flisas

Det gör ont, det gör ont, det gör ont en stund på natten... Fy vad ont det gör nu... Till och med så Anders hade hört mig i natt - och det tillhör inte vanligheterna att han vaknar på natten. Är det för att jag tillåter mig att känna efter? För att jag är mer eller mindre ledig. För att jag faktiskt är för tung för min kropp - min fot som jag skadade i vintras vill inte läka, knät smärtar, fogarna - främst mellan benen - gör sig påminda, galna ilningar i underlivet ner i benen då bebben trycker på någon nerv, onda sammandragningar som är värst på kvällarna, men även under dagen och när jag vänder mig på natten, vilket jag inte gör så ofta eftersom axeln riskerar att hoppa ur då och om jag ligger på vänstersidan så gör det väldigt ont under revbenen i magen, fingerlederna hoppar ur... Listan kan göras lång. Och jag vet inte varför jag skriver den - jag antar att jag vill kunna minnas den, när den inte längre är så aktuell... Jag vill komma ihåg även det som var mindre mysigt - för jag kommer sakna magen, sprattlet, förväntningarna, graviditeten... Och här sitter jag med en underbar sjö som tindrar av solens strålar utanför fönstret, jag har tagit en promenad med hundarna, efter att ha lämnat en stund på dagis och skola, om än en långsam sådan, jag laddar ner en ljudbok, jag ska läsa tidningen och dricka en kopp kaffe, som visserligen fortfarande inte är en favoritdryck men som ändå förgyller morgonen något, jag ska ta tag i toaletten, köket, lite dammsugning och tvätten lite senare - innan det åter är dags att hämta barnen, och då ska vi fara till Åryd för ett besök hos Owesson. Jag har det bra. Handen på magen. Slå ner på tempot. Go with the flow. Good enough.