flisas

Tyvärr har inte dagen bara bestått av glädje... Vi började med en promenad, och väl hemma blödde jag massivt (det började egentligen redan igår) och fick besöka förlossningen. Jag fick 9 tabletter som jag ska ta i 3 dagar: "Methergin har en starkt sammandragande effekt på livmoderns muskulatur. Methergin minskar blodförlusten vid efterbörd, kejsarsnitt eller abort. Då livmodern har svårt att återgå till sin vanliga storlek efter förlossningen. Behandling av efterblödningar under barnsängstiden." Nu hoppas jag att det inte finns bakterier i odlingen som togs. Kanske hade det funnits rester - men nu fanns det inte kvar i alla fall. Men jag har ont ikväll.
Andra som har det tungt just nu är Reitmaier som hittade sin unga dräktiga hund död hemma igår. Det visade sig att hon hade minst 14 valpar och troligtvis fick inte hennes inre organ plats.
I natt hade jag svårt att sova. Tänkte på döden. På mamma. På när jag förstod att hon faktiskt skulle dö - och kanske gjorde jag det långt efter hennes död, kanske var det då pappa ringde, kanske var det redan då hon ringde och ville bli hämtad eller när jag såg henne ligga på madrassen, eller när vi ledde ner henne till båten på ostadiga ben som knappt bar henne, eller när jag pratade med Ann-Marie, eller när hon satt i båten och vinkade åt sitt älskade Ekö... Jag tror att jag förstod långt tidigare än jag fick beskedet - men accepterar gör jag kanske aldrig, och fortfarande är det svårt att förstå. Glädje och sorg går hand i hand. Nära. Min glädje är så stor - men i bakgrunden lurar sorgen. Och när jag inte mår riktigt bra, är sorgen extra närvarande...