28/1; lördag
Jag läser att utbildningsminister Mats Persson säger att nu ska statusen för läraryrket höjas. "Det ska bli ett slut på jante-tänket", skriver han på Twitter. Det är dags att göra läraryrket mer attraktivt och se till att statusen höjs en gång för alla.
Regeringen vill införa karriärtjänster i skolan. Lärarna ska kunna gå i speciella professionsprogram.
Jag blev inte lärare för att göra karriär! Eller för att tjäna en massa pengar. Då hade jag inte blivit lärare… Jag vill bara göra mitt jobb. Jag vill undervisa. Jag är "förstelärare" - men ogillar verkligen namnet - men jag blev det för att jag brinner för mina ämnen. För utveckling. Jag blev lärare för att göra något viktigt och meningsfullt. För att jag tycker om lärande. Och elever. Jag får träffa unga människor och får möjlighet att forma dem till sunda och kloka samhällsmedborgare. Och det är precis det jag vill! Och jag vill ha förutsättningar för att göra jobbet bra! Maria Wiman skriver i en artikel i DN (https://www.gp.se/debatt/skrattretande-att-jante-t%C3%A4nk-hos-l%C3%A4rare-skulle-vara-skolans-problem-1.90571420?fbclid=IwAR1VArh38RB7TgGxBwRraNPs3ymcMblsq8wzpwoqogi6HqOLPMltxjV-Rh0) "Jag vill ha reglerad undervisningstid som tar hänsyn till komplexiteten i att planera och efterarbeta lektioner. Jag vill ha lagom stora klasser där jag hinner se varje elev och hjälpa varje unge att nå sin fulla potential. Jag vill ha digitala och analoga läromedel som stabil grund i min undervisning, till varje elev och i alla ämnen. Jag vill ha rymliga ventilerade lokaler, även när det kommer till ämnen som hemkunskap, idrott, NO eller slöjd. Jag vill ha en skola full av professionella yrkespersoner som stöttar upp där mitt jobb tar slut, det vill säga skolsköterskor, speciallärare, kuratorer, vaktmästare, skolbibliotekarier, elevassistenter och springvikarier. Jag vill ha en lön som står i proportion till min långa utbildning och jag vill ha balans mellan krav och resurser. Får jag dessa förutsättningar kan jag möjligen snudda vid tanken på att göra vad ni kallar karriär (som att mitt yrke i grunden inte är fint nog)." Och jag håller med - det är allt vi vill. Vi strävar inte efter karriär.
Maria bjuder in Mats Persson till en skolvecka. "Han skulle kunna följa med mig från måndagens första lektion, genom veckans alla föräldrakontakter, den eviga dokumentationen, alla möten, fortbildningar, konflikthanteringar och lektioner. Han skulle kunna hänga med i jakten på relevanta läromedel, landa lite i känslan av att aldrig räcka till och få en snabbkurs i hur man effektivast plåstrar om ett benbrott. Därefter kan han reflektera över vad han skrev om att det finns ett "jante-tänk" som står i vägen för att lärare ska göra karriär. Jag tror nämligen inte att Mats Persson riktigt inser hur en lärares vardag ser ut. Jante-tänk har liksom aldrig någonsin varit en del av problemet." Han är härmed inbjuden till mig också. Alla dagar i veckan. Låt oss bygga från grunden. Tillsammans. Låt oss få tid att göra det vi är bra på. Låt oss få glädjen tillbaka.
Idag har jag ridit och sprungit. Sorterat tvätt. Förberett lite inför nästa jobbvecka. Killarna tog hockeybussen med lakers till oskarshamn. Med två minuter kvar av matchen står det 6-1… Jag har skjutsat Klara till stan. Och ätit en fryspizza med ett glas rött.
Jag blev inte lärare för att göra karriär! Eller för att tjäna en massa pengar. Då hade jag inte blivit lärare… Jag vill bara göra mitt jobb. Jag vill undervisa. Jag är "förstelärare" - men ogillar verkligen namnet - men jag blev det för att jag brinner för mina ämnen. För utveckling. Jag blev lärare för att göra något viktigt och meningsfullt. För att jag tycker om lärande. Och elever. Jag får träffa unga människor och får möjlighet att forma dem till sunda och kloka samhällsmedborgare. Och det är precis det jag vill! Och jag vill ha förutsättningar för att göra jobbet bra! Maria Wiman skriver i en artikel i DN (https://www.gp.se/debatt/skrattretande-att-jante-t%C3%A4nk-hos-l%C3%A4rare-skulle-vara-skolans-problem-1.90571420?fbclid=IwAR1VArh38RB7TgGxBwRraNPs3ymcMblsq8wzpwoqogi6HqOLPMltxjV-Rh0) "Jag vill ha reglerad undervisningstid som tar hänsyn till komplexiteten i att planera och efterarbeta lektioner. Jag vill ha lagom stora klasser där jag hinner se varje elev och hjälpa varje unge att nå sin fulla potential. Jag vill ha digitala och analoga läromedel som stabil grund i min undervisning, till varje elev och i alla ämnen. Jag vill ha rymliga ventilerade lokaler, även när det kommer till ämnen som hemkunskap, idrott, NO eller slöjd. Jag vill ha en skola full av professionella yrkespersoner som stöttar upp där mitt jobb tar slut, det vill säga skolsköterskor, speciallärare, kuratorer, vaktmästare, skolbibliotekarier, elevassistenter och springvikarier. Jag vill ha en lön som står i proportion till min långa utbildning och jag vill ha balans mellan krav och resurser. Får jag dessa förutsättningar kan jag möjligen snudda vid tanken på att göra vad ni kallar karriär (som att mitt yrke i grunden inte är fint nog)." Och jag håller med - det är allt vi vill. Vi strävar inte efter karriär.
Maria bjuder in Mats Persson till en skolvecka. "Han skulle kunna följa med mig från måndagens första lektion, genom veckans alla föräldrakontakter, den eviga dokumentationen, alla möten, fortbildningar, konflikthanteringar och lektioner. Han skulle kunna hänga med i jakten på relevanta läromedel, landa lite i känslan av att aldrig räcka till och få en snabbkurs i hur man effektivast plåstrar om ett benbrott. Därefter kan han reflektera över vad han skrev om att det finns ett "jante-tänk" som står i vägen för att lärare ska göra karriär. Jag tror nämligen inte att Mats Persson riktigt inser hur en lärares vardag ser ut. Jante-tänk har liksom aldrig någonsin varit en del av problemet." Han är härmed inbjuden till mig också. Alla dagar i veckan. Låt oss bygga från grunden. Tillsammans. Låt oss få tid att göra det vi är bra på. Låt oss få glädjen tillbaka.
Idag har jag ridit och sprungit. Sorterat tvätt. Förberett lite inför nästa jobbvecka. Killarna tog hockeybussen med lakers till oskarshamn. Med två minuter kvar av matchen står det 6-1… Jag har skjutsat Klara till stan. Och ätit en fryspizza med ett glas rött.
Kommentarer
Trackback