flisas

Idag på morgonen bad vi Linus gå och möta taxin nere vid vägen - den är bakhjulsdriven och har fastnat förr… Han ville inte det… det var pinsamt. Jag blev sur. Vi skrek för höga ord. Valde inte våra ord. Onödiga ord. Ord som gör ont. I vår familj skriker vi sällan. Vi pratar och resonerar. Därför träffar de skrikande orden som pilar. Orden piskar. Vi har misslyckats. All frustration över olikheter och förutsättningar väller över. Skriks ut.  Som vårskrik i den kalla morgonen. Våra världsbilder krockar. Bilen körde fast. Vi lyckades putta loss den. 

Studiedag idag. Organisationsförändringar presenterades. Ord. Förhoppningar. Men många av oss har varit med förr… det är svårt att tro på orden. Det är svårt att se att det verkligen ska bli en förändring. Och som alltid hoppas jag att jag ska hinna så mycket - och som alltid hinner jag mindre än vad jag tror. 

Jag springer en runda när jag väntar på sigge som är på innebandy. 

När jag kommer hem har Linus skottat hela uppfarten. Han säger att det inte har känts bra idag. Han säger förlåt. Och jag säger förlåt. Ord. Vi menar förlåt. 

Idag är det 7 år sedan min lilla mormor lämnade oss - och aldrig mer fick jag höra hennes kloka ord… På internationella kvinnodagen. Dagen som finns för att kvinnors ord ska vara lika mycket värda som mannens.