Kådisen - en dikt från ungdomsåren...

Av med kläderna.
Jag kan själv,
men han hjälper till.
Ritch, slit och dra.
Visst var jag full,
men jag LOVAR att jag MINNS DET.
 
Ja, då var det bara att krypa ner i sängen,
snarare störta ner i sängen.
Rapar som luktade öl -
se jag minns!
Men det kan man ju ha överseende med,
det var ju rätt gulligt ändå.
 
Vi brann,
fumlade,
efter KÅDISEN,
var var den nu när vi brann -
båda två,
så jävla mycket.
 
Var är KÅDISEN,
den som kan släcka allt om man inte hittar den,
fort nog.
 
Där.
Tur.
Var det en profil, eller en med jordgubbssmak,
detaljer minns jag inte,
men MINNS DET gör jag.
 
På med KÅDISEN fort,
koka,
brinn,
innan vi ångrar oss -
vi har i alla fall en ångest mindre i morgon...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback