26/8; söndag
... och jag minns dagen för 18 år sedan - dagen då Anders och jag gick hand i hand från parken och skiljdes åt vid bussen hem efter att ha bestämt att han skulle ringa mig dagen efter (om han inte förlorade innebandymatchen som skulle spelas och var sur). Matchen förlorades - men han ringde. Och på måndagen följde han med mig hem - med vetskapen om att det inte gick någon buss hem "men är det okej att jag sover över". Och jag minns hur jag lurade honom att hundarna var farliga - Boogie och Tjipp att jag skulle ta på dem munkorgar innan han gick in... Jag minns hur vi var tillsammans jämt. i skolan och på fritiden. Hur bra jag mådde när han fanns vid min sidan - vad rätt det kändes från början. Det känns fortfarande lika bra - att somna och vakna bredvid honom. Min bättre hälft!
Annars handlar livet just nu mycket om prioriteringar. Omprioriteringar. Bortprioriteringar. Jag vill vara med mina barn efter jobbet. Jag vill få höra hur Linus har haft det i f-klass, och klara i 4:an, och kunna vara nära Sigge efter dagis. Jag är nöjd med mitt beslut att stanna hemma från London. Trots att jag missade Baron insats i VM. (Men då hade jag missat Linus första dag i f-klass, Sigges inskolning och Klaras kloka och entusiasmerande berättelser om 4:an, och min 7:as start...) Även om jag just igår önskade att jag var i Euston Park... (åtminstone till slutet närmade sig och ett massivt åskväder drog in och gjorde så att tävlingen tvingades avbrytas). Men Baron kom i mål. Och det är med stolthet och glädje jag läser att Yvonne och Baron klarade sig hela vägen på VM! Och jag ger mig själv en liten klapp på axeln för alla timmar på Barons rygg det senaste året - men framför allt skickar jag tacksamhet och glädje till Yvonne som ger mig förtroendet och möjligheten att få rida och träna hennes duktiga hästar. Det är en ynnest! Inte alla förunnat.
Det är mycket på jobbet. Det är mycket som har hänt året då jag har varit borta större delen. Jag har fått ett stort dataansvar på jobbet, och jobbat mycket den här veckan med hemsidan, webar och inloggning till samtliga elever. Jag har lagt mycket tid på strul. På strul som jag inte har kunnat påverka. Efter många om och men, och dumförklaringar och bortförklaringar - har jag fått IT på kommunen att fatta att jag kan byta lösenord på datorn och att det var en annan inställning som de var tvungna att göra och som till slut gjordes för att kalender och mail skulle kunna synkas till telefonen, och ungefär lika många dumförklaringar och bortförklaringar senare fick jag även Gleerups att fatta att de hade missat att synka våra konton och att det var därför vi inte kunde se alla webar (och inte min webläsare eller våra program som saknades eller handhavandefel som de försökte få det till...) - jag ringde upp deras kund"sevice" som en mycket trött och frustrerad lärare en fredagseftermiddag... Tjejen kollade i sin bas - och såg att vi hade två konton som inte var synkade - och när det var gjort på typ en halv sekund - funkade alla webar! Alltså inget handhavandefel, eller lokalt problem - utan felet var hos dem... Det hade sparat mig många minuter om de hade kollats innan de hela tiden bollade tillbaka problemet till mig...
Annars handlar livet just nu mycket om prioriteringar. Omprioriteringar. Bortprioriteringar. Jag vill vara med mina barn efter jobbet. Jag vill få höra hur Linus har haft det i f-klass, och klara i 4:an, och kunna vara nära Sigge efter dagis. Jag är nöjd med mitt beslut att stanna hemma från London. Trots att jag missade Baron insats i VM. (Men då hade jag missat Linus första dag i f-klass, Sigges inskolning och Klaras kloka och entusiasmerande berättelser om 4:an, och min 7:as start...) Även om jag just igår önskade att jag var i Euston Park... (åtminstone till slutet närmade sig och ett massivt åskväder drog in och gjorde så att tävlingen tvingades avbrytas). Men Baron kom i mål. Och det är med stolthet och glädje jag läser att Yvonne och Baron klarade sig hela vägen på VM! Och jag ger mig själv en liten klapp på axeln för alla timmar på Barons rygg det senaste året - men framför allt skickar jag tacksamhet och glädje till Yvonne som ger mig förtroendet och möjligheten att få rida och träna hennes duktiga hästar. Det är en ynnest! Inte alla förunnat.
Det är mycket på jobbet. Det är mycket som har hänt året då jag har varit borta större delen. Jag har fått ett stort dataansvar på jobbet, och jobbat mycket den här veckan med hemsidan, webar och inloggning till samtliga elever. Jag har lagt mycket tid på strul. På strul som jag inte har kunnat påverka. Efter många om och men, och dumförklaringar och bortförklaringar - har jag fått IT på kommunen att fatta att jag kan byta lösenord på datorn och att det var en annan inställning som de var tvungna att göra och som till slut gjordes för att kalender och mail skulle kunna synkas till telefonen, och ungefär lika många dumförklaringar och bortförklaringar senare fick jag även Gleerups att fatta att de hade missat att synka våra konton och att det var därför vi inte kunde se alla webar (och inte min webläsare eller våra program som saknades eller handhavandefel som de försökte få det till...) - jag ringde upp deras kund"sevice" som en mycket trött och frustrerad lärare en fredagseftermiddag... Tjejen kollade i sin bas - och såg att vi hade två konton som inte var synkade - och när det var gjort på typ en halv sekund - funkade alla webar! Alltså inget handhavandefel, eller lokalt problem - utan felet var hos dem... Det hade sparat mig många minuter om de hade kollats innan de hela tiden bollade tillbaka problemet till mig...
Kommentarer
Trackback