flisas

A kom med på tävlingen på söndag - nu tävlar visst båda två på söndag, på olika håll... Hur tänkte vi här då?

Jag har kört två små pass idag. Ett utan kommendering, och ett med. Hon blir faktiskt lite störd av kommenderingen, och det ska vi jobba lite på i veckan. Om, eller när, vi hinner. Träningen gick åtminstone bättre idag än i söndags. Dt som var sämst var ljudet när jag la henne ner.

Sa jag att diskmaskinen plötsligt funkade idag? Det gjorde den i alla fall! Och Linus är bättre. Men knät är fortfarande svullet... Barnen och jag har bubblat en stund. Nu sover L. Nu ska K sova, A är på hockey. Jag får förbereda lite inför morgondagen och kanske ta en liten kaffe.

Idag är det jag som är hemma med Linus - det var en lite orolig natt, men idag är L betydligt piggare. Jag har ägnat mig åt städning, gå igenom det muntliga provet i matte, pratat med Lina (det var på tok för länge sen sist..) och farmor, hämtat K, lagat amerikanska pannkakor med äpple i och gosat med lillebror. Vinden viner utanför, det kom en halv decimeter snö i natt, solen skiner till och från... Våren är ett minne blott... Linus tittar på bullerbyn för tredje gången. Jag är kaffesugen.

Linus är inte pigg idag - A fick åka hem idag. Feber.

Jag har klarat av tre utvecklingssamtal, ett möte, två kemilabar, en mattelektion och en biologilab där jag visade ett rådjurshjärta. Sedan har jag suttit soffan med igeln på mig. Det har inte hunnit bli någon hundträning idag - nu är klockan nio och jag är faktiskt inte sugen på att träna - det snöar faktiskt lite, är mörkt och jag börjar bli trött. Plusset är väl att knät är mindre svullet idag. Imorgon får jag stanna hemma med vår slagna hjälte.

Igår tränade vi - först sök med Kenzo och efter en fika i skogen så la A ett spår till Simma och mig i bokskogen. Vi åkte och tränade lydnad på klubben (det gick strålande bra!), köpte en grill och mat, och sedan tog vi spåret. Fullt med folk på stigarna - men spåret gick bra.

På kvällen invigdes grillen och grannarna var här. När de hade gått hem var det stopp i kökets avlopp igen - så A och jag kavlade upp ärmarna och påbörjade rensning - men kom inge vart, mer än att överfyllnadsskyddet i diskmaskinen gick på och vi måste ringa service för att kunna använda den. En dusch och sedan i säng jag fick en känsla av att vi inte hinner något, att det är så mycket som behöver fixas (typ Ks gardinstång, ett toaskåp, ett avlopp, fönsterbrädor, träning av hundar, hålet i taket, beskärning av träd... och det tråkiga är att det är inte mycket av det som jag kan fixa). Men somnade och idag ringde vi pappa som kom hit och hjälpte oss att fixa avloppet - det tog i stort sett hela dagen... Jag tränade ett uppletande med hundarna på promenaden (de gick bra), och så tränade jag lydnad ikväll. Men det var ingen skön känsla idag (så bra igår, så mycket sämre idag...) - inkallningen sackade hon på (körde därför några raka med gott godis), skallet hoppade hon på, och hoppet var både islag ibland och så la hon sig ett par gånger på andra sidan, och så var hon för lång på framåtsändandet... Undra om jag ska gå ut och träna igen (- jag tycker verkligen inte om när det inte går så bra som det kan, och får lite koncentrationssvårigheter på annat när det inte har gått bra - fast å andra sidan gick det inte superdåligt heller)?! A är på innebandy och barnen hos grannarna... Tanken är lite lockande - men kanske är det bättre att ta det imorgon... det har faktiskt gått bra tidigare i veckan, och här inne väntar blommorna på vatten, tvätt måste fixas och barnen ska få lite mat... Och dessutom har mitt knä svullnat upp, så det kanske är bättre och ta det lugnt?

Annars finns mina tankar hos min underbara vän Helen, vars kära vän och kollega gick bot i veckan, hastigt och oväntat.

Kram - var rädda om er!

En fredag som har bestått av tre möten - öden beskrivs. Alla vill ha en framtid. Ingen vill misslyckas. En dag ska dessa vilsna själar bilda familj. Älska. Bli älskad. Få barn. Ge barnen en framtid. En barndom som kanske inte de har fått. Alla förtjänar en barndom - en stimulerad barndom, med mycket villkorslös kärlek. En fredag som även har bestått i lektioner såklart, en snabb fika på trappen i solen när vi kom hem och innan K skulle till hästen och där Sandra (tack!) mötte upp, och sedan hem för att lämna baren till pappa och Marianne (tack!) för att själv åka och rida. Nu vilar K och jag i soffan framför let´s dance. Trevlig helg!

Tittar på Grey - en penis har gått av, någon behöver organ (om jag hamnar i den situationen någon gång - kan ni veta, att jag kan tänka mig att donera mina organ - jag vill inte att ni ska undra om den stunden/möjligheten finns), någon håller på att dö, någon blir avrättad, någon överlever och någon dör samtidigt som någon kommer tillbaka från döden... Jag läser om arbetslöshet, den ekonomiska krisen som blir allt större - det knyter sig i bröstet, jag blir orolig, jag läser om vårtecken - och idag vill jag bara njuta av solen och känslan av att trivas på jobbet. Vi har varit på gympa - hjärtat håller sig mest i schack, med ett fåtal undantag de sista dagarna. Solen sken och vi satt ute och fikade. Jag tränade Stimma. Och ikväll ha vi varit hos Sandra och Eric och räddat tre kajor från döden i deras fläkt. Anders bar ut dem - dagens hjälte! Imorgon åker A till Köpenhamn på jobb. Sandra följer med till Klaras häst, och pappa kommer och passar barnen när jag ska rida åt en kollega imorgon. "Det finns himmelska ögonblick på jorden" ett citat från dagens Grey - och jag antar att det bara är att titta efter dem, se dem, leva...

Grattis Lena och Niklas till ännu en flicka - deras fjärde!

Jobbdagen har varit bra. Och sedan åkte jag hem. Körde ett lydnadspass med Stimma. Hon går bra. Min andfåddhet känns bättre idag, rösten är nästan normal, och hjärtat har inte slagit så många extraslag. Lagade mat. Andes kom hem, och nu ar han åkt igen. Han åkte och handlade, och träna hundarna på klubben. Kenzo skulle få lydnadsträning, och Stimma skulle träna stegen.

Ja födelsedagarna forsätter!
Studiedag idag. En hyfsad dag, med rättså mycket gjort. Städning av kemisalen, samt revidering av matris, funderingar kring framtiden och lönesamtal.
Rösten är bättre. Men jag blir fortfarande andfådd.
När jag kom hem gick jag en runda med hundarna. Njöt av vårkänsla och ljudbok. Körde ett uppletande - ett perfekt uppletande med Stimma. Fyra föremål, fyra snabba skicka. Det kunde nog faktiskt inte vara bättre?! Sedan körde jag lydnad. Bra fritt följ. Inkallningen funkade, men när jag sedan skulle köra en rak, så sackade hon och la sig. Framåtsändandet blir lite långt, bra kryp, hopp vid skallet, bra apporteringar och perfekt hopp. Även Kenzo fick sig ett lydnadspass ikväll när Anders kom hem med barnen (som varit på teleborg hos farmor och farfar hos kusinerna). Han går stabilt nu. Mycket coolare. Jag hoppas att han kan få gå en Riktigt bra tävling någon gång. Han gör momenten så fantastiskt bra, det skapar ståpäls. Hoppas. Nu blir nästa steg att åka till klubben och köra likadant. Köra på vår strategi. Hålla fast. Hålla ut.

Idag har varit en vårdag. Vi har tränat hundarna lydnad (lite pip från Stimma, men hyfsat. några moment känns betydligt stabilare som hoppet och apporterna, och krypet och skallet samt inkallningen blir allt bättre - dock är det svårt att träna inkallning nu när inte rösten håller), spår (ett ca 500 m långt, med ca 100 min liggtid, bra upptag även om jag hade en förutfattad mening om att hon gick fel, och började fundera på hur länge A skulle låta oss bakspåra..., apporterna och vinklarna gör hon tjusigt bra) och uppletande (Kenzos var tiomässigt, Stimma tog inte ett föremål. Igår när vi körde så bytte hon ett föremål, och ville sedan inte ta det hon tog först). Sedan har vi tvättat bilen, och bjudit Sandra och Eric på våfflor. Nu spelar A innebandy. K är hos en kompis. och L och jag myser. Jag behöver ta det lugnt. Jag blir andfådd, och det bränner i bröstet, men jag är inte så förkyld längre.

Igår tappade K sin fjärde tand.

I melodifestivalen var det en operalåt som vann- vilket var väldigt otippat. Vi hade dock en trevlig kväll med goda vänner, ankbröst och turkiskpepparkola.

Imorgon är det studiedag - vi ska ägna oss åt ämnena. Det kan nog bli bra.

Kram och trevlig vecka

Denna bloggen förvandlas denna vecka till grattisblogg! Det är så många som fyller år, så många som gör bra saker, så många som förtjänar ett grattis! Jag har nämnt några den här veckan, men glömt några. Den 10:onde var det ju inte bara jag som fyllde år - även Bianca fyllde år! Och sedan fyllde ju Eric 30 igår men samma dag förlovade han sig med Sandra! Grattis! Var rädda om varandra. Vi har fina troll... Idag är det Humpes födelsedag! Grattis! Jag skrev precis att han fyllde 35 - men när jag började räkna å det så inser jag att tiden går fort... Sudda...

A tränar hundar - jag går nog ett litet spår här hemma sedan, kanske ett uppletande (jag gjorde ett i torsdags när snön föll och mörkret invaderade...), få se om jag orkar lydnad oxå... K leker med Lova. Linus skriker - han vill ha saft i flaska, med eftersom "nappen" är i diskmaskinen, så tyckte jag att ha fick nöja sig med saft i galas, och nu har han skrikit i säkert fem minuter av den anledningen. jag har städat lite här hemma. I kväll väntar Mellefestival med Helen och Ulf. Och imorgon avslutas veckan med två födelsedagar till: Elin och Frida!

Nu är det nog dags att försöka göra lillebror på ett något bättre humör - åtminstone ett lite tystare...

Grattis till Eric!

Samma dag måste jag gratta Hanna - som idag, om jag inte är felinformerad via djungeltelegrafen, klarade körkortet!

Jobbdagen gick bra - men rösten är dålig. Om det hade varit jobbdag imorgon hade jag nog inte fixat att jobba. Tur att det är helg! Men det får nog bli Anders som åker och tränar sök imorgon, jag får nog gå ett spår hemma med Stimma, eller möjligen åker jag ut lite senare och går just bara ett spår. Jag måste ju vara försiktig med min hjärtmuskel och mina luftrör...

Just nu for A iväg på hockey - lakers/Rögle. K och jag ska mysa framför lets dance.

Vi har varit hos lilla hästen idag - K var så duktig. Red själv - både skritt och trav!

Trevlig helg!

Ja snön faller faktiskt... Nu när man trodde att våren var här...



Och här faller ännu mer snö, och snart komemr änglarna att landa... Uffe är fantastisk! Han vet så mycket...





Och det här var en av låtarna Anders och jag sjöng en av de första gångerna vi träffades, när vi gick hem genom natten... Oh lala jag vill ha dig... Så sant!





Det här var en annan vi sjöng på... tänk vad skönt att bara skylla på stjärnorna!


Lätt att fastna i uffenostalgi! Även youtube är ju otroligt!

Kommer ni ihåg den här låten av Eva Dahlgren? En strof fastnade helt plötsligt och oväntat i mitt huvud idag, av någon okänd anledning och jag googlade upp den...

"Jag vill byta smak i min mun ishavsblå som när jag drömmer att jag springer att jag lyfter orädd svävar jag så Jag vill byta doft till något lätt ändå fast som när hösten dyker från klar himmel bland äppelträd och det blir kallt "

"jag vet en man som hellre än sluta andas sålde allt och bara försvann men jag tror man kan byta vissa delar som inte fungerar och bygga sig sann tänka det känna det att jag är fri att vara den jag vill vara underbara människa"

"jag vill byta språk runda sköna ord inget stort utom när ilskan rinner över och jag verkligen behöver tömma huvudet på eld jag vill byta blick rak klar blick som inte skyggar för något så du vet att det jag ser och det jag sänder är allt"

"jag vet en man som hellre slutar andas än står naken inför en annan jag vet stackars han för nakenhet förenar alla de delar vi döljer för varann hur känns det att du vet att du är fri att vara den du vill vara underbara människa"




Och då hittade jag även "Ängeln i rummet" - kolla in Evas frisyr i videon!

"Det bor en ängel i mitt rum hon har sitt bo ovanför mitt huvud hon gör mej lugn och hon viskar till mej allt det jag säger dej
Det bor en annan i min kropp hon har den vackraste av själar hon är kärlek och hopp och hon berättar för dej hur mycket jag älskar dej
Det bor en ande vid min fot som blåser värme över huden det kittlar och du såg att jag log men när hon andas på mej är det för att jag ska komma och värma dej
Här är jag med allt det andra som gör en människa hel och jag hoppas jag hoppas att du orkar och att ängeln i rummet det är henne du ser"



Jag hoppas att det finns en ängel i mitt rum, som vakar över oss - jag vill att hon gör mig lugn. Jag vet att hon har den vakraste av själar - jag önskar bara att jag kunde se henne!

Nu ligger barnen i sina sängar, A ska snart iväg på innebandymatch, jag ska Vila. Kankse äta en godisbit. Tänka på Helen, som var medsytern, och som säkert sitter hemma och dricker te och vårdar sig så att vi kan ses på lördag.

Grattis Hanna, som igår klarade uppskrivningen - nu är det bara det roliga kvar! Lycka till!

Gympan gick bra - Linus fick följa med och Anders kom dit, men L ille inte åka hem, så de var med resten av tiden.

Snart gympa. Men nu är min kropp trött. Jag kände mig pigg på jobbet - hade fem lektioner i snabb följd utan paus mellan, och inte lunch förrän jag slutade vid 13.00. Bra lektioner - men de tog musten ur mig. Energin tog slut. Jag åt, och åkte hem. Såg fram emot att titta på Grey från igår, men det hade blivit fel på inspelningen... Nu väntar jag på A - kanske hinner han inte hem, och då får L följa med en stund på gympan...
Förresten vem var den hemlige, anonyme medsystern/brodern som oxå behöver få lite empati, som oxå är lite krasslig?

Ibland är det bra att gå efter magkänslan - eller snarare i bröstkänslan i detta fallet... Idag har jag fått penicillin, 3 gånger per dag, mot luftrörskatarr/inflammation och möjlig hjärtmuskelinflammation. EKG och sänka togs.

Rätt sliten, men vid gott mod. Jag har satt X idag - alltså de som vi sätter en gång per termin som skriftligt omdöme. Känns skönt att ha det gjort.

Tack älskade familj och vänner för en trevlig dag och kväll. Så många SMS har plingat i min mobil så många tankar som har skickats och värmt mig idag! Och Anders hade skickat blomsterbud till jobbet - stora fina rosor, och så hade han fixat överaksningsmiddag åt mig. Margareta och Gunnar kom hit med god mat - och samtidigt kom pappa och mormor, och efter en liten stund kom Marianne, Tommy och Hanna med fina tulpaner, biobiljetter och supergod kaka! Tack snälla!
Jag har oxå hunnit jobba - mattelektion, och sedan friluftsdag. Jag smet hem lite tidigare och hann gå en runda med hundarna. Och i kväll tränade vi lite när A kom hem från Malmö (innan folket kom). På första försöket kom Keno till framåtsändandet! Sedan ta vi även till stegförflyttningar och vändningar - då tog vi det till en svårare nivå. Men nu är nog nästa "måste" att ta oss in till klubben... Hlet klart har det blivit en annan förväntan och han komemr snabbare in i rätt "mode"...

Nu kollas det hockey. Lakers, almtuna. Lakers vann igår, så nu står det 1-1 i matcher.

Jag har fortfarande svårt att andas till och från, hjärtat "skenar", hostar lite och det liksom "bränner" i bröstet. Annars är jag inte så jätteförkyld.

Återigen tack till er kära vänner som gjorde min dag till en dag att minnas!

Tack Hanna - dina varma ord, dina gulliga kommentarer. De värmer. I själen. Och så vill jag säga ett stort grattis till dig - jag förstod att du klarade halkbanan (för er som inte vet så går Hanna en intensivkurs i körkortstagningen) idag, kanske var det tack vare mina tips om att inte trassla in dig i ratten (det var någon som gjorde det har jag hört - och vet ni, hon bröt handen! Inga namn... men jag har en nära relation till henne kan man nog säga...) men framför allt var det nog dina egna insater som gjorde att du fixade det! Nu är det bara resten kvar - jag håller mina tummar för dig och hoppas att du snart kommer körande!

Idag kändes det som vår i luften igen. Hop och förtvivlan. Efter regn kommer det solsken. Jag kom hem, till mat som stod på bordet - hemlagad kålpudding - visserligen ett uppställt kök, men maten var väldigt god! Tack älskade vännen! Efter maten gick vi ut och tränade hundar. Tro det eller ej - men Kenzo klarade, om inte på första försöket, så på andra, att komma ända till framåtsändandet. Och detta gjorde han två gånger! Sedan åkte Anders på hockey och jag tränade Stimma. Ett helt okej pass. Och sedan gick jag in och röjde upp köket. Det var också helt okej - när man kan lyssna på en ljudbok samtidigt! Mitt tips för tråkigt hemarbete är verkligen en bra ljudbok i örat under tiden!

På onsdag kommer städerskan igen - en grattis timme ska vi få för att hon var sjuk sist hon var här och inte var nöjd med sitt arbete (vi var nöjda, men tackar ju inte nej till en gratis timme). Jag har dammsugit flera dagar i rad - det blir ju inte bättre bara för att man har en städerska - men kanske hinner hon ta mer under ytan än vad vi någonsin, eller åtminstone väldigt sällan, hinner.

Imorgon är det friluftsdag på jobbet - skridskor, streetdance, badminton, klättring och squash. Ikväll ska jag rätta lite uppsatser.

Jag är inte jätteförkyld, men det sitter ju såklart lite i bihålorna och lite på rösten - och så på andningen. Jag blir andfådd och får hjärtklappning. Jag kände det på ridningen i onsdags, och det kommer med jämna mellanrum. Det är nog kroppens sätt att säga att jag inte bör anstränga mig för mycket... Kolar på Mia och Klara - hundkurs med en löpande Görel. Kolla in på svts hemsida när de tränade störning med sina hundar - om du har missat det! Eller första programmet när de skulle byta namnen på sina hundar.

- slipning/målning av golve i vardagsrummet samt sovrummet
- lister i halen
- målning av taket och lister i ardagsrummet

Kolla in den här!

Lammsteken står i ugnen. Det snöslaskar lite. Vi har varit ute i snålblåsten och kört lite lydnad. Det är svårt när det är kallt, när jag inte vet var vi står, vad jag ska kräva och man fryser om fingrarna och inte vill vara ute så länge... Vad ska man peta i? Igår när jag körde igenom ett lydnadspass så tycker jag att det gick bra. Lite svårt i krypet när det är så blött i marken, mycket bättre skall, hyfsad inkallning - det är läggandet som inte är så bra, men det körde vi lite extra igår, framåtsändadet blir lite långt, ett par gnäll i fria följet - vilket var lite mer idag. Men i det stora hela bra/okej. Igår körde jag även ett spår med Stimma, det gick bra - en otrolig spårhund, men hon har lite svårare när spåret går på äng, och på väg - spåret var inget skönspår, det gick över tre ängar, en väg och resten kalhygge... Men det häftiga med att gå efter i snöret på Stimma är att man inte ens märker när det är en sväng, hon bara går bra. Med andra hundar jag har kört så har de ofta tagit en lov i vinkeln innan de har hamnat rätt. Alla apporter tog hon och rätt håll på påsläppet, efter att ha kontrollerat kort bakspåret innan hon vände. Kenzo fick gå ett lydnadspass idag oxå - vi kom inte igenom fria följet... Vi fortsätter med vår strategi med nolltollerans, och vissa sträckor går han väldigt fint...
Igår var vi även på innebandy - Anders spelade match, men som vanligt när jag är och tittar så förlorade de. På kvällen var Sandra och Eric här. Vi tittade på Lakersmatch och melodifestivalen.
I fredags kväll var jag på kommunfest - över tusen tanter samlades, ja och så några män. Jag hade varit och klippt mig innan, och hon satte upp en cool frisyr på mig. Kvällen var trevlig. Jag skulle åka med pappa och Marianne hem, de hade varit i parken och dansat, så jag gick ut för att möta dem. Men de kom aldrig, och jag började nästan tro att de hade glömt mig... Till slut svarade M på telefonen, och då va de inne på konserthuset och letade efter mig. Jag mötte M, och sedan var det bara att leta upp pappa oxå. Tur att jag inte var femton - då hade jag väl skämts ihjäl om pappa var inne på mitt ställe...
På tisdag är det min födelsedag, och detta önskar jag mig mest (förutom lycka och välgång, friskhet och sundhet för mig och alla mina vänner och min älskade familj):
- att hålet i taket blir åtgärdat
- att barnens koja blir uppbyggd
- nya fönsterbrädor
- att Ks gardinstång sätts upp
- att träden blir beskura
... ja listan kan göras lång...

Ingredienser till Foccacia
1 msk nystött svartpeppar
25 g jäst
3 dl ljummet vatten
0.75 dl olivolja
1 1 tsk salt
1 påse riven västerbottensost
8 dl vetemjöl special
flingsalt

Gör så här

1. Stöt pepparkornen i en mortel.
2. Lös upp jästen i ljummet vatten.
3. Tillsätt nästan all olivolja, vanligt salt, ost och peppar.
4. Häll sedan i lite mjöl i taget och rör om ordentligt emellan.
5. Arbeta degen i cirka 10 minuter, den skall vara ganska lös och kladdig.
6. Häll lite olja i bunken och vänd degen så den blir kladdig runtom.
7. Täck skålen med plastfolie och ställ den att jäsa i 1 1/2 timme.
8. Smörj en plåt med olja och dra ut degen så den täcker plåten.
9. Täck med plastfolie och låt den inte nudda degen, och jäs 30 minuter till.
10. Pensla med olivolja, strö över flingsalt och lite mer peppar.
11. Grädda i 200 grader i cirka 20 minuter. Låt svalna, och skär sedan upp i fyrkanter.

Ja tårarna kan rinna av många anledningar. Tittar på Grey. Läser en artikel... Känner mig som en dålig mamma när jag blir irriterad på barnen...Saknar min mamma i många situationer. Idag. Igår. För alltid.
Jag åker till jobbet - sitter i bilen på väg någonstans eller ingenstans och tänker att mamma är död, jag vet ju det - men det slår mig, med full kraft. Nu för alltid. Hon är borta. Känslan kommer över mig med jämna mellanrum. Emellanåt finns hon där, någonstans, ingenstans, kommer tillbaka, någon gång, någonstans... Dagarna går. Visst går det lättare att andas, visst fanns morgondagen då det faktiskt kändes lättare att andas, trots att jag trodde att det aldrig skulle göra det. Då. I början. Då alla dagar var fruktansvärt plågsamma, då jag bara väntade på dagen när trycket skulle lätta, när livet skulle kännas lättare igen - men det blir aldrig enkelt igen. Aldrig. Aldrig är ett stort ord. Det har fått en annan innebörd. Jag ska aldrig mer träffa min underbara mamma med hennes värderingar och känslor som gjorde henne speciell, och var speciell för så många människor. Det känns konstigt att det är borta. Alla andra börjar nog glömma. Glömma henne. Jag kommer aldrig glömma henne. Vill aldrig glömma henne. Vill inte att minnet av henne ska blekna - dö. Smärtan av minnet är ju inte lika gastkramande längre. Jag vill ha minnet kvar. Klara pratade om henne idag. hur jag skrek vid beskedet, hur jag väckte henne, hur hon saknar mormor, om hur vi gråter tillsammans, att vi delar saknaden. Vissa dagar kan jag nästan förtränga att hon är död, glömma att det har skett - eller kanske inte hela dagar, men stundtals... men jag kan nog ärlig säga att det inte går en enda dag utan att jag saknar henne. Jag har så många gånger trott att hon ska komma uppför grusgången, finnas i luren när telefonen ringer. Hon ringde nog nästan varje dag. Hon kommer aldrig mer, hon ringer aldrig mer. Det är inte så ofta längre som jag tänker att jag ska ringa mamma och berätta - men det är ofta jag önskar att jag skulle kunna göra det. Få berätta om det lilla, känna att någon verkligen bryr sig om mig och mina barn... På ett sätt som Bara en mamma, en mormor kan göra. Jag skulle behöva henne, jag tror inte att det finns något som jag inte skulle gett bort (och nu pratar vi om döda ting) för att bara få prata med henne en enda gång till... Jag är inte den Lisa jag en gång var - blir nog aldrig densamma. Det enda som skulle kunna få mig att bli det är ju oåterkallerligt - det är inte mycket annat som är det. Döden. Döden. Jag har inte tid att vänta på att världen ska bli sig lik igen - de bli aldrig det, jag blir mig aldrig lik igen. Lik. Så mycket är svårt, att umgås och att vara ensam, att saker försvinner. Jag har fortfarande en plats, en viktig plats. Jag vill vara här. Leva i nuet. Finnas här för mina barn, min familj, mina vänner.
Tankar. Tårar. Tittar på ett program - på liv och död. Var rädda om er.

Förkylningen var oundviklig, och idag vakande jag med den omisskännliga känslan av att ha ont i tänderna och ett enormt tryck i kinderna. Jag trycker i mig näsdroppar. Biter ihop. Snorar. Och började min dag med att bråka med Limpan som inte ville ha kläder på sig, och i alla fall inte de kläderna, och han vlle inte välja andra heller... Och sen vill han inte gå ner, och när han har kommit ner, vill han inte gå ut till bilen, utan går upp för trappan. men då är jag varm, lite stressad, och tålamodet tryter, så jag går ut till bilen, med all packning, och kör fram bilen. När jag komemr in igen är han uppe och står på toaletten, och vill ha tofs i håret. Okej. Lämnar en L som inte vill bli lämnad. Jobbar. Rättar prov. Hämtar barnen - nu vill inte L hem... När i komemr hem, vill han inte fika, men det vill K och jag! Kaffe, bulle - en piggare mamma! Sedan åker vi på gympa - Linus fick följa med idag. Jag är ju gympaledare och A är fortfarande i Norge (kommer hem i kväll). Eftergympan blev det ris och kyckling i ugnen med creame fraishe, mango chutney, lite vitlök och salt och peppar.
Jag red i går - inte det bästa med en begynnande bihåleinflammation, speciellt inte när det är hoppning. Men farmor och farfar passade barnen, och jag ville så gärna. Orkade rättså bra. Klarade det rättså bra. Men nu har jag haft rättså "gröna" hästar på hoppningen flera månader - så nu behöver jag en trotjänare, så jag får tillbaka tron på mig själv, känslan, hoppet, våga lita på hästen och mig själv...
K och jag tittar på "halv åtta hos mig" - Ks favvoprogram. Sedan är det läggdags för henne, och om jag lyckades spela in Grey igår, så slår jag mig nog ner framför det sedan.
Imorgon så får nog Stimma komma hem igen. Dags att börja träna - vi har anmält till en del tävlingar i vår. Med andan i halsen, hjärtat i halsgropen och förväntan i kroppen.

Kramar till er båda! Och båda träffar jag alltför sällan. Men ni finns i mina tankar!
Har rättat 2 klassuppsättningar med prov. Försöker trycka bort en förkylning - som ganska länge legat på lut, men som nu sakta kommer upp mot ytan, ut ur näsan, genom en frusen kropp... Kanske fick löprundan i söndags den att blomma ut? Antingen eller, liksom...
Anders tittar på lakers/troja (just nu 4-2 i tredje perioden - den går på TV oxå). Innan han åkte körde vi ett kommenderat nussepass. In i bilen vid minsta läte. Han klarade, efter fyra försök - bra försök idag - faktiskt ett helt fritt följ utan ljud! Sedan pep han på inkallningen och fick inte köra vidare... Nolltolerans. Men Anders agerar lugnt, med visshet i steget - han ser säker ut. Vi har en plan. Vi följer den - till vi kommer på en bättre. Just nu känns det bra. Tidsödande kanske, men korrekt. En trygghet att följa en plan, att hålla sig till den.
Imorgon åker A till Norge.

Känner mig trött. Så många bollar i luften. Så många förtroenden. Så många öden i mina händer. Och så får man kommentarer, flera stycken från olika personer, att en person är elak - men jag får inte säga något... Vad ska jag med informationen till? Jag får hålla mina ögon öppna, lyssna ordentligt - så att jag kan gå på mina egna känslor, intryck... Det värsta är nog bara att rättsom det är så får jag väl höra "...och lärarna gör ingenting...".
Men så kom jag in genom dörren hemma - farmor och barnen höll på att baka bullar. Denna ljuvliga doft spred sig. Anders och jag gick en runda med hundarna på sjön - fria ytor. Kenzo fortfarande lite stel bak. Dricker kaffe och äter nybakade bullar! Får energi.
Tittar på "familjen annorlunda". Minns kommentaren som jag gav läkaren efter att missfallet var ett faktum och tårarna rann på både Anders och mig "det är i alla fall kul att göra barn, och nu får vi ju göra det en gång till...". Kram

Igår var jag och tränade sök, innan jag tog en långpromenad med hundana och Sandra. Kenzo var duktig. Klara hade en kompis hemma, som sedan sov över. På kvällen tittade vi på melodifestivalen.  När Kenzo skulle resa sig upp efter att ha legat still ett tag så hade han väldigt ont i bakdelen.
Idag skulle vi träna lydnad med gänget - men vi fick hoppa över det. Han va stel och markerade. Synd, det hade varit roligt. Vi hade en plan... Planen var att gå in, bli kommenderad och vid första ljudet, ta på honom kopplet och sätta honom i bilen, och sedan göra om proceduren tills det går bra... Blir nog många försök. Vi gjorde faktiskt ett förösk hemma, och det som är bra är ju att han går igång även hemma, på min kommendering - och man blir ju tyvärr inte bättre än vad man är på träning... Vi körde ett antal försök och kom faktiskt inte ens igenom fria följet... Kanske är det en plan?
Anders och jag lämnade barnen hos pappa och Marianne och åkte till Kosta outlet, vi fick med oss en del kassar hem. När vi kom hem tänkte jag att jag skulle ut och springa, tyärr var Kenzo fortfarande inte normal, så han fick stanna hemma, medan Hihio och jag sprang en runda, innan vi åt semlor med pappa och M, och A åkte på innebandy. Nu sitter L i Ks knä och dricker välling. Kväll. Tills slut en historia som vi fick av Hanna:

En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du en maraton med mig?"
Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till maraton med mig?" och pappan svarar igen "ja, min son", de gör sin andra maraton tillsammans.
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning) Och pappan svarar igen "Ja". Och här kommer videon till denna historia: