flisas

Tiden går... Fortare när man har roligt. Sommarlovet närmar sig slutet. Semestern sitt slut och mammaledigheten sitt... Overkligt. Att möta verkligheten igen - eller overkligheten? Att vara lediga länge tillsammans är något av en ketchupeffekt... Och det tar ett tag innan man finner sina nya roller. Sitt lugn. Och tillfredsställelse med att bara vara... Vi började bra, det är lätt ett tag att vara hemma, hitta på saker, stå ut - sedan blir det jobbigare. Bryten kommer. Luften måste rensas och så googlades det på 6årstrots och därmed försvann trotset, eller det gjorde den kanske inte. Men vi fick förståelse och behövde inte "vinna" diskussionen om tröjan verkligen var på avigsidan eller inte. Och vad spelar det för roll om tröjan är utochin? Måste jag vinna? Jag insåg att trots tillhör vanligheten och gjorde ingen större affär av det. Jag läste Marlene och vill dela med mig av hennes kloka tankar - oavsett om barnet är trotsigt eller har ett funktionshinder så är det så lätt att döma andra föräldrar och barn (eller känna sig misslyckad som förälder): " När ett barn föds med förmågor som gör att de trivs, är glada och nöjda för det mesta, klarar det som vi föräldrar och andra, förväntar oss att man skall klara vid en viss ålder, så är det relativt lätt att vara förälder. När ett barn föds och saknar vissa förmågor, som gör att de oftare än andra barn är ledsna, arga, gnälliga, känsliga så är det inte lika lätt att vara förälder. Vi tacklar det svåra på olika sätt. Ofta hjälper det inte hur vi tacklar svårigheterna, i alla fall inte i början, innan vi förstått hur vi skall göra - resultatet blir bara att barnet fortsätter att ha det tufft och reagera på det. Det är nu vi kommer till det intressanta. För när ett barn är på ett sätt som vi inte förväntar oss av ett barn i dess ålder och det är på sätt som vi inte uppskattar, då blir alltid föräldrarna ett samtalsämne för andra. Och som sagt, när man har ett barn som inte har de där förmågorna, som det så ofta blir fel för, som ofta mår dåligt, så är det inte så lätt att "göra rätt". Så gott som alla föräldrar gör så gott man kan, efter bästa förmåga för att hjälpa sitt barn att må bra och lyckas, (visst finns det en liten promille som inte gör sitt bästa, men dem tänker jag inte prata om här för de är så få). "Det bästa" för sitt barn, behöver inte betyda att man gör på det sättet som någon annan gör. Man kanske gör på ett annat sätt som faktiskt också är ett bra sätt, trots att det inte är på det sättet som t ex du gör med dina barn... "Det bästa" behöver inte heller betyda att det är "det bästa" för barnet, men förväxla inte det med att man inte vill göra gott för barnet. Glöm inte när du pratar om en familj, vars barn har svårigheter, som ser ut som om man bara behöver skärpa sig lite, att den familjen också vill ha det bra och må bra. Man mår inte bättre, i en situation där man har barn i familjen som inte mår bra, av att det pratas bakom ryggen att "de gör fel si" eller "de borde istället göra så"."
Vi hade många måsten med måleri av hemmahuset och verandabygge på Ekö... Lite för lite sol därtill och för lite BaraVara med vänner och familj. Nu har vi ägnat några dagar åt projektet: källaren. och man inser inte förrän rensning är gjord att det har tagit energi att se skiten, de för små kläderna som ligger på hög och väntar på någon ny människa som behöver dem bättre, målaburkarna och de andra prylarna som bara blir ditlagda i väntan på ett annat ställe... Vi har fått några soliga dagar. Vi har träffat vänner. Jag har hunnit rida och Anders spela tennis. Vi har fått söta små kattungar. Vi har betat av måstelistan och energislukarna och hunnit med även det vi vill.
Jag läser om en tjej som heter Maria Gramén i Göteborgs Posten. Maria hjälper hästägare att bli vän med sin häst kan man nog sammanfatta artikeln med. Hennes tankar kring hur man hjälper en häst som inte trivs till att må bra är väldigt lika mina tankar kring barns mående. I GP finns en tipsruta där Maria ger sex råd hur du kan tänka som hästägare.Vad tycker du, är det inte väldigt bra råd för hur man möter alla levande varelser, på något sätt?
1 Tänk igenom ditt eget beteende så att du lär dig vilka känslor du förmedlar och vad du behöver förändra hos dig själv för att hästen skall vilja följa dig.
2 Lägg tid på att studera hästar i olika situationer.
3 Försök förstå din hästs behov och vad som motiverar den mest.
4 Ge hästen så mycket frihet som möjligt.
5 Tänk på att det finns annat att göra med sin häst än att rida.
6 När du går till stallet, tänk inte bara "vad vill jag göra idag?" utan även "vad kan jag göra för min häst idag".
På tal om hästar... och OS... Vi har tagit medalj i fältävlan. Silver. Stort. När jag lyssnade på radion lät det ungefär så här när dressyren reds: "Hästen var av en modell "lilla Gubben". Banan var en fyrkant som hästen saxade sig igenom (öppna/sluta), hästen gick i långsam trav (samlad?) och så tyckte han att det såg ut som om den gick och tänkte på böljande gröna ängar och vackra stränder." Idag tog vi ett nytt silver - i dubbeltrapp.
Jag har ridit VMhästen Baron-kanon och Yvonne följde med på Estrella. Trevlig ridtur även om vi mötte två vilt, stormande dobbermanner som ägaren hade svårt att få stopp på. Slutet gott - allting gott...