31/12 2023; söndag
Den sista veckan har vi umgåtts med släkt och vänner - hunnit och orkat. Igår kom martina, ullis, Anja, mira och Alva för bubbel, babbel och hockey när grabbarna åkte med bussen till hv-matchen.
Idag började dagen i stallet. En ridtur - årets ungefär 200:e ridtur - ofta själv, och ibland med sällskap. Och sedan blev det en löptur med Linus och klara. Nu har Linus sprungit Varje Dag i 4 år! Och jag i 888 dagar. Klara har under året
sprungit mer än 2000km (vilket innebär i snitt 5km/dag).
Vi har tagit nyårsbadet och summerat året.
2023.
Under året har vi gjort det vi har behövt och det vi har villhövt - vi är rättså bra på det. Golfrundor, träningar, ridturer och matcher har avlöst varandra och tråcklats in i vardagspusslet. Vi fyller livet. Lever det. Omfamnar det. Det finns många
prestationer att minnas - i det stora och det lilla (lakers sm-guld, blytes sm-silver, avancemang för vd:s damlag, hockey- innebandy och fotbollsmatcher…
Det finns mycket att vara stolt över. Att glädjas för.
Vi har gjort några resor (polen - golf för Anders, Frankrike (vm för Nero), kreta, ekö, Stockholm (50årsfest för humpe)…)
Några tårar har fällts, men det är fler skratt. Torka tårarna. Låt det goda vinna.
Släpp taget om de som skadar dig...
Släpp det som ger dig ångest, gör dig bitter och få dig att känna ilska.
Släpp rädslan.
Släpp alla missade tillfällen som du ångrar....
Låt 2024 bli en ny början...
En nystart...
Nya möjligheter att omfamna...
Skriv nya kapitel.
Bestig berg.
Våga.
Var modig och ta chanser!
Ta inte skit.
Stå upp för dig själv.
Tro på dig själv.
Släpp taget... det vill bli bra.
Det finns mycket att önska - ett nytt år kommer med förhoppningar i det lilla, i det stora.
Jag önskar mig ett år med nya erfarenheter, möjligheter och utmaningar. Ett år då vi utvecklas tillsammans. Skrattar mycket. Hjälper varandra. Ett år då vi är lite snällare än vi måste.
Låt oss lärare få lägga fokus på vårt kärnuppdrag - att undervisa och hjälpa elever att utvecklas. Ge oss tid att reflektera över vår undervisning både före och efter - både med oss själva, med elever och med kollegor. Tro på oss! Lita på oss!
Jag hoppas att vi ska bygga klart framsidan och måla huset, fortsätta att besegra spöken och vinna över demoner och utvecklas och anta utmaningar, att krigen ska ta slut - att det goda vinner över det onda. För alltid. Mot evigheten.
27/12; onsdag
En dag när jag har hunnit putsa på små osynliga fläckar, scrollat onödigt mycket på mobilen, gå promenad - utöver löprundan. Jag har tänkt tanken på att ta fram datorn och jobba - men har låtit den ligga kvar i väskan. Sigge har tränat hockey
och innebandy. Och klara och Anders tränar nu. Nu väntar två dagar med hockeycup.
26/12; tisdag
Dan före Dan. Röda naglar och avloppsfix minuterna innan gästerna kommer.
Uppesittarkväll med vänner.
Dopparedagen med den obligatoriska löpturen med familjen. Snart fyra år för Linus och 881 dagar för mig.
Gott Julbord med släkten. Spel och Kalle. Och julklapparna hemma i lugn och ro.
Dan efter Dan. Ridtur och golf. Och sedan en innebandymatch med grande och en trevlig kväll!
Idag, annandagen, vaknade vi återigen i en vintervärld. En ridtur och löptur. Och hockeymatcher. Lakers och Sverige.
God fortsättning önskar jag nära och kära!
22/12; fredag
Nu har jag gått i dvala - efter 400 betyg, en speldag, en idrottsfest och en löptur…
En katt på magen. Sträckkollar på Terese i kassan. Lyssnar på Pia utanför fönstret. Laddar för att laga (=läs "sätta in potatis och kyckling i ugnen" som Anders har förberett) tills killarna kommer hem från hockeyn.
Slut i rutan. Trött i själen. Juletid. Julefrid... och jag ska sakta känna hur livet återvänder i kroppen. Jag ska prova att tänka hela tankar och dricka varmt kaffe.
Och idag firar vi både det välförtjänta jullovet och att det blir ljusare igen.
17/12; söndag
Idag red vi till kärlekens torg. För att ingen ska dö av hunger. Blyte skötte sig utmärkt!
15/12; fredag
Jag kom ut på andra sidan. Den här gången också. 18 grupper. Ca 400 betyg senare. Och rektorn hade bokat in ett möte med vårdnadshavare som jag blev ansvarig för. Och en annan vårdnadshavare hörde av sig och la ett problem i knät på mig. De sista förhören
och uppgifterna ska rättas och bedömas och formuleras ner i en stelbent bokstav utan nyanser, utan plus och minus. Svart på vitt. "Kan man komplettera?" "Kan jag göra ett omprov?" Jag jagar elever - ett sista underlag inför betygsättning. Och så behöver
jag förbereda lektioner - precis som vanligt. Jag manar på elever att orka lite till när jag själv har svårt att hålla tråden på grund av att hjärnan har snurrat oavbrutet i en vecka. Och vi får mail om extra rastvakt i korridoren. Och så behöver jag
handla inför kemilaborationen på måndag. Och analysera några labbrapporter. Och så ska pysseldagen förberedas. Och så får jag en påminnelse i mailboxen om uppföljning av frånvaroutredningen som är påbörjad.
Jag bortprioriterade min egen sons - och kanske, och troligtvis, barnens sista - luciatåg. Jag lyckades i alla fall hitta ett lucianattlinne till Sigge och en trasig stjärna som vi lagade med tejp. Jag skulle vilja sitta och dricka kaffe och äta en torr lussebulle med hans klasskompisars föräldrar efter luciatåget. Jag skulle vilja pynta klassrummet och hemmet och handla julklappar utan att få stress i magen. Jag skulle vilja skrida långsamt mot jul. Jag vill hinna trösta den ledsna eleven och förmedla hopp. Jag vill skingra mörkret. Jag vill se ljusen. Följa det. Jag skulle vilja hinna ner till musikhjälpen och orka engagera mig så att ingen dör av hunger - jag vill sprida ljus, glädje och hopp. Jag vill ha en tro - på att överleva, på att hitta rätt.
Det är den där tiden på året när det är mörkt hela tiden - både när jag går till jobbet och när jag kommer hem. Kylan borrar in sig i märgen och det stormar klassrummen och i korridorerna. Känslorna sitter på utsidan. Blottar vårt inre.
I den nyligen gjorda undersökningen framkommer det att många lärare saknar rimlig planeringstid. No shit! Även dokumentationsbördan upplevs som tung. No shit!
Tiden rinner iväg. Tar slut. Räcker inte till. Och jag är slut…
Ikväll ska jag på innebandymatch. Annars hade jag nog somnat i soffan typ nu…
Jag bortprioriterade min egen sons - och kanske, och troligtvis, barnens sista - luciatåg. Jag lyckades i alla fall hitta ett lucianattlinne till Sigge och en trasig stjärna som vi lagade med tejp. Jag skulle vilja sitta och dricka kaffe och äta en torr lussebulle med hans klasskompisars föräldrar efter luciatåget. Jag skulle vilja pynta klassrummet och hemmet och handla julklappar utan att få stress i magen. Jag skulle vilja skrida långsamt mot jul. Jag vill hinna trösta den ledsna eleven och förmedla hopp. Jag vill skingra mörkret. Jag vill se ljusen. Följa det. Jag skulle vilja hinna ner till musikhjälpen och orka engagera mig så att ingen dör av hunger - jag vill sprida ljus, glädje och hopp. Jag vill ha en tro - på att överleva, på att hitta rätt.
I den nyligen gjorda undersökningen framkommer det att många lärare saknar rimlig planeringstid. No shit! Även dokumentationsbördan upplevs som tung. No shit!
Tiden rinner iväg. Tar slut. Räcker inte till. Och jag är slut…
Ikväll ska jag på innebandymatch. Annars hade jag nog somnat i soffan typ nu…
7/12; torsdag
Ikväll var en sån kväll när vi egentligen inte fick ihop det. När det hade varit enklare att inte rida… Anders är på julfest, klara på styrelsemöte och Sigge skulle på innebandy.
Men vi löste det. Och i dessa bedömnings- och betygstider - är jag glad för stunden i stallet och galoppen i den orörda snön. Det är när man egentligen inte orkar och hinner som man behövde som mest. Men nu, efter lite mat och en dusch är det skönt
att sätta sig under en filt i soffan. En lussekatt, lite glögg och hockey på tv. Dagarna är hektiska och det låga blandas med det höga, det pedagogiska med analyser av pissresultat - förlåt jag menar pisaresultat - det söta med det
sura, det onda med det onda.