14/5; söndag
I ett skolsystem där varje F garanterar tonvis av extraarbete, upprörda mail och icke förringbar samvetsstress är det bra mycket lättare att sockra bokstäverna en smula. Och i ett system där varje F riskerar att stänga dörren till vidareutbildning för en tonåring är det ibland alltför simpelt att slinta på tangenten. Vips blev ett F till ett E. Etcetera. "
Vi lärare vet det. Hur mycket merjobb det ger. Och vi frågar oss hur långt vi kan sjunka - hur lite kunskaper som ska räcka för ett E, för att slippa slå undan benen på en elev. Hon fortsätter: "Kanske är det dumt att ha betyget F, kanske är det dumt att betrakta skolan som en marknad, kanske är det på det hela jätteknäppt att stora vida kunskaper ska trattas ner i en enda pytteliten bokstav?
Vad vet jag? Jag är ju blott en simpel lärare, böjd över hundratals elevarbeten som väntar på bedömning. I år sätter jag för övrigt 265 betyg. Gud hav förbarmande över min vilsna själ." Själv sätter jag över 300 betyg… jag vänder och vrider. Lappar och lagar. Jag ger chans efter chans. Eleverna är trötta - och jag är ännu tröttare. Jag jagar dem. Jag vill så gärna att de ska lyckas - ofta vill jag mer än dem. Men just nu - hade jag heslt velat sitta i solen, med en ljudbok. Men det gör jag såklart inte…
