flisas

Förkylningen var oundviklig, och idag vakande jag med den omisskännliga känslan av att ha ont i tänderna och ett enormt tryck i kinderna. Jag trycker i mig näsdroppar. Biter ihop. Snorar. Och började min dag med att bråka med Limpan som inte ville ha kläder på sig, och i alla fall inte de kläderna, och han vlle inte välja andra heller... Och sen vill han inte gå ner, och när han har kommit ner, vill han inte gå ut till bilen, utan går upp för trappan. men då är jag varm, lite stressad, och tålamodet tryter, så jag går ut till bilen, med all packning, och kör fram bilen. När jag komemr in igen är han uppe och står på toaletten, och vill ha tofs i håret. Okej. Lämnar en L som inte vill bli lämnad. Jobbar. Rättar prov. Hämtar barnen - nu vill inte L hem... När i komemr hem, vill han inte fika, men det vill K och jag! Kaffe, bulle - en piggare mamma! Sedan åker vi på gympa - Linus fick följa med idag. Jag är ju gympaledare och A är fortfarande i Norge (kommer hem i kväll). Eftergympan blev det ris och kyckling i ugnen med creame fraishe, mango chutney, lite vitlök och salt och peppar.
Jag red i går - inte det bästa med en begynnande bihåleinflammation, speciellt inte när det är hoppning. Men farmor och farfar passade barnen, och jag ville så gärna. Orkade rättså bra. Klarade det rättså bra. Men nu har jag haft rättså "gröna" hästar på hoppningen flera månader - så nu behöver jag en trotjänare, så jag får tillbaka tron på mig själv, känslan, hoppet, våga lita på hästen och mig själv...
K och jag tittar på "halv åtta hos mig" - Ks favvoprogram. Sedan är det läggdags för henne, och om jag lyckades spela in Grey igår, så slår jag mig nog ner framför det sedan.
Imorgon så får nog Stimma komma hem igen. Dags att börja träna - vi har anmält till en del tävlingar i vår. Med andan i halsen, hjärtat i halsgropen och förväntan i kroppen.