flisas

Mors dag. Grattis mamma - wherever you are...

Anders är på fest... Undrar om han vill säga något? 
En död orm - är en bra orm? Åtminstone en mindre skräckinjagande upplevelse än en levande! Kolla in sniglarnas viktiga jobb! 

I dagarna sätter jag ca 400 betyg. Jag pratar med elever. Försöker förklara bedömningen - inte bara i betygstider. Jag tänker till. Utvärderar. Vilka anpassningar har gjorts? Är det tillräckligt? Vilka sätt har eleverna kunnat visa sina kunskaper? En säker bedömning är grunden för att kunna anpassa undervisningen, för att kunna avgöra om underlaget för betygsättning är allsidigt och tillräckligt, för att kunna avgöra om en elev behöver utredas för särskilt stöd. Det är i bedömningen det märks om det inte funkar, om det behövs insatser för skolan, undervisningen eller eleven.
Det är i betygstider vi slår knut på oss själva. Jagar elever. Om eleven är i skolan - är det rättså enkelt. Det är svårare med de som har glidit undan - undan för undan. Sakta men säkert. Vi lärare ska vid betygsättningen:
-utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskrav som finns för varje kurs/ämne.
-beakta även sådana kunskaper som en elev har tillägnat sig på annat sätt än genom den aktuella undervisningen.
-utifrån de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs allsidigt utvärdera varje elevs kunskaper.
Som lärare hamnar man ofta i dilemman - framför allt om man bara tänker på skriftliga prov. De är sällan helt enhälliga. Om en elev inte har klarat A på alla frågor - kan den då få A i betyg? Man vill ha det svart på vitt - för att säkerställa. Men det behövs inte alltid. En elev kan visa att den har kunskapen vid en labb eller vid en muntlig dialog. Många elever presterar bättre om vissa frågor blir förklarade, om de får göra vissa delar muntligt... Det behövs en hållbar strategi för hur vi bäst inkluderar alla elever och på vilket sätt vi bäst ger stöd till elever i behov. Att placeras i en klass utan rätt förutsättningar eller stöd kan i många fall vara exkluderande. På "min" skola, precis som på många andra skolor i dag, förväntas en ensam lärare ta hand om en klass med 20-25 elever, ibland fler. I klassen kan finnas elever med olika förutsättningar och olika behov av stöd; elever som har svårigheter med impulskontroll, olika grader av autism, ADHD eller liknande svårigheter. Det kan också finnas nyanlända elever (varav en del kan ha en bristfällig skolgång och till och med vara analfabeter), elever med annat modersmål än svenska, plus alla andra elever som befinner sig på olika nivåer kunskapsmässigt. Vi lärare har stora krav på oss - att anpassa undervisningen till varje enskild elevs behov och förutsättningar. Läraren har långtgående krav på sig att nå alla elever och ge dem det stöd som just de behöver. Här går ekvationen inte ihop. Hur duktiga, kompetenta och ambitiösa lärarna än är, blir kravet att lyckas ge alla elever det dom behöver en omöjlig uppgift. (http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2725306-skolans-omojliga-ekvation-maste-losas-nu) Vems är felet om alla elever inte lyckas få betyg? Är man en dålig lärare då? Hur kan det finns krav att alla ska klara skolan? Om inte resurser ges... Hur ska en analfabet klara skolans mål efter ett år i Sverige? Var ligger rimligheten i det? Jag stämmer in i Lennart Hellsborns uppmaning: "Just nu är Sveriges alla skolor i full gång med att lägga grunden för nästa läsår genom att planera för tjänster och lägga scheman. Det är nu resurserna måste fram, det är nu politiskt ansvariga måste visa att de menar allvar med sitt prat om att satsa på skolan och att alla barn och unga skall ha rätt till en likvärdig utbildning oavsett var i Sverige man bor." För varje lärares skull. För varje elevs skull. För hela samhällets skull!

Gårdagens nya rumpa - noha.
Det gick strålande. 
Gårdagens fest. 
Morgonens rättning började 7.30.
Dagens nya öron - blyte. 
Rättningen återupptogs. 

Lite låg på energi. Trots ridtur i sol - med nya öron framför mig. Blyte - en trevlig bekantskap. Trots fotbollsmatch i sol - oavgjort för tjejerna. Trots att jag precis har lyckats rätta undan det mesta - och allt jag hade med mig hem. Trots att Anders la ett spår som gick bra för Myggan. Trots att gårdagskvällen var trevlig - alla tjejer i klaras klass var här. Trots ridtur och fotbollsmatch igår oxå. Trots att måns vann Eurovisionsschlagerfestivalen igår - och sjöng om att vi är hjältar allihop. Trots att gräsmattan är klippt. Och huset är städat och tvätten är inplockad. Trots att jag har nypotatis på spisen. Trots att förutsättningarna finns... Ibland räcker jag helt enkelt inte till - jag blir för upprörd över att läxläsningen gick dåligt med Linus - precis som det blir bättre då... Jag orkar helt enkelt inte riktigt. Vi har roddat den här helgen. Vi har fått ihop det. Det blev bra. På de flesta punkterna! Faktiskt väldigt bra i logistiken - ändå känner jag mig inte riktigt nöjd - inte tillräcklig... Anders spelar just nu några hål golf. Jag ska plocka lite gräslök, slå upp sillen och försöka njuta av årets första sill och nypotatis. Jag ska försöka vända...

SM är över för den här gången. Upp som en sol...











I täten i 10 mil. Sedan ner som en pannkaka. Med foten i en potta. 
Alla träningspass - alla mil i kroppen. Stark. Positiv. 

Ledig torsdag. En sväng med kompisar på finaste Baron - han är i så fin form han kan inför SM på lördag. Vi packade. Och så har barnen och jag spelat minigolf - medan Anders spelade en runda golf.
På sociala medier sprids en lärares inlägg om hur slappt det är i skolan - och att det får vara nog nu... Han skulle föra in regler. Alla lektioner skulle börja på utsatt tid, inlämningar skulle göras i tid och det finns inte längre ”jag ­orkar inte” eller ”jag har ­ingen lust”. Läraren blev hyllad för att han sa sanningen om eleverna. Jag blir bedrövad när den här "sanningen" sprid. För mig är inte detta någon sanning. Så ser inte min skoldag ut. Det hör till ovanligheter att en lektion inte startar i tid, det mesta lämnas in i tid och väldigt få elever anger som skäl att de inte orkar... Säger inte detta mer om läraren? Läraren uttrycker stor ­besvikelse på eleverna. Självklart finns det elever som skulle kunna mer, orkar mer, skulle kunna plugga mer, skolka mindre... Det finns individer - såväl elever som lärare - som skulle kunna göra mer. Men de flesta gör så gott de kan. Man vill väl. Varken högre status eller högre lön - skulle hjälpa för att Alla lärare skulle bli bättre. Lika lite som mindre/mer läxor eller kortare/längre skoldagar skulle göra att Alla elever lyckades. Många lärare har ambitionen och viljan att göra bra - lärarrollen är komplex och krävande. Det finns inte mycket utrymme för en dålig dag - eller för nytänkande. 30 elever i en klass - ekonomi och tradition styr, samt individens egenskaper och förmåga. Vi lever med en press - från elever, föräldrar, kollegor, oss själva. Jag bär ansvar för vars och ens motivation och lärande alltmedan jag är en entusiastisk förebild som upprätthåller struktur och ordning för alla. Jag gör korrekta och rättvisa bedömningar och hanterar kritiken jag får. När jag inte är tillräckligt bra måste jag se till att förbättra mig. Mycket hänger på läraren.
Nu hinner jag inte skriva mer - Anders kom hem, vi ska laga mat. Umgås. Imorgon drar jag till skåneland med Nonis - det blir kul. Spännande. Den här helgen fick Livet gå före Jobbet - mina elever är i Berlin. Självklart hade jag gärna varit med...

När lastbilen innan mig bromsar på väg mot dagis idag på morgonen, bromsar jag oxå. Jag ser polisbilar. Och inser att Sigge sitter jämte mig, utan bilkudde. Och jag har inget bälte. Tråcklar på mig bältet - jag vet att det är slarvigt och oansvarigt - och får motorstopp. Polismannen kallar in mig. Frågar vad jag gjorde. Det såg ut som om jag hade druckit. Jag svär att jag inte har gjort det - fnittrar nervöst. Blåser. Inget utslag. Får fortsätta utan anmärkning. När sedan telefonen ringer på jobbet och det är från "polisen" - skakade knäna. De ringde dock i ett helt annat ärende... Men innan jag förstod det - hade jag lagt mig på rygg, blottat strupen och lovat på heder och samvete att aldrig köra utan bälte och Sigge ska alltid sitta på en stol. Lovar. Heders. Även den korta biten till dagis.

Klaras fotbollslag vann sin tredje raka ikväll. 

Matchreferat: "Match två för säsongen ägde rum borta mot Urshult på ett blåsigt Urdavallen. Ett taggat gäng tjejer tog tag i taktpinnen från start, trots att mer än hälften hunnit avverka 6 km orientering innan på dagen. Vi lyckades trots lite knackigt passningsspel dominera första halvlek. Framförallt kom vi runt bra på högerkanten där Klara hotade med flera inlägg. Kajsa var nära att få träff på ett av dom i fritt läge men ledningsmålet kom strax därefter. Klaras inläggsförsök täcktes av duktiga Urshultsbackar men studsade tillbaka till henne, hon avancerade inåt och spelade in till Alma som behärskat satte bollen i nät. Fler lägen fanns också efter ett par målvaktsreturer men mer mål blev det tyvärr inte. Bakåt höll Nellie och backarna tätt och rensade undan när det behövdes.

Det finns hotande moln i horisonten. En liten tagg av oro i bröstet. Det finns saker som grusar ner. Det finns saker som hänger över mig. Men när jag sitter på ridbanan - med BaronKanon under mig - i harmoni, då lättar molnen. Då finns det inget som hotar. Då är jag odödlig.
Nu ska jag städa - få bort lite grus från golven. Anders kör tjejerna till fotbollsträning - hårdaskottträning. I eftermiddag kommer klanen Johannesson/Peterson och firar vår nyblivna fyraåring. Hans födelsedag fyllde vi med fotboll (Linus spelade poolspel och fick en rackabajsare i magen - ni vet känslan när man tappar andan. När man inte får någon luft. Man försöker resa sig - men faller. Man försöker andas - men kan inte. Man tror för några sekunder att man faktiskt ska dö... Jag såg skräcken i mitt barns ögon. Några sekunder. Sedan är det över. Lättnad.) och konfirmationsfirande av Tova. Sedan lite grill och hockey på kvällen. Sigge spelandes framför TV:n. Så mycket har hänt på fyra år. Kanske är det de åren i ens liv - när det händer mest?! När man lär sig mest? Och fortfarande är han odödlig. Det är inte mycket som rubbar hans cirklar eller grusar hans himmel.

Vissa dagar känner jag att både Baron och jag gör ett jobb. Enkelt. Lätt. Effektivt. Energiskt, Snabbt. Piggt. Glatt. Inga konstigheter. Rakt fram. Vi passerar ängar, ormar, örnar, ankor, vatten, traktorer... Inget bekommer. Inget stör. Teambaronlisa. 16 km på en timme. Knappt en vecka till sm - vi har utfört ett jobb, jag har gjort vad jag kan. Vi har gjort det bra. 

Klara är på innebandy. Linus på fotboll - regnet öser ner... Sigge och jag sitter hemma. Anders är på väg hem från Stockholm. VI har intagit mat och väntar på att hämta Linus. Jag har en student på jobbet - det är lärorikt, även för mig. Man tvingas tänka till. Varför jag gör på ett eller annat sätt... Nu handlar det mycket om att rädda, bedöma, sporra, sy ihop - bygga hela bilder av så hela elever som möjligt.
Jag har varit på samtal med Linus och Klara. Jag har suttit på oändligt många samtal I alla olika roller. ”Alla barn ska få en ärlig chans i skolan. Alla elever ska få den tid och det stöd de behöver av sina lärare.” Så skriver Gustav Fridolin på Utbildningsdepartementets hemsida. Mina barn får stöttning i skolan. Är det tillräckligt? Vad är tillräckligt? Skoldagarna funkar bra. Om en elev inte når målen - kraven - får den då tillräckligt med hjälp och stöttning? När ska man klara målen? För oss föräldrar är det viktigaste att skoldagarna funkar. Att barnen lär sig. Att de trivs. Att de mår bra! Självklart vill vi att de ska lyckas, att de ska lära sig saker och få en bra självkänsla. Jag läser om regeringens satsningar inom skolan: ”Alla barn ska få en ärlig chans i skolan.” Trots detta kan jag inte få bort klumpen i magen när jag tänker på hösten. För jag vet att förändringar tar tid och medan tiden går så är det våra barn som lider...
Kan alla klara skolans krav, på samma tid? Jag tänker på nyanlända - jag sliter mitt hår för att få elever med obefintlig eller väldigt kort, skolbakgrund godkända på högstadiets kurser i biologi och kemi. Jag tänker på alla med olika diagnoser... Jag tänker på dem som inte tänker som alla andra, som har en hjärna som faktiskt inte fungerar som alla andras, som inte är lika snabb och som inte har lika många kopplingar - jag tänker på dem som har svag teoretisk begåvning. De här barnen skickas till utredning (ofta flera gånger) för diagnoser som adhd eller dyslexi, medan man inte talar om det verkliga problemet - det finns ingen diagnos, och de passar inte in i systemet. Kunskaperna räcker inte för ett E - och de har inte rätt att gå på särskolan med anpassad undervisning och det finns en rättighetslagstiftning där man kan få stöd hela livet. Den som ligger strax över gränsen förväntas klara grundskolans mål - utan direkt förståelse, kunskap eller hjälp. För många barn blir skolgången ett enda långt lidande. Enligt skollagen har alla barn som har behov av särskilt stöd rätt till det, men i praktiken gör en diagnos det lättare att få hjälp. Skolan måste börja prata om det här på ett respektfullt sätt, i stället för att låtsas som det inte finns och osynliggöra både elever och problemet.
Elisabeth Fernell (SvD http://mobil.svd.se/nyheter/de-svagbegavade-ar-tabu-i-skolan_svd-3187240), professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet:"– Jag har ställt mig frågan vilken teoretisk begåvning som behövs för att klara skolans mål? Egentligen borde målen vara satta så att även svagbegåvade har förmåga att klara dem. Vi har en IQ-gräns för utvecklingsstörning och särskola för de barnen, alla andra förväntas klara grundskolans mål."
Samma fråga ställer jag mig ofta. Krav som inte rimmar. En skola som är för alla - en skola för alla, en skola där vi som lärare har uppgiften att få alla godkända - hur kan då elever som är i skolan varje dag, som gör så gott de kan - inte klara skolan? Ekvationen går inte ihop...

I torsdags firade vi in våren med sång, brasa, goda vänner, kyla, skratt och diverse och en del oväntade samtalsämnen!

Linus och Sigge sprang oxå.








Klara, Peders dotter, Kim och jag groomade. 

Idag har jag rättat en klassuppsättning prov. 
Anders spelar golf.