25/9; måndag

Ibland känns det som om mitt liv snabbspolas…. 
Helgen har gått i ett. Hockeycup. Och klara hade två fotbollsmatcher. En ridtur och fix i stallet. Linus hade dammsugit. Vi rusar runt. Hinner. Men knappt. Sigge "smet" iväg från cupen och spelade en fotbollsmatch. Och när vi kom hem igår från cupen - hann jag precis till gympan. Ikväll tränade Sigge fotboll - nästan hela - innan jag hämtade honom för hockeyfoto… 
Nu sitter jag i bilen och väntar på Sigge. Jag sprang en runda och fick ett par minuter "över". 
Jag tänker på ordspråket "Det som inte dödar härdar". Jag säger det ofta. Men det stämmer inte riktigt… Det som inte dödar det skadar en och gör en full av sprickor, nagg och krackeleringar. Det gör en sårbar och skör.  Att min mamma dog gav mig mycket vishet för min ringa ålder. Men det gjorde mig inte starkare. Ångesten har blivit mer påtaglig. Döden har gjort sig påmind. Och livets bräcklighet. Men livet ska levas. En vas ska användas. Inte bara stå i ett vitrinskåp. Vasen blir kantstött, naggad, repad och hopklistrad  - den fungerar. Den används. Vem vill leva ett liv i ett vitrinskåp? Livet är inte en vas som ska lämnas tillbaka i oanvänt skick.
Det som inte har dödat mig - det har inte härdat mig – det har gjort mig extra känslig och sårbar i vissa situationer. Men det har också gjort mig mer medkännande och klok. Livsvisdom kan man bara skaffa sig genom livserfarenhet och av livserfarenhet blir man kantstött. Det är - livet…
(null)

(null)

(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback