29/3; onsdag
På senaste tiden har jag läst flera artiklar om anpassningar - det finns länkar i slutet av bloggen. Här finns mina och lånade tankar och citat i ett virrevarr. Jag håller med i så mycket. Förändringar måste ske - för alla. Det finns så mycket jag vill
säga. Så mycket jag vill förändra. Men jag är rädd att jag inte orkar. Att jag kommer ge upp. Jag är så trött på att inte räcka till. Trött på omöjliga uppdrag.
"Svensk skola ska vara kompensatorisk heter det. Och den ska vara inkluderande. Vi stoltserar med att i vårt land praktiserar vi minsann en skola för alla." Alla ska klara det. Till varje pris. Ofta till priset av en otillräcklig lärare…
"Extra anpassningar" som numera är ett verktyg för att sänka kraven på alla elever långt under det någon trodde vara möjligt för inte särskilt länge sedan. Och räcker inte det så är det lärarens fel - som inte har anpassat tillräckligt.
Vi kan inte anpassa bort det egna ansvaret. Eller arbetet som måste göras. Hur mycket kan vi anpassa bort - och fortfarande ge eleverna ett E? "Det är dags att fasa ut extra anpassningar ur skolan och ersätta dem med realistiska kursplaner och särskilt stöd snarare än – som i dag – fasa ut elevernas lärande." Punkt.
"Vad är syftet med skola, om lärandet ändå anpassas bort för elever som behöver skolan allra mest?"
"Vad är vitsen med att eleven – på papperet – ’når målen’ genom förenklingar och reduceringar och på så vis kan slussas vidare uppåt, men utan att få med sig vad man ska?"
Jag är effektiv. Jag är härdad och van vid att verka i en värld där jag alltid kan göra mer, på mindre tid och för fler människor. Man drar in på personal, klasserna blir större, vi har fler lektioner och mer administration. Våra elever får fler diagnoser, fler F och mer mediciner samtidigt som de mår allt sämre. Kanske hade någon fått blomstra om hen bara fick gå en liten omväg. Vi har mindre till för eleven som behöver en trygg famn, för eleven som håller på att tappa det - vinglar fram på ostadiga ben och letar efter lyckan, för yrhönor, tröttmössor, virrpannor och vilsna själar.
I varje klass finns det flera elever med extra anpassningar som vi förväntas följa varje lektion. "En lärare berättar i tidningen "Vi lärare" om att en enda klass kan komma med listor på sammanlagt 72 stycken extra anpassningar som hon förväntas utföra för olika elever – under varje 40-minuterslektion.
Det blir inte mycket undervisning kvar efter att det är utfört. Om det ens går att utföra på ett fungerande sätt?"
"Skolans läroplan förmedlar till elever, föräldrar och skolpersonal att "undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov". Ansvaret för detta storslagna löfte har genom införandet av extra anpassningar placerats i den enskilde lärarens knä."
"Den lärare som försöker lyfta problemen som uppstår, utmålas inte sällan som en lärare med dålig elevsyn, som inte vill göra "det lilla extra" för varje elev."
Speciallärare ersätts många gånger med specialpedagoger. "Speciallärarens uppdrag är att arbeta med övriga lärare och ta undan de elever som behöver det i liten grupp för att de ska kunna arbeta utifrån sina speciella förutsättningar. Specialpedagogens uppgift är i värsta fall att mästra lärarna så att de driver en undervisning som "passar alla". Det vill säga en undervisning som har så låga krav att bokstavligen vartenda skolpliktigt barn i Sverige klarar dem."... "Det har i alla tider funnits behov att ge specialundervisning till vissa elever i liten grupp. Det behovet finns kvar. " Det som beskrivs som anpassningar i diskussionen: struktur på lektionen och starthjälp av svårstartade elever är i själva verket inte anpassningar utan god undervisning. Vilka elever har inte nytta av struktur och svårstartade elever har lärare i alla tider dragit i gång. Extra anpassningar "låter fint och inkluderande. Men extra anpassningar är i själva verket ett stort svek. I stället för att elever som har ett kunskapsglapp får basal extraträning med en specialutbildad lärare – som de fick förr – har man i dag infört en enklare och billigare åtgärd som i alltför många fall innebär att det svåra anpassas bort."
"Det är dags att fasa ut extra anpassningar ur skolan och ersätta dem med realistiska kursplaner och särskilt stöd snarare än – som i dag – fasa ut elevernas lärande."
Vi lärare: Wiman: Svensk skola är till för välartade barn Wiman
Vi lärare: "Politiker – varför ska lärandet anpassas bort?" vi lärare
Expressen: Extra anpassningar låter fint – men det är ett svek expressen debatt
"Svensk skola ska vara kompensatorisk heter det. Och den ska vara inkluderande. Vi stoltserar med att i vårt land praktiserar vi minsann en skola för alla." Alla ska klara det. Till varje pris. Ofta till priset av en otillräcklig lärare…
"Extra anpassningar" som numera är ett verktyg för att sänka kraven på alla elever långt under det någon trodde vara möjligt för inte särskilt länge sedan. Och räcker inte det så är det lärarens fel - som inte har anpassat tillräckligt.
Vi kan inte anpassa bort det egna ansvaret. Eller arbetet som måste göras. Hur mycket kan vi anpassa bort - och fortfarande ge eleverna ett E? "Det är dags att fasa ut extra anpassningar ur skolan och ersätta dem med realistiska kursplaner och särskilt stöd snarare än – som i dag – fasa ut elevernas lärande." Punkt.
"Vad är syftet med skola, om lärandet ändå anpassas bort för elever som behöver skolan allra mest?"
"Vad är vitsen med att eleven – på papperet – ’når målen’ genom förenklingar och reduceringar och på så vis kan slussas vidare uppåt, men utan att få med sig vad man ska?"
Jag är effektiv. Jag är härdad och van vid att verka i en värld där jag alltid kan göra mer, på mindre tid och för fler människor. Man drar in på personal, klasserna blir större, vi har fler lektioner och mer administration. Våra elever får fler diagnoser, fler F och mer mediciner samtidigt som de mår allt sämre. Kanske hade någon fått blomstra om hen bara fick gå en liten omväg. Vi har mindre till för eleven som behöver en trygg famn, för eleven som håller på att tappa det - vinglar fram på ostadiga ben och letar efter lyckan, för yrhönor, tröttmössor, virrpannor och vilsna själar.
I varje klass finns det flera elever med extra anpassningar som vi förväntas följa varje lektion. "En lärare berättar i tidningen "Vi lärare" om att en enda klass kan komma med listor på sammanlagt 72 stycken extra anpassningar som hon förväntas utföra för olika elever – under varje 40-minuterslektion.
Det blir inte mycket undervisning kvar efter att det är utfört. Om det ens går att utföra på ett fungerande sätt?"
"Skolans läroplan förmedlar till elever, föräldrar och skolpersonal att "undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov". Ansvaret för detta storslagna löfte har genom införandet av extra anpassningar placerats i den enskilde lärarens knä."
"Den lärare som försöker lyfta problemen som uppstår, utmålas inte sällan som en lärare med dålig elevsyn, som inte vill göra "det lilla extra" för varje elev."
Speciallärare ersätts många gånger med specialpedagoger. "Speciallärarens uppdrag är att arbeta med övriga lärare och ta undan de elever som behöver det i liten grupp för att de ska kunna arbeta utifrån sina speciella förutsättningar. Specialpedagogens uppgift är i värsta fall att mästra lärarna så att de driver en undervisning som "passar alla". Det vill säga en undervisning som har så låga krav att bokstavligen vartenda skolpliktigt barn i Sverige klarar dem."... "Det har i alla tider funnits behov att ge specialundervisning till vissa elever i liten grupp. Det behovet finns kvar. " Det som beskrivs som anpassningar i diskussionen: struktur på lektionen och starthjälp av svårstartade elever är i själva verket inte anpassningar utan god undervisning. Vilka elever har inte nytta av struktur och svårstartade elever har lärare i alla tider dragit i gång. Extra anpassningar "låter fint och inkluderande. Men extra anpassningar är i själva verket ett stort svek. I stället för att elever som har ett kunskapsglapp får basal extraträning med en specialutbildad lärare – som de fick förr – har man i dag infört en enklare och billigare åtgärd som i alltför många fall innebär att det svåra anpassas bort."
"Det är dags att fasa ut extra anpassningar ur skolan och ersätta dem med realistiska kursplaner och särskilt stöd snarare än – som i dag – fasa ut elevernas lärande."
Gp: den kravlösa snällisen i skolan har gått för långt: gp
Vi lärare: Wiman: Svensk skola är till för välartade barn Wiman
Vi lärare: "Politiker – varför ska lärandet anpassas bort?" vi lärare
Expressen: Extra anpassningar låter fint – men det är ett svek expressen debatt
Kommentarer
Trackback