flisas

Jag brukar resonera så här - det är lättare att förändra där man är än om man är ny på ett ställe… Jag trivs - annars hade jag inte varit kvar så länge… Jag vet att det blir värre nästa termin. Fler grupper. Inget mer tvålärarskap pga indragningar. Men ändå. Jag tycker om pulsen. Eleverna. Kollegorna. 

Det kom ut en tjänst som jag velat ha. Inte på en vanlig högstadieskola utan på återvändarskolan. Jag sökte. Jag blev kallad på intervju - trots att 72 andra hade sökt tjänsten. Det finns fördelar: färre elever, kanske hade man fått mer tid att prata klart med eleverna och verkligen kunnat göra nytta för några? Kanske hade jag fått ägna mig mindre åt dravel och kunnat ta med hunden? Det hade blivit färre labbar. Färre elever - på gott och ont. Mindre rättning. Mindre puls. Färre kollegor. Mer lugn. Kanske kunde man förändrat och förbättrat - kunnat tänka nytt?

OM jag hade varit tio år äldre. OM jag hade fått vara tjänstledig. 

OM jag inte hade trivts på tc. 

OM jag inte var sådan trygghetsknarkare och så feg hade jag då sagt ja? 

Det får jag aldrig veta. Jag sa nej… men tacksam för erbjudandet. Att vara tilltänkt. Jag tror att jag hade gjort det bra. Att jag hade gillat det. Kommer jag att ångra mig? Säkert. Men jag hade ångrat om jag inte hade sökt. Men jag har det bra. Det vill bli bra!