flisas

.. låg han i magen. Vi har varit på jobbet idag - hälsat på goa kollegor, och dessutom var det tre mammalediga och deras bebbar där oxå. Ikväll verkar han ha lite knip i magen. Vi tackar hundgänget för den fina bodyn han har på sig!

Nu löper Stimma och är hos Carlsson/åkesson. kortet togs i helgen.

En dag då jag önskar att jag kunde åka till min mamma, ge henne en present och en kram - och tala om hur mycket hon betyder för mig, för oss. Istället får vi tända ett ljus, viska några ord, fälla en tår och minnas henne. Redan vid blöjbytet kom ett av hennes bevingade visdomsord upp: "det är inte lätt att hålla, det man inte har i handen..." - blöjan hade läckt. Annat klokt som hon ofta sa var: "denna dag till detta...", och "det är bättre att ha för mycket på sig än för lite...".

JAG SÅG DU FÖRSTOD

Det var få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.
Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.
Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.

//Nils Ferlin


I FOLKVISETON

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

//Nils Ferlin


EN MOR
av Siv Andersson

En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.

Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.

Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.

I livets alla skeden
förblir hon dock densamma...
Din alldeles unika
högt älskade mamma.

Idag är det mammornas dag. Min dag och alla andra mammors dag. Det är en dag för oss som är priviligierade med att få vara mammor. Vi som fått uppleva det som tyvärr inte är en självklarhet för alla. Och det finns de som längtar, som kämpar och som hoppas. Eller de kvinnor som är mammor men som förlorat den de en gång fanns till för. Det är de kvinnorna som borde få en blomma idag. De tänker jag lite extra på idag. Det är inte jag som bör få blommor - jag har ju redan allt jag kan önska.

Idag åker vi till svärmor och äter middag. Och väntar på Anders. Och så ska jag städa lite - men först ska lilleman få äta färdigt. om det är mycket stavfel nuförtiden så skyller vi på pekfingervalsen samt att firefox/blogg.se inte funkar längre och därmed saknas stavningskontrollen... Var rädda om er mammor!

Grattis Helen på din Stora dag!
Igår funderade jag över hur jag skulle klara det, hur jag skulle orka och om det över huvudtaget skulle fungera... Anders insåg mitt tvivel, och att min energi höll på att ta slut och ensamheten höll på att knäcka mig när han sa att han skulle åka på jobbfesten... Han stannade hemma. Jag somnade tidigt. Och samtiidgt som jag verkligen inte ville att han skulle stanna hemma - så var jag tacksam. Utan att säga vare sig det ena eller det andra. Ville bara att han skulle förstå. Kanske var jag oxå lite avundsjuk - han har varit i Köpenhamn i veckan, skulle på jobbfest och är nu i Båstad hela helgen och spelar tennis. Jag vill inget hellre än att vara hemma - med mina fina barn, beundra mitt lilla knyte - men helst vill jag göra det Med honom - och så vill jag kunna komma ut en liten ensamrunda, eller duscha i lugn och ro. Om så bara för fem minuter. Men jag vet inte varför jag oroade mig, ville väl leka martyr med mig själv, få vara ett offer - Jaglämnade Linus till morfar på morgonen, och packade in lillebror och Klara i bilen och for på ridning,. Mötte upp Linus efter ridningen, och så åkte vi på fotboll.
Nu är jag stolt över mig själv.
Och stolt över Klara som hjälper till med allt.
Över hur duktig hon är på ridningen.
Och över att hon gjorde två mål på fotbollen.
Och jag är stolt över att hon kom 2a på terränlöpningen igår och vann höjden.
Och kanske mest stolt för att hon hade ingripit när hon såg att en dagiskompis till Linus var dum mot honom.
Och jag är stolt över Linus som sköter sig exemplariskt när vi är iväg.
Och över Lillebror som fick två snabba matningar och sedan har sovit i bilstolen och vagnen resten av tiden. Och han sover fortfarande.
Jag är stolt över min familj. Över att få vara en del av denna familjen.

Ung & Stolt
Jag är marken
under dina skor
jag är dammet
och smutsen
ängar om våren
jag är upproret
där friheten bor
jag är syret
ni andas
jag är ljuset
ni drömmer
allt lever
i mej
ung och stolt
jag är en krigare
med en tro på mej
går livet vidare
arvet från
en annan tid
i mina ådror
flyter synden
men jag tar inte
mitt liv
som ett straff
som en tunnel
till evigheten
vad är den
utan mej
ung och stolt
jag är en krigare
med en tro på mej
går livet vidare
aldrig ett erkännande
förrän blicken
är grumlig
och tanken
har stelnat
om jag lägger mej ner
för att dö
och hämnas med livet
det enda
du givit mej
skyll inte på mej
du är en del
av mej

En unge vid bröstet, en som leker Lotta, en mamma som ser allt som behöver fixas - men försöker vara tålmodig och skriver ett inlägg medan liten suttar klart. Tur att jag inte har samma städnojja som under graviditeten... Min omtanke och mitt vårdande har fått ett delvis annat mål!
Ibland behövs det inte så mycket för att roa mig, jag läste det här om kondomer:
TÄNK OM Alla företag skulle tillverka kondomer:
GEVALIA kondomer: När du får oväntat besök.
NOKIA kondomer: Connecting people.
LÄTTA kondomer: När du bestämt dig.
GB-GLASS kondomer: Jag o min Magnum.
ALWAYS kondomer: En renare och torrare känsla.
LÒREAL kondomer: Because you´re worth it.
OLW kondomer: Nu är det dax för fredags mys.
TRISS kondomer: Plötsligt händer det.
MARABOU kondomer: Lite mer mmmmm i livet ♥
Och det här:
Tjuvlyssnat.. på ett Pendeltåg mellan Stockholm och Södertälje.
Två pojkar ~12 sitter och läser en tidning.Pojke 1: Alltså, kolla här! Det är bara 18% av folket i Burkina Faso som kan läsa och räkna och sånt.
Pojke 2: Va?
Pojke 1: Ja, det är sant!
Pojke 2: Shit! Bor det ens 18% folk i Burkina Faso? Det kan väl inte bo så mycket folk där?
Sånt här roa matte- och biologiläraren i mig.
Något annat som har fått mig att småle de senaste dagarna var när jag hade bett Anders ta med sig ett paket bindor efter förlossningen, och han kom med ett paket stringtrosskydd! (Jag fick ett 19kg paket med prover från Libresse för länge sedan - och just det här paketet hade blivit över...)
En annan dag sitter vi och pratar och så säger jag till A att han kunde ju varit med i diskussionen efter förlossningen mellan bm och studenten över vad som skulle kunna göras med mitt underliv... Plötsligt byter jag samtalsämne, vilket Anders inte uppfattar... Jag säger att han har lite långa tofsar där bak (efter att ha missat lite med trimmern på huvudet) - han tror dock att det ät bm och studenten som säger detta om mitt underliv...
Kanske är det nu dags för Liten (som vi trodde skulle få ettnamn igår..) att släppa taget, och ta tag i sängklädesbyte, diskplock och övrigt plock... Han verkar mest sova... I eftermiddag väntar friidrottstävling för K.

Idag var det BVCdags igen - nu vägde Liten 4700g! Helen och barnen har varit här på besök, och så har vi passat ett par extra tjejer en stund, samt klippt gräset. Jag hade en bra start, efter en stund kände jag mig stressad och irriterad, innan K och A hade kommit iväg och vi hade fått fast bilstolen i pappas bil, gett hundarna mat, gett Limpan. mig själv och hundarna frukost och lämnat Limpan på dagis - men det rättade till sig hyfsat snabbt (ibland är det lättare med logistiken när man tänker och gör själv - ja, oftast är det väl så...), och dagen har varit bra! Till fikat blev det knäckig rabarberpaj al'a Skugge, som Erik, 9 år, ville ha receptet på, så varsågod Erik:

Knäckig rabarberpaj

Skär 500 g rabarber i småbitar, lägg dem i en ungsform. Strö på lite socker.

Smält 150 g smör häll i 0,5 dl sirap och 1 dl grädde, vispa ihop och dra av kastrullen.

Blanda detta:
2 dl mjöl
2,5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
2 dl socker

Blanda detta med det i kastrullen, men kastrullen ska ej stå på plattan då. Bred geggan över rabarberna, grädda i 25-30 min i 175 grader, tills ytan är lite knäckig. Njut med vaniljvisp eller glass.

Jag har haft en bra dag - snälla, goa barn - ändå har jag en olustkänsla i kroppen. Kanske beror det på att Anders kommer hem sent, typ runt midnatt ringde han och sa. Det är förändringar på jobbet. Det är tufft för honom. Hemma går jag... och känner mig rättså onyttig, trots att jag vet att det viktigaste jag har nu att göra - är att vara Mamma.

Kanske beror det på att döden har visat sig igen. Gjort sig påmind. En före detta elev har dött. Vi visste att han troligtvis inte skulle leva tills han blev gammal, men ändå... Jag minns han skratt - kan höra det, trots att det är två år sedan han slutade. "Somliga säger vi lever i evighet, fast döden är det sannaste som dom vet. Andra säger lyckan finns i ett ögonblick, fast dom aldrig hann i fatt de dom fick. I kärlek och hat, fiende, kamrat, glädje och sorg, hydda och borg. Tar vi ett kort på barnen i sommar tid, när dom dansar, när vi dansar. En stund på jorden." R.I.P. fina Trygve.

Jag har varit ute en stund nu - jag tränade Stimma. Levnadsglad! Livsgnista! Energi!

Idag blev det muffins:
20 portioner
Normalstora formar, 12 st/plåt

125 g smör
2 1/2 dl socker
3 ägg
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
3-4 dl finskuren rabarber
2 msk socker
Ugn 200°C i 15 minuter.
Rör rumsvarmt smör och socker - för hand eller i matberedare. Vispa i ett ägg i taget. Bland i mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Blanda rabarbern med lite socker och vänd ner i smeten. Fördela i ca 20 formar.

Obs! Inte mer än 1 dessertsked i vanliga bakformar - de jäser mycket.

Idag är Linus och jag lediga. Och såklart lillebrossan. Det regnar mest, men vi tog en promenad tidigare och klarade oss från regnet. Vi hamnade mitt i dagisutflykten och hängde på dem en runda. De delade snällt med sig av sin fika till Limpan. Senare hämtar jag hem Klara och grannbarnen. I går var det 8 barn här hemma efter skolan. Och på kvällen fick jag besök av Ingemar, Mia och Liselott (tack för finfina kläder!) - tyvärr vakande Liten inte förrän när de hade åkt hem. Men det innebar ju å andra sidan att jag fick sitta och prata i lugn och ro. Anders är i Köpenhamn ett par dagar, men kommer hem ikväll. Liten och jag smet in på jobbet en snabbis igår. Jag skulle handla och kopiera lite. Synd att jag inte spelade in vad alla tanter på jobbet sa - det hade varit fint att spara om man glömmer hur fin han är... Nu är det nog dags att ta tag i det som kallas Livet just nu - och som kan sammanfattas i Anders att-köpa-lista: "kaffe, saft, dammsugarpåsar, mjöl, blöjor" - alltså städa lite, fika lite, laga lunch, amma och byta blöja... Sämre kan man ha det - men jag önskar lite finare väder så man kan få lite bränna!

Jag bär liten i sjalen. För två veckor sedan fanns han tryggt i min mage...

Som ni ser har Humpe och Malin varit på besök i helgen. Vi har hunnit med en hel del; umgås, simhallsbesök, tennis, mys och mat. Vi avslutade med brunch på söndagen innan de fortsatte sin lilla tripp.
Idag blir vår lilla sonis 2 veckor. För två veckor sedan var han nyfödd och låg på mitt bröst. Nu ligger han här i soffan och sover. Vi har gått en promenad, jag har städat, tvättat, hängt tvätt, vattnat blommor, fikat, och lämnat kidsen såklart vid olika tidpunkter. Jag är så nyfiken på vem han är, vem han blir. Men samtidigt vill jag stanna i det här lilla. Det är så kort tid de här små spädisar. Han hade gått upp till sin födelsevikt i fredags. Två veckor. Och så självklar i vår familj!

Lillebror ligger och sover. Vi tog en promenad på morgonen (foten känns mest när jag vrider den i sidled, men det går hyfsat bra om jag stiger ner rakt på den) efter att ha lämnat Linus. Det är skönt att känna igen sin kropp igen, känna att det är lättare att andas och inte så mycket att bära. Även om jag kan sakna kulan - att sitta och förundras och undra över vem som finns där inne. Nu finns han här hos oss. Så självklar. Det känns som om han alltid har funnits. Ändå så ny. Så nytt. Ett nytt liv. Mirakel. Du och jag är mirakel - som Di Leva sjunger. En dag är man i nionde månaden, nästa är man nyförlöst, och ammar en liten knodd (även om det ser ut som om man vore i alla fall i femte månaden). Just det där med kroppen står det en massa om i t.ex. Aftonbladet. Senast idag läste jag en krönika om ämnet att först göra en prestation i att bära och föda barn, och sedan snabbt komma i form igen. Kanske ganska oviktigt i jämförelse, men visst vill man inte se gravid ut när man har fött barn - men än så länge kan jag vila i känslan av att han är så ny och det är för tidigt för alltför stora kraftansträngningar! Och kanske har jag gått från nionde, till femte, till fjärde månaden nu...
Det händer ju ganska ofta att jag funderar på mitt öde, meningen med livet och varför det ibland blir som det blir. Varför man i vissa lägen gör de val man gör. Valen man gör för en i en viss riktning och ger oss en erfarenhet. Ibland kommer jag fram till något som får mig att ta ett ytterligare steg, i det jag kallar min personliga utveckling och känner att just den saken kan läggas till handlingarna. Det är färdigarbetat och kunskapen har landat i mig. Jag förstår och jag har växt en smula. Ibland är det positiva saker som får mig att växa, ibland negativa. Ofta tror jag att de negativa påverkar mig mer - ger större avtryck. Ibland kommer jag ingenstans och funderingarna fortsätter och mönster upprepas. Det som genom åren fått mig att växa mest är de händelser som innefattar mycket sorg. Missfallet påverkade mig, oss, vår relation. Livet visade sig från sin sköra sida. Men vi tog oss upp. Bar varandra. Och när jag blev gravid igen - kunde vi inte sörja barnet som inte blev fött, vi gladdes åt det nya lilla Livet, vi fick en erfarenhet, vi gick vidare, och vi minns...
När min mamma togs ifrån oss, trodde jag att mitt liv inte skulle gå att leva mer. Jag kunde knappt andas och ofta brände tårarna bakom solglasögonen. Ofta i bilen, i min ensamhet. Väl dolt - de kom upp till ytan i min blogg, och ibland tillsammans med någon god vän. När sorgen lagt sig en smula och jag förstod att mitt liv skulle rulla vidare, gjorde jag ett val. Jag valde att gå vidare, jag förstod att i sorgen kan man inte leva. Livet är skört och det skall vårdas, inte vittras bort i sorg och elände.
Jag tänker på Anders klassbyte i tvåan, som resulterade i att vi träffades. Och därefter gjort oss oskiljaktiga. Vi delar ett liv. Allt. Han bär mig genom sorger. Han stöttar mig. Han skrattar åt och framför allt med mig. Han är en fantastisk pappa till våra tre barn.
I olika, felaktiga diagnoser, på vår älskade Linus - har vi sörjt, men vi har tagit oss igenom dem. Vi lever med det. Vi jobbar med det. Vi ser honom utvecklas. Och vi ser vår Klarafina som är en underbar vän, storasyster och dotter.
Hela tiden gör jag val - små och stora. Och jag får leva med dem. Jag vill inte att barnen får leva med mina sorger och mindre bra val. Jag vill inte föra över bitterhet. Däremot vill jag visa dem sorg i lagom doser, jag vill att vi ska kunna dela tankar - positiva och negativa. Jag vill visa känslor - det är jag. Men ibland får man bita sig i tungan, bita ihop och inte låta sorger förlama en. Vi har så mycket att glädjas åt!
Som sagt - livet är fullt av val. Idag kom det ett brev från folkbokföringen, men i det står det inte vad lillebror heter... Vi jobbar på det. Just för dagen är det Vidar. Inget namn som folk skriker av avund för. Men vi gillar det. Vi har ju dessutom Vidars kullar ett stenkast bort. Enligt Wikipedia: "Vidar är i nordisk mytologi en av asarna. Han tillhör den krets av gudar vars funktion och betydelse är något problematisk att inringa. Även gudens namn har gett upphov till helt olika tolkningar. Enligt en tolkning betyder namnet "den vida härskande", enligt en annan "han från skogen", "krigaren från skogen" eller liknande. Vidar uppträder förvisso i Grimnesmål som härskaren i sitt rike Vide, "skogslandet", men förutom denna referens, är det bilden av en kraftfull, hämnande gud som dominerar. Vidars primära mytologiska funktion är just den som hämnare: vid Ragnarök hämnas han sin fader Oden. I det avseendet ligger han funktionsmässigt nära guden Vale vars mytologiska funktion just var den Balders hämnare. Oden avlade såväl Vidar som Vale genom utomäktenskapliga förbindelser. Vidars moder sägs vara jättinnan Grid. Vidar beskrivs som tystlåten (han kallas "Vidar den tyste") och mycket stark. Snorre uppger att han var den starkaste av gudarna näst efter Tor, och berättar även att hans främsta kännetecken var hans tjocka sko, gjord av alla läderbitar som blir över från alla skomakare, som inget vapen kan tränga igenom. Vid Ragnarök hämnas Vidar sin faders död genom att sätta skon i Fenrisulvens käftar och bryta upp dem tills besten dör. Vidar är en av dem som överlever in i den nya eran. Tillsammans med halvbrodern Vale är han den som övertar Odens göromål efter att eldjätten, muspellen, Surt har satt världen i brand med sitt brinnande svärd då Ragnarök nått sitt slut." Och enligt svenska namn: "Mansnamnet Vidar är ett gammalt nordiskt namn. I den nordiska mytologin är Vidar Odens son. Vidar är sammansatt av ord för träd och man och kan betyda "skogsman". Namnet har ökat i popularitet sedan mitten på 1990-talet och börjar nu närma sig 100-i-top-listan. Det finns 2372 män som har förnamnet Vidar. Av dessa har 1094 namnet Vidar som tilltalsnamn/ förstanamn. År 2008 fick 165 pojkar namnet Vidar som tilltalsnamn, varav 155 stavder Vidar, 9 Widar och 1 Widhar. Namnsdag: 31 augusti."

Jag har sagt det förr - jag kommer igen, jag är på gång, jag känner mig mycket piggare idag och har mer energi (och mindre blödningar). Efter regn kommer solsken. Det Vill bli bra.
Idag är Linus hemma - han är ledig onsdagar och fredagar nu. Vi gav lillebror mat på morgonen och stoppade honom i vagnen och gick sedan ut en runda. Lillebror sover fortfarande - 4 timmar senare - i sin vagn utanför. Jag har städad och bakat ananaspaj, och så har vi fikat (dock inte på pajen ännu), och Linus leker. Nu väntar vi på Klara. Och så småningom Anders. Och så är det fotboll ikväll för Klara, och farmor och farfar kommer nog förbi en stund.

Tyvärr har inte dagen bara bestått av glädje... Vi började med en promenad, och väl hemma blödde jag massivt (det började egentligen redan igår) och fick besöka förlossningen. Jag fick 9 tabletter som jag ska ta i 3 dagar: "Methergin har en starkt sammandragande effekt på livmoderns muskulatur. Methergin minskar blodförlusten vid efterbörd, kejsarsnitt eller abort. Då livmodern har svårt att återgå till sin vanliga storlek efter förlossningen. Behandling av efterblödningar under barnsängstiden." Nu hoppas jag att det inte finns bakterier i odlingen som togs. Kanske hade det funnits rester - men nu fanns det inte kvar i alla fall. Men jag har ont ikväll.
Andra som har det tungt just nu är Reitmaier som hittade sin unga dräktiga hund död hemma igår. Det visade sig att hon hade minst 14 valpar och troligtvis fick inte hennes inre organ plats.
I natt hade jag svårt att sova. Tänkte på döden. På mamma. På när jag förstod att hon faktiskt skulle dö - och kanske gjorde jag det långt efter hennes död, kanske var det då pappa ringde, kanske var det redan då hon ringde och ville bli hämtad eller när jag såg henne ligga på madrassen, eller när vi ledde ner henne till båten på ostadiga ben som knappt bar henne, eller när jag pratade med Ann-Marie, eller när hon satt i båten och vinkade åt sitt älskade Ekö... Jag tror att jag förstod långt tidigare än jag fick beskedet - men accepterar gör jag kanske aldrig, och fortfarande är det svårt att förstå. Glädje och sorg går hand i hand. Nära. Min glädje är så stor - men i bakgrunden lurar sorgen. Och när jag inte mår riktigt bra, är sorgen extra närvarande...

Tänk vad mycket man ska göra för första gången! Badet gillade han mestadels,

Igår hade vi finbesök - Sara och hennes barn, samt Marianne, Tommy och Hanna. Tack för fina kläder och böcker! Och tack för besöket - det är så mysigt och trevligt med alla som vill hälsa på oss!

Till att börja med tennisturnering för Klara, sedan fotbollsturnering och ikväll väntar hockeyVMfinal! Klara vann en match i tennisen. Gjorde ett mål och en assist på fotbollens två matcher.
Tack Stefan/Lina för den fina bodyn!

Tack för fina presenter!

Idag stannade lilleman/Ville/Sigge/Milo/Vidar..., Linus och jag hemma medan Klara och Anders åkte till ridskolan. Linus var lite låg på förmiddagen, hostade en del - men repade sig snabbt. Jag ägnade förmiddagen åt städ och tvätt och gos. Och eftermiddagen har vi ägnat åt Leons fina dop med god smörgåstårta och tårta. Nu har jag legat en stund och vilat med Lilleman/... medan Anders tog en cykeltur.
Gårdagskvällen tillbringade vi med finaLina och hennes familj. Pappa och Marianne kom oxå förbi. Och finaFia. Lite kort från dagarna kommer - dock inte idag.
Imorgon väntar tennisturnering på Klara, fotbollsturnering om hon hinner och så hockeyVMfinal förståss.
God fortsättning på helgen.

Idag skulle vår lilla klimp födas, enligt beräknat. Nu är han fyra dagar. Under de två första sov han mest, igår vakande han till lite och åt mycket. Livet som trebarnsmor rullar. Lämningar, hämtningar, amningar, gos, promenader, vila, logopedbesök, hembesök av BVC, PKU-test, teaterbesök på förskolan, besök av släktingar och vänner, städ, tvätt... Glamoröst? Njutbart? Underbart? Livet!
Ibland får jag ont i magen - det känns som efter Linus. Jag blir rädd. Vill inte att historien ska upprepas - sannolikheten är väldigt liten, men risken finns. Förmodligen är det onda helt normalt. Jag avvaktar. Försöker vila och tar en tablett. Jag vill njuta av dagarna - och gör så oxå. Älskade lilla gryn. Han hade gått ner till 4 kg i onsdags, men upp till 4,2 idag.
I kväll kommer nog Lina med familj förbi, och pappa och Marianne - och de har nog Fia med sig. Bara tanken på henne får mina tårar att rinna. Och i denna stund önskar jag att mamma hade levt. Varit hos oss. Varit nära. Fått dela denna fina gåvan med oss. Aldrig. Aldrig mer. Nu hör jag mina andra pojkar som är på väg in från en promenad - jag torkar mina tårar. Livet går vidare... Älskade Liv.

Farmor och farfar kom på besök ikväll. Vi har ätit gott och firat med tårta som de hade med sig. Vi är hemma med vår lilla klimp - vår lilla budda - vår sonis - vår bror. Vad gör det att jag fortfarande ser gravid ut - inte i nionade månaden, utan mer som i femte eller kanske bara fet... Jag har ju fått en finfin bebbe. Kroppen har gjort sitt - på ett utmärkt sätt. Vilken kraft och fokusering. Ingen liten bebbe heller - han vägde 4414gram. 54 cm lång. Han är inte grotesk - han är fin. Vi mår bra. Han sover mest. Han är nöjd. Syskonen är stolta. Vi är stolta. Idag bjuder jag på kort. Många kort.

vi kom hem i eftermiddag - lillebror fick okejstämpel av läkaren - vi har haft kompisar till barnen här, lillebror har sovit i sin vagn, blivit pussad på, träffat farmor och farfar, vi har ätit gott och njutit av en fin dag!

...Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

nanana....

Igår skrev jag ett långt inlägg som inte kunde publiseras. Det handlade om Stimma som blödde även i lördags, men som ändå var pigg. Och om helgens bavader då k spelade fotboll och red, vi åt med fina Sandra och Eric, Martin blev min hjälte när han bar bort en lång snok. Jag skrev om biltvätt, förväntan, längtan, tvivel och hopp. I natt kommvärkarna som först kom med ca 10 minuter, för att från 6 komma tätt! Marianne tog hand om barnen och vi åkte till förlossningen. Hinnorna togs ungefär vid 11, krystvärkarna började direkt och han föddes 11.22. Han snuttade i tre timmar och har sovit sen dess. Barnen har varit här. Nu vilar den namnlöse och jag framför tv:n.

Och inte sådär lugn och skön mysfredagskväll som man kanske hoppas på... Har stollat hela dagen - gått promenad, shopat, MVC (som tippade på bebbe rättså snart, hon skulle inte bli förvånad om det hände i helgen... jag har börjat öppna mig - jag är mer blygsam i mina förväntningar men hoppas på att bebben är här inom två veckor - det är ju för övrigt en vecka kvar till beräknat datum just idag), gräsklippning (vilket verkligen satte igång onda sammandragningar - de kommer ofta och gör faktiskt ont bak i ryggen... - vi får se vart det leder till), toscakaksbakning... Och helt plötsligt ser jag att Stimma blöder och tror såklart att hon har börjat löpa, men det visar sig att det kommer från näsan. jag ser ett sår i pannan, som inte blöder men som är avskrapat. Jag frågar Klara om hon vet vad som har hänt - och det visar sig att hon har sprungit in i båttrailern. Vi blir såklart rädda att det är en skallskada, eftersom det blöder flera timmar efteråt. inte massa blod, men ändå... Vi ringer djursjukhuset, och de tycker att vi ska åka till Lyckeby... Lägg då till att det snart är natt och att jag har en massa sammandragningar... Vi ringer igen upp Växjö djursjukhus och frågar om de kan göra en röntgen, och så kan vi utgå från den när vi tar beslutet om att eventuellt åka vidare - det kan de, men de har en stor operation och då får vi kanske vänta till 23, och då har vi förlorat en massa tid om vi behöver åka vidare, eftersom Växjö inte har någon jour under natten... Men just i nuläget har vi bestämt att avvakta, ha koll här hemma - och nu är A ute med henne i skogen för att kolla hennes allmäntillstånd, och hon verkar inte ha direkt ont vid skadan.
Varför känns det ibland som om det bara blir för mycket? Fast trots allt har det varit en bra, solig dag. Nu får vi bara hoppas att det fortsätter vara en bra kväll.

Jag har sovit dåligt - framför allt tog det tid att somna. Jag har svårt att andas och ont mellan skuldrorna... jag kände att jag fick nog. Natten innan var ok. Kanske blir det varannan dag? Så i natt blir en bra natt! Jag är ju ledig, så det är inte hela världen. Jag har lämnat barnen. Gått en runda med hundarna, solen skiner, och kikar nu på Grey från gårdagen. Idag känns det helt okej. Idag orkar jag en dag till. Nätterna är värre... men... Jag har en bebbe i magen... Jag har en bebbe i magen!

I eftermiddag och i kväll har det varit galet med sammandragningar - förhoppningen ligger inte i att det är speciellt närma en förlossning, men däremot hoppas jag på en hyfsat enkel den dagen som det verkligen sätter igång.
Dagen har varit bra - med allt från finaste sol till hagel, snö och regn. Ett aprilväder i maj, helt enkelt. Ny myser K och jag i soffan. En kille traskar med hundarna och en har lagt sig. A har mest roat sig med sina nya teknikprylar ikväll - tänk vad lite som kan glädja en man. Om än den finaste. Men ikväll blir det inte en enda bild på honom, bara på mig och barnen som myser med magen...

Det gör ont, det gör ont, det gör ont en stund på natten... Fy vad ont det gör nu... Till och med så Anders hade hört mig i natt - och det tillhör inte vanligheterna att han vaknar på natten. Är det för att jag tillåter mig att känna efter? För att jag är mer eller mindre ledig. För att jag faktiskt är för tung för min kropp - min fot som jag skadade i vintras vill inte läka, knät smärtar, fogarna - främst mellan benen - gör sig påminda, galna ilningar i underlivet ner i benen då bebben trycker på någon nerv, onda sammandragningar som är värst på kvällarna, men även under dagen och när jag vänder mig på natten, vilket jag inte gör så ofta eftersom axeln riskerar att hoppa ur då och om jag ligger på vänstersidan så gör det väldigt ont under revbenen i magen, fingerlederna hoppar ur... Listan kan göras lång. Och jag vet inte varför jag skriver den - jag antar att jag vill kunna minnas den, när den inte längre är så aktuell... Jag vill komma ihåg även det som var mindre mysigt - för jag kommer sakna magen, sprattlet, förväntningarna, graviditeten... Och här sitter jag med en underbar sjö som tindrar av solens strålar utanför fönstret, jag har tagit en promenad med hundarna, efter att ha lämnat en stund på dagis och skola, om än en långsam sådan, jag laddar ner en ljudbok, jag ska läsa tidningen och dricka en kopp kaffe, som visserligen fortfarande inte är en favoritdryck men som ändå förgyller morgonen något, jag ska ta tag i toaletten, köket, lite dammsugning och tvätten lite senare - innan det åter är dags att hämta barnen, och då ska vi fara till Åryd för ett besök hos Owesson. Jag har det bra. Handen på magen. Slå ner på tempot. Go with the flow. Good enough.

Bad.
Sjukhusbesök - för att hämta ut babyskydd och så passade jag på att gå upp på Öron och visa upp Limpans läpp. Det var som jag trodde - att det behövs fixas till. Det är en rättså stor flik som behöver klippas bort. Men beroende på hur störd han är av den, så får vi se hur länge det kan dröja...
Fortsatte till banken för att hämta en ny dosa.
Åkte hem och gjorde våffellunch. Tyvärr slog jag mig illa i ett knä - det känns verkligen inte bra. Rakt in vid menisken. Blått. Svullet. Hoppas på bättring till imorgon.
Städa lite.
Hämta Klara och forsatte till Helen, för att fortsätta till frissan.
Och tro det eller ej - ikväll kom han... arkitekten. Han verkar snabb, kompetent, hyfsat billig, verkade tycka att vi hade tänkt rätt - och framför allt, han var här! Spännande!
Nu hockey och lite chips i soffan.

Idag kom våren - det har ju varit sommar ett tag. Men idag var det som sig bör på våren - man frös lite för att man hade tagit på sig för lite kläder. Vi var på Växjöloppet och barnen sprang några lopp och så hejade vi på vänner som sprang förbi - en trevlig tillställning. Jag har haft sjukt mycket sammandragningar hela dagen, och när vi kom hem var jag sliten, men efter en stund spelade jag och Anders en fotbollsmatch mot Annie och Klara, innan farmor och farfar kom och hälsade på. Stimmaa var fortfarande halt, därför fick vi hoppa över examinationen. Nu blir det soffkoma, innan läggdags. God afton.