig elektriker.
Några prov rättades. Några betyg sattes. Innan hemresan.
Och Miras konfirmationsfest.
Och idag. Mors dag.
Två av de händelser som har påverkat mig mest - är när jag blev mamma och när min egen mamma dog…
Det förändrade mig. På gott och ont.
Aldrig mer blev jag densamma.
Jag blev medveten om den oändliga, villkorslösa kärleken och den smärtsamma saknaden.
Mors dag.
Motstridiga känslor.
Tacksamheten över det jag har och tomheten över det som inte finns… Smärtsamt medveten om hur ont det kan göra att älska och mista - till den grad att jag kan vara rädd för älska...
Jag är ledsen för min skull - jag saknar henne, för mina barns skull - som aldrig fick lära känna henne, för hennes skull - hon hade velat vara här, hon ville inget hellre än att skämma bort sina barnbarn, vara med dem, finnas här…
Min mamma ville "alltid" att jag skulle plocka lite blommor. Idag plockade jag en liten bukett.
Och så har jag ridit, och varit på fotbollsmatch. Och sprungit hem. Städat. Och satt några betyg till.
Kämpa!
Nu annanaspaj. Elitstyrkan och Robinson.
19/5; fredag
Långhelgen inleddes med backintervaller. Den här gången kan jag nog inte titulera mig "vinnare" - men det är väl ingen tävling på tantgympan? Det är välbehövligt med intervaller - jag hämnar lätt i ett "bekvämt" tempo.
Ridtur. Med sällskap.
Fotbollsmatch och fotbollskubb.
God mat.
Och en tanke på Kristus flygtur. Det kändes som om jag skulle kunna tänka mig att betala kyrkoskatt - bara för att få vara ledig helgdagarna - men så slog det mig - att jag redan gör det…
En löptur med Linus och klara - klara sprang 4mil, vi andra 5 kilometer.
En dag i solen. Lite jobb - i solen - betygsättningen närmar sig. En räkpasta - i solen. Anders och klara är på innebandyavslutning - jag ska hämta Sigge i stan och köpa med mig ett par pizzor.
I helgen väntar troligtvis fler fotbollsmatcher, ridturer och löpturer. Älskar långhelger!
14/5; söndag
En solig helg. Och just som jag ska sätta mig i solen en stund, med en ljudbok i öronen - kommer jag på att jag behöver börja få ner bedömningarna till en bokstav. Betyg
är ju ingen exakt vetenskap - det finns utrymme för tolkningar och godtycklighet. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård konstaterade att våra betyg ibland ljuger, betygen är inte alls så rättssäkra som vi tror… Maria Wiman skriver (
Vårt betygssystem är hittepå och allmänt slit och släng)
"I ett skolsystem där elever är pengar så blir betyg en alldeles utomordentlig handelsvara! Kom och köp! Här var det A! Skynda fynda!
I ett skolsystem där varje F garanterar tonvis av extraarbete, upprörda mail och icke förringbar samvetsstress är det bra mycket lättare att sockra bokstäverna en smula. Och i ett system där varje F riskerar att stänga dörren till vidareutbildning för en tonåring är det ibland alltför simpelt att slinta på tangenten. Vips blev ett F till ett E. Etcetera. "
Vi lärare vet det. Hur mycket merjobb det ger. Och vi frågar oss hur långt vi kan sjunka - hur lite kunskaper som ska räcka för ett E, för att slippa slå undan benen på en elev. Hon fortsätter: "Kanske är det dumt att ha betyget F, kanske är det dumt att betrakta skolan som en marknad, kanske är det på det hela jätteknäppt att stora vida kunskaper ska trattas ner i en enda pytteliten bokstav?
Vad vet jag? Jag är ju blott en simpel lärare, böjd över hundratals elevarbeten som väntar på bedömning. I år sätter jag för övrigt 265 betyg. Gud hav förbarmande över min vilsna själ." Själv sätter jag över 300 betyg… jag vänder och vrider. Lappar och lagar. Jag ger chans efter chans. Eleverna är trötta - och jag är ännu tröttare. Jag jagar dem. Jag vill så gärna att de ska lyckas - ofta vill jag mer än dem. Men just nu - hade jag heslt velat sitta i solen, med en ljudbok. Men det gör jag såklart inte…
Men det blev häng med fina vänner på kvällen.bilars skulle ha lagfest hemma hos oss.
Idag har Sigge spelar dubbla fotbollsmatcher och Henke fyllde år - vi blev bjudna på fläsk och löksås. Och tårta! En söndagkväll.
11/5; torsdag
Igår.
Sprang på morgonen. Kom hem. Efter en lång jobbdag.
Och dammsög. (Sjuk hjärna.) och lagade mat innan promenad med hunden. Och innan gympa. Det började med "uppvärmning" - spring 7 minuter runt skolgården. (Sjuk hjärna.) spring fort. Helst fortare än alla andra. För det är väl en tävling? Åtminstone - låt
ingen passera dig… 4 övningar x 2. Och sedan löpning igen. 6 minuter. (Sjuk hjärna, igen…) spring fort - helst fortast. För det är väl en tävling? (Även om ingen annan verkar fatta det?) 4 övningar x 2. Och då 5 minuter löpning. Fort. Fortast. (Sjuk.
Hjärna.)
Vaknar. Springer en runda. #rsd654. (Sjuk hjärna.)
Borstar tänderna - och - samtidigt - vattnar blommorna. (Sjuk hjärna. Sjukt effektiv.)
Jobbar.
Stallet. Och yr-sm nästa helg är inställt pga smitta på anläggningen.
Men Blyte (och kanske jag också) är lika glad för det.
Vi tränar på. Njuter av solen, körsbärsblommorna, energin och varandra.
Och Sigge har fyllt 12 år!
Och ikväll sänkte jag ambitionen- lät hjärnan och tävlingsdjävulen vila - och åt äggröremacka.
7/5; söndag
Igår red jag en runda. Augusta som ska rida Blyte på yr-sm ville rida honom. Jag skulle försöka förmedla en känsla. Vår relation bygger på tyst kommunikation. Omsösidigt förtroende och tillit. Djup, ordlös kärlek.
Sedan var vi på ekö. Pappa hade bytt motorn och vi körde ner båten. Blåst. Vitsippor. Lugn i själen.
2/5; tisdag
Efter en skön långhelg - med kalas, en utekväll, ridturer, fotbollsmatch, hockeymatch, biltvätt och ha välkomnat våren med eld som
skyddar boskap och djur från rovdjur och magiska krafter.
Så var det jobb igen. Fem kemilektioner och ett vikariat i fysik.
Och stalltid.
Lite irriterad gick jag i stallet. Dels efter en incident på jobbet som krävde anmälning i vårt system av "tillbud" och vikariat.
Och så fick Ridkompisen förhinder. Vilket leder till mer att mocka och mer vatten att fylla…
En extra häst hade stått inne - alltså en extra box att mocka.
En hink var trasig och svår att bära. Vatten kannorna var borta. Dessutom har jag fortfarande ont i min tennisarmbåge. Och jag fick vatten i skon.
Två hagar saknade helt vatten.
Det var trångt i gången - det gick knappt att komma förbi med hökärran.
Och höbalen välte. Hö på golvet.
Och…
Men så tog jag in Blyte. Andades nära honom. Klappade honom. Ryktade. Smörjde muggen som sakta blir bättre. Sadlade. Red iväg. Och irritationen är som bortblåst. Mjuk päls. Mjuka andetag. Genom våren. Himlen ler i vårens ljusa kväll -
Solen kysser liv i skog och sjö. Glad häst. Starka muskler. Energin fylls på fortplantar sig genom kroppen. Fyller cellerna.
Och så plötsligt - mitt i skogen - står tre polisbilar. Jag tror först att det är övning. Men det är det inte. På en liten skogsstig står en bil med polisband runt. Det gick bra att jag gick förbi. Lite spänning i vardagen.
Och så kom jag hem till god mat.
Vardag. Bra så.
