flisas

Känner mig trött. Så många bollar i luften. Så många förtroenden. Så många öden i mina händer. Och så får man kommentarer, flera stycken från olika personer, att en person är elak - men jag får inte säga något... Vad ska jag med informationen till? Jag får hålla mina ögon öppna, lyssna ordentligt - så att jag kan gå på mina egna känslor, intryck... Det värsta är nog bara att rättsom det är så får jag väl höra "...och lärarna gör ingenting...".
Men så kom jag in genom dörren hemma - farmor och barnen höll på att baka bullar. Denna ljuvliga doft spred sig. Anders och jag gick en runda med hundarna på sjön - fria ytor. Kenzo fortfarande lite stel bak. Dricker kaffe och äter nybakade bullar! Får energi.
Tittar på "familjen annorlunda". Minns kommentaren som jag gav läkaren efter att missfallet var ett faktum och tårarna rann på både Anders och mig "det är i alla fall kul att göra barn, och nu får vi ju göra det en gång till...". Kram