28/5; lördag och Helens födelsedag!

Grattis Helen på din Stora dag!
Igår funderade jag över hur jag skulle klara det, hur jag skulle orka och om det över huvudtaget skulle fungera... Anders insåg mitt tvivel, och att min energi höll på att ta slut och ensamheten höll på att knäcka mig när han sa att han skulle åka på jobbfesten... Han stannade hemma. Jag somnade tidigt. Och samtiidgt som jag verkligen inte ville att han skulle stanna hemma - så var jag tacksam. Utan att säga vare sig det ena eller det andra. Ville bara att han skulle förstå. Kanske var jag oxå lite avundsjuk - han har varit i Köpenhamn i veckan, skulle på jobbfest och är nu i Båstad hela helgen och spelar tennis. Jag vill inget hellre än att vara hemma - med mina fina barn, beundra mitt lilla knyte - men helst vill jag göra det Med honom - och så vill jag kunna komma ut en liten ensamrunda, eller duscha i lugn och ro. Om så bara för fem minuter. Men jag vet inte varför jag oroade mig, ville väl leka martyr med mig själv, få vara ett offer - Jaglämnade Linus till morfar på morgonen, och packade in lillebror och Klara i bilen och for på ridning,. Mötte upp Linus efter ridningen, och så åkte vi på fotboll.
Nu är jag stolt över mig själv.
Och stolt över Klara som hjälper till med allt.
Över hur duktig hon är på ridningen.
Och över att hon gjorde två mål på fotbollen.
Och jag är stolt över att hon kom 2a på terränlöpningen igår och vann höjden.
Och kanske mest stolt för att hon hade ingripit när hon såg att en dagiskompis till Linus var dum mot honom.
Och jag är stolt över Linus som sköter sig exemplariskt när vi är iväg.
Och över Lillebror som fick två snabba matningar och sedan har sovit i bilstolen och vagnen resten av tiden. Och han sover fortfarande.
Jag är stolt över min familj. Över att få vara en del av denna familjen.

Ung & Stolt
Jag är marken
under dina skor
jag är dammet
och smutsen
ängar om våren
jag är upproret
där friheten bor
jag är syret
ni andas
jag är ljuset
ni drömmer
allt lever
i mej
ung och stolt
jag är en krigare
med en tro på mej
går livet vidare
arvet från
en annan tid
i mina ådror
flyter synden
men jag tar inte
mitt liv
som ett straff
som en tunnel
till evigheten
vad är den
utan mej
ung och stolt
jag är en krigare
med en tro på mej
går livet vidare
aldrig ett erkännande
förrän blicken
är grumlig
och tanken
har stelnat
om jag lägger mej ner
för att dö
och hämnas med livet
det enda
du givit mej
skyll inte på mej
du är en del
av mej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback