19/8; söndag
Jag är så trött, har så ont, är så orolig, förväntansfull - och önskar att jag kände mer energi. Imorgon börjar Linus f-klass, Klara 4:an, Sigge fortsätter sin inskolning och jag träffar min nya 7:a. Helgen har bestått av ridning (en skön galoppsväng, 16km, med Baron och Anne/ TS i fredags, en skön skogstur med Estrella och Kim/Agil igår och en lång runda på morgonen med Kim och Anne som sällskap), ridskola för Klara, Siggelopp med dopp i Tävelsås - en riktigt skön söndagseftermiddag med familjen, en värmebölja, gräsklippning med tillhörande meditation med tankar som snurrar...
Ikaros
När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast (Personligen minns jag inte ett enda slag, jag ser knappt några skräckbilder alls, men jag tänker på dem som har det så... vilka möter jag imorgon? Vad har de med i sitt bagage?)
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur
Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt
Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ? (Jag känner mig riktigt orolig för Linus skolstart, hur kommer det att bli? Vilken hjälp kommer han att behöva? Vilken hjälp har han rätt till? Vilken hjälp kommer han att få?)
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt (Jag äklskar mina barn över allt annat - alla känslor ryms och blandas. Jag kräver ingenting - jag vill bara att de får pröva sina vingar, leva där de trivs, känna sig trygga, bli respekterade och älskade...)
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast (Personligen minns jag inte ett enda slag, jag ser knappt några skräckbilder alls, men jag tänker på dem som har det så... vilka möter jag imorgon? Vad har de med i sitt bagage?)
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur
Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt
Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ? (Jag känner mig riktigt orolig för Linus skolstart, hur kommer det att bli? Vilken hjälp kommer han att behöva? Vilken hjälp har han rätt till? Vilken hjälp kommer han att få?)
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt (Jag äklskar mina barn över allt annat - alla känslor ryms och blandas. Jag kräver ingenting - jag vill bara att de får pröva sina vingar, leva där de trivs, känna sig trygga, bli respekterade och älskade...)
Kommentarer
Trackback