flisas

Det finns fler som aldrig kommer glömma denna dagen. Min sorg drunknar, försvinner, i den som dessa människor befinner sig i nu. De saknar en ung mamma, en dotter, en syster, en vän - en fighter som förlorade och som nu får vla med änglar runtomkring sig utan omänsklig smärta. Jag har följt hennes blogg ganska länge - känt hennes smärta, men framför allt har jag imponerats av hennes livsglädje och kämparglöd. En krigarprinsessa har lämnat oss.
Att jag får uppleva denna dagen, som har varit mest bra, men som även har inneburit bråk med Linus - han vill vara ute fortfarande när klockan är halv åtta (tidsomställningen i helgen har gjort det ljusare på kvällen), han vill gå iväg, jag får bära hem en skrikande unge under armen, klä av honom och ge honom välling, och stoppa honom i sängen - och med motsaten nära mig, alltså att inte få vara med mina barn, äta kladdkaka, leva - så vill jag inget hellre. Jag vill Leva. Livet. Här. Nu. Medveten. Älska. Och snart sova - och vakna imorgon, utvilad att möta en ny dag...