flisas

Det finns hotande moln i horisonten. En liten tagg av oro i bröstet. Det finns saker som grusar ner. Det finns saker som hänger över mig. Men när jag sitter på ridbanan - med BaronKanon under mig - i harmoni, då lättar molnen. Då finns det inget som hotar. Då är jag odödlig.
Nu ska jag städa - få bort lite grus från golven. Anders kör tjejerna till fotbollsträning - hårdaskottträning. I eftermiddag kommer klanen Johannesson/Peterson och firar vår nyblivna fyraåring. Hans födelsedag fyllde vi med fotboll (Linus spelade poolspel och fick en rackabajsare i magen - ni vet känslan när man tappar andan. När man inte får någon luft. Man försöker resa sig - men faller. Man försöker andas - men kan inte. Man tror för några sekunder att man faktiskt ska dö... Jag såg skräcken i mitt barns ögon. Några sekunder. Sedan är det över. Lättnad.) och konfirmationsfirande av Tova. Sedan lite grill och hockey på kvällen. Sigge spelandes framför TV:n. Så mycket har hänt på fyra år. Kanske är det de åren i ens liv - när det händer mest?! När man lär sig mest? Och fortfarande är han odödlig. Det är inte mycket som rubbar hans cirklar eller grusar hans himmel.