flisas

En ganska långsam söndag är snart slut. En helg har återigen gått alldeles för fort. Igår var det full fart. Vi var i hanaslöv och åkte slalom - Klara var jätteduktig och klarade liften, hon lärde sig att stanna och svänga och tyckte att det var jätteroligt! Jag fick inte på min pjäxa, på min onda Lionfishfot, men efter att ha gett upp och fikat så testade jag igen, och då gick det så det blev ett par åk för mig oxå! Linus ville varken åka skidor eller pulka - han var rättså grinig från och till... Vi är i en slags brytpunkt, kanske. Linus utvecklas, lär sig - han är inte stor, inte liten. Det växlar snabbt. Och om han inte är förberedd, eller om vi inte är på humör så förstår vi inte alltid varandra. Ibland vill vi att han ska vara stor, klara saker själv, och ibland är det enklare om han är liten, utan att ifrågasätta... Det är inte lätt att vara barn! Men hur som helt hade vi en mysig dag. Sedan handlade vi lite och åkte på innebandymatch (Anders lag förlorade) innan grannarna kom på besök (lammsteken satte vi i ugnen innan vi åkte på förmiddagen).
Om dagen igår bjöd på massa aktiviteter, så ar det en lugnare dag idag. Vi har pysslat lite, bakat lite chokladbollar, Agnes och K har lekt och så fick vi semlor hos Eric och Sandra. Och så har jag läst om Haitis folk, om våldtagna 5åringar, om cancersjuka människor mitt i livet, om missfall... och jag tar människorna som mår dåligt till mitt hjärta. Du bor i mitt hjärta när du är ledsen.

Fredag. Smaka på ordet - underbart. Känner mig lite överkörd från vissa på jobbet (de får mig att bli pestig och lite av en bitterfitta, innan jag rycker tag i mig själv och skrattar istället...), har ont i ett finger som jag skar sönder igår, tycker synd om Keno som fortsätter och halta (han har fått tid hos veterinär på tisdag) men är nog mest glad över Limpans humör och framsteg - (idag var han på ögon - han skelar mer nu och det blir lappträning tre timmar varje dag i fortsättningen. Anders gick dessutom in på öron och de var snälla och flexibla och tittade i öronen som han har klagat lite över. Och mycket riktigt så satt ett rör fel och fick plockas ut) han vill, han kan, han snackar, han ledde hästen idag och går gärna till dagis... Nu blir det fredagsmys. Anders ska på hockey.
Grattis i efterskott till Marianne! Och trevlig helg till er alla.

Jag kan förundras över folket på jobbet. Jag kommer tillbaka och är rättså pigg och känner mig glad. Men möts mest av klagan, trist uppsyn och svaga leenden... Hade jag själv varit där om jag inte varit iväg? Vad får oss jobbet att känna? Hur får det oss att vara?
Anders är i Köpenhamn på kurs. Jag fick följa med Linus till sjukgymnsaten - trots att jag trodde att det skulle vara bättre o A gjorde det. Men Linus var på ett strålande humör, gjorde som hon sa, lekte bra, samspelade och ville vara med. Över huvudtaget känns han harmonisk, nöjd med tillvaron och hans språk utvecklas mycket just nu. Han är fortfarande trött på kvällarna, men idag fick jag väcka honom vid 7. Sjukgymnasten tyckte att vi inte behövde träffas förrän typ i maj - och då mest för att kolla nacken. Han är rättså sne, från och till.
Kenzo är fortfarande stel i bakpartiet, och när han kom in idag hoppade han på tre ben. Det är rejält kallt (minus 17 på morgonen) och det är väl inte så bra om man har ont. Snart får vi nog be fabror doktor att ta en röntgen... Det gör ont i mig när han har ont. Rädslan finns i mig. Och det är precis som om han känner det på sig - just när jag skriver det komemr han och sticker in sin lilla nos i min hand...

Jag tänkte skriva om hur jag satt i en badring i poolen och läste "Bitterfittan". Hur jag inte kände igen mig i bitterfittekänslan, men ändå skrattade lite igenkännande då och då. Jag skulle skriva hur tacksam jag är för den familj jag har. Och just när jag sätter mig här - är det en sorglig låt på Bollibompa, en pappa hade dött, de pratar om hur svårt det är att sakna någon man aldrig mer får träffa... Jag hör Klara snyfta, jag torkar hennes tårar, pratar med henne, pratar om mormor, är nära henne - och tacksamheten finns där, kärleken...
Jag läste om mamman i boken som åkte till Teneriffa för att komma bort, om hennes längtan, på det där tunnelseende och desperata sättet, efter sonen som bara mammor verkar längta på. Männen älskar mer skuldfritt. Moderskapet är så förbannat nedtryckt av plikt och försakelse av alla egna behov som ständigt krockar med minsta lilla frihetsivran. Jag vill oxå älska skuldfritt...Jag vill äta kakan, och ha den kvar. Jag vill kunna jobba, festa, resa, vara ensam då och då och vara mamma till mina älskade barn. Jag tänker på all kärlek som finns i vår lilla familj. Den oändliga, villkorslösa till barnen som läker mig med sin storhet, och den till Anders som är mer smärtsam men som också är vacker och full njutning. Att Anders älskar både min styrka och min ynklighet, och att han är den som jag helst vill hålla i handen när det är mörkt. Och så är det kärleken till mina vänner - den som räddat mig så många gånger. En slags familj som jag inte hade klarat mig utan. Jag är lycklig, vemodig, full av kärlek, rik och begåvad - precis som mamman i boken... Jag läser att man inte borde behöva be om ursäkt för att man vill äga sin själ. Varför är det så svårt att vara lojal mot sig själv? Lever jag det liv jag vill leva? Mamman i boken svarar sällan ja - jag skulle säga ja. Utan tvekan. Inte alltid och hela tiden. Men jag är lycklig. Visst önskar jag att jag dansar mer, älskar mer, träffar mina vänner mer, hann vara mer på sommarstället, hann läsa fler böcker, förändrade världen, hann lyssna mer på musik, hann träna mer, att jag hann ta det lugnt... Jag kan ångra vissa val jag har gjort, men jag är inte bitter, jag sitter inte och surar över det jag borde gjort eller det jag inte borde gjort... Jag försöker försonas med att det blev som det blev, och försöker göra det jag vill...Man får försöka leva med att man ibland väljer fel... Det är väl så att livet är storslaget och magiskt, lika ofta som det är småsint och vardagstråkigt - och då, när det är outhärdligt, får man försöka tänka efter om man lever det liv man vill leva, och om svaret är nej så får man försöka förändra det... Genom en ridtur, en Thailandsresa...
Idag ha vi fixat en födelsedagsmiddag för Linus. Farmor, farfar, morfar, Marianne, gammelmormor, Linda, Henke, Tova, Ebba och grannbarnen var här. Vi åt de obligatoriska semlorna.
Igår var Eric och Sandra här. Det är på ett sätt härligt att vara hemma igen! Tyvärr är Kenzo ganska dålig i sin bakdel. Från och till hoppar han på tre ben. Stimma löper och bor kvar hos E och S.
Den som har svårast att släppa jetlagen är Linus. Han somnar tidigt. Kanske vänder det nu när dagiset börjar igen... Imorgon börjar jobbet igen efter 5 veckors jullov... 4 veckor till sportlovet.

Ja som så många bilder idag, så skrev jag kärlek som rubrik. Det är så mycket kärlek! Älskar min familj. Älskar att vara med min familj. Att umgås, leva och bara vara. Och det har vi varit. Bilderna får tala för sig själva. Det är ett minne för oss, nu när vi sitter med mössa och vinterjacka inomhus och fryser. Cirka fyrtio graders skillnad... Här hemma är det också kärlek... När vi kommer hem och för ett SMS mitt i natten att det står frukost i kylen - tack Sandra och Eric för er omtanke och er kärlek!

Hemma! Efter en underbar resa. Jag inser ständigt vilken underbar familj jag har. De överträffar sig själva. Vi har kul ihop. Barnen gillade den stora fina poolen så det blev mycket poolbad, men även turer till stränder. Och så var dt roliga aktiviteter vid poolen - vattengympa, polo, pingis... En del shopping. Och så ett par läkarbesök. Jag skadade foten - om det var en lionfish som läkaren gav mig sprutor mot eller något annat vet jag inte. Men det gjorde fruktansvärt ont och den svullnade en hel del. Linus fick ont i öronen - men läkaren konstaterade att det inte var öroninflammation i alla fall, men han fick i alla fall antibiotika. Och vi kunde flyga hem. Resan gick jättebra. Hoppas att ni har haft det bra hemma!

Försökte tänka eter vad som hade hänt 2009. Jag känner bara en känsla av att året har varit hyfsat bra. Min kropp har värkt mindre. Jag har varit aktiv - sprungit och ridit mer än vad jag har gjort på flera år. Men det var svårt att komma på vad som hade hänt... Hur det har varit... När vi pratade om det i stallet så sa Malin, 22 år, att det hade varit ett dåligt år - för att det hade hänt så lite... hon hade ju bara tagit studenten, flyttat till Växjö, gjort slut på ett långt förhållande, varit i Rumänien på ett barnhem, börjat jobba hos Sandström... Jag tänkte tvärtom... att det hade varit ett bra år, just för att det Inte hade hänt så mycket... Och om hon tyckte att det inte hade hänt så mycket i hennes liv - så är nog mitt helt dött... Men det gör mig inget... jag är nöjd. Känslan är go. Kopierade en lista från 2007 för att kunna tänka efter - några frågorna är lite modifierade...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Spela gitarr... Fånga sorkar... är egentligen inte mycket...
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga löften...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej. Pappa var nära... men kom tillbaka till livet!
5. Bästa minnet?
Italienresan, spårcert, samt alla ridturer i Nöbbeles skogar.
6. Vad var din största framgång 2007?
Stimma fick två cert i spåret!
7. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Peppar, peppar... Kroppen har varit rättså hel i år. Det är nog bara mina axlar som tvingar mig att ligga i framstupa sidoläge på högersidan hela nätterna för att de inte ska hoppa ur led, som har varit det största problemet.
8. Gjorde någonting dig riktigt glad?
kärlek och vänskap - familjen, stallet, jobbet...
9. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
gladare i det stora hela tror jag, men saknaden efter mamma är fortfarande stor, samt rädlsan och oron över Linus kan kännas jobbig...
10. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat hundarna...
11. Hur tillbringade du julen?
I Moheda med trevlig släkt.
12. Blev du kär i år?
Alltid kär - kärare för varje dag.
13. Favoritprogram på TV?
Grey's anatomy
14. Största musikaliska upptäckten?
Winnerbäck och Wadling
15. Vad fick dig att må bra?
Familj och vänner, djuren och kärlek
16. Vem saknade du?
Mamma
17. De bästa nya människorna du träffade?
Sara och Malin i stallet!

Idag har jag varit i stallet. Imorgon följer med Sara till Värnamo när hon ska träna två hästar. Och så har vi varit i stan och försökt hitta en dammsugare.