flisas

Vart tar tiden vägen? Aldrig är man riktigt nöjd... När jag ser Lilleman så går tiden Så fort!  Snart är han tre månader! En fjärdedel av mammledigheten har gått... Ibland känns det som om jag vill vara hemma för alltid, fika, njuta av barnen (gör jag det?), träna hundarna, pyssla...  - andra gånger vill jag komma iväg och träffa folk, använda hjärnan och få leva vuxenliv igen. Är man aldrig nöjd? När Anders är borta och jag väntar på att han ska komma hem, så går tiden ruskigt långsamt. När jag tittar på Klara och ser tre och ett halvt år - så undrar jag vart den tiden har tagit vägen... Har jag njutit tillräckligt? Och när jag tänker på att Anders och jag har varit tillsammans i tolv år i år, så tänker jag "att det är ju hela mitt liv" - jag tror inte att jag är äldre än så... Vad gjorde jag innan dess? Vi träffades på gymnasiet och har alltid varit tillsammans sedan dess... På något sätt kände jag direkt att det var han jag ville dela mitt liv med! Vilken tur att han kände likadant! Tänk vad många människor som man har mött, men som man har glömt! Sen finns det många som man mött och som man minns - aldrig kommer att glömma!
Jag önskar att jag kunde leva mer i nuet... Njuta av tiden... Vare sig den går snabbt eller långsamt... Inte tänka så mycket framåt...